Firande

blev det mindre av igår.
Sonen hade haft ett fruktansvärt utbrott av ilska när hemlige mannen hämtade på dagis som fortfarande pågick när de kom hem.
Partyfeeling-not:-)

Dessutom vaknade sonen upp på samma humör idag och det var lagom roligt att ta en elektrisk ål som skrek som en stucken gris till bussen.
Det var fler än en som vände på huvudet för att se den pågående barnmisshandeln-som bestod i att jag vägrade låta honom springa själv till bussen utan hade spännt fast honom i vagnen.
Kärlek!

Nu har jag bara ett barn till som ska slussas igenom 3-årstrotsen:-)

Idag jobbar jag och kombinerar med förberedelser för vad som komma skall.