Stockholm

Innan svårt sjuk trea som krävde övervakning, tekniskt fel på plan och lång väntan, kraschade i säng efter 2 dygn med 2 timmars sömn. Bechvolleyboll, globalt möte och packa..
Ettan, högsommar, båt, vatten, intensivt, ljuvligt, fantastiskt, träffa kära vänner från förr, umgås,abbamuseum, dansa, sjunga, uppleva, sitta på bryggan och minnas tillbaka, besöka J, nybliven pappa med familj ( åren går..) och E som gav mig mycket att fundera på..Åker förmodligen på affärsresa i september igen tillbaka till Sthlm med en avstickare till Värmland. Bilder kommer vid senare tillfälle. Nästa vecka kortvecka och förberedelser för en intressant vecka därpå med strategiskt arbete såväl som jobbresa inkl utbildning.

Jag är utlandsveteran

I år är det 10 år sedan jag for iväg. Denna tribut till alla som varit iväg är väl värd att visa. Den beskriver såväl alla de känslor och tankar som jag oxå hade. Återanpassningen var tuffare än vad jag trodde. De som jag inte orkade en sekund till med ( efter att ha varit ca 35 personer på 64 kvm i ca 7 månader) kom jag att sakna otroligt mkt. Det fanns inget facebook, instragram, bloggar eller dyl..återträffarna blev heliga och än idag har jag kontakt med några ur gänget som åkte iväg 2003. En resa och insats jag alltid kommer att bära med mig- och fortfarande aktuell. Nästa vecka föreläser jag om min upplevelse:-) Mitt sätt att hålla minnet och fokus på detta fantastiska Afghanistan som jag fick uppleva och dela med mig av den glädje, frustration och märkliga vardag jag fick vara med om...

Elektronisk timeout

Har unnat mig att bara vara dvs. inga böcker att läsa, inget klokt att fundera på utan bara funnits i familjen, i nuet. Igår var vi på zoo i ca 3 timmar och det är en fantastisk tid med ungarna som händer just nu..dvs. de resonerar, klurar och säger det självklara..de sover nätterna igenom ( tillsammans numera då lillasyster har en rädslo-fas och storebror tröstar). Idag startade maken och jag söndagen med en kombinerad löptur (jag) och han en strapats med vikter i ryggsäcken..vi rörde på oss i ca 2 h..var grymt hungrig men laddad med energi när vi nådde hemmet. Nu ska det fejjas efter de senaste veckornas husliga förfall, bakas tårta och invänta svägerskan som fyller år idag. Veckan som kommer innehåller svenska- undervisning, ventilationsseminarium och träff med svenskgänget på fredag. En härlig vecka att se fram emot!

Delad dag

Sonen med oss till lekland och dottern till slottet med E. Mysigt att få rå om dem en och en ibland.

Har idag slutfört mitt arbete ( xtra uppdrag) och läst lite i kurslitteraturen - Tariq Ali Fundamentalisternas kamp. Har fått en del pusselbitar till situationen i Afghanistan och intressant är att han skrev boken 2005 utan att veta om vad som hände under förra året i Mellanöstern men historien upprepade sig och han fick rätt i sin tankar om framtiden. Om man ska utgå från författarens mening är problemen i Mellanöstern inte inhemska utan de kommer från imperialistiska stater som genom fuffel och båg stimulerar konflikter och ibland stödjer sida A för att år senare stödja sida B i en från utsidan betraktad inhemsk konflikt men som är ett slagfält för andra staters intressen för makt och välfärd. Känns så tröstlöst då det finns en civilbefolkning som hamnar i kläm  då de inte bara är offer för konflikt skapad utifrån utan de är även påpassade under stark intern religiös kontroll- en religiositet som staten bortser från när man ger sig in i en yttre konflikt. Lagen är universell- det spelar ingen roll vilka religioner eller länder som är inblandade. Jag skrev ett PM om 30-åriga kriget där Sverige införde den ortodoxa evangelisk-lutherska hållningen och där staten hotade med landsförvisning alt. hängning för de som ej bekände sig till denna tro. Likaså i katolska Frankrike där man förföljde kristna och hotade dem med utvisning eller döden. Men-när Sverige kände sig hotat av katolska Spanien lierade man sig med katolska Frankrike som liksom Sverige inte önskade att makt och resurser skulle tas ifrån de båda länderna. Helt plötsligt stod religionen inte i centrum när det gäller utrikespolitiken. Människan kan ändra sig helt uppenbart och plötsligt spelar inte den "rätta" tron den roll som den har inrikespolitiskt. Någon vill säkert mena att politik och religion hör inte ihop men titta på den valdebatt som görs idag i USA där mycket fokus hamnar på moral, etik och religiös uppfattning -dock bortser man från detta när man lierar sig med sionister, sunniter eller andra trosinriktningar för "högre mänskliga världen" som olja till bensin och plastsaker. Boken väcker många frågor och är otroligt intressant iallafall.

En liten tjej föddes den 30 augusti

och jag är otroligt glad för att allt gått bra. Nu börjar ett nytt liv för hennes föräldrar och jag tycker det är trist att jag är så långt borta!Grattis säger vi iallafall till min forna barrekompis och A.

Bombexplosion i Oslo

Plötsligt kom det nära, mycket nära. 15.20 small det..sju döda..
Dödsskjutning i Utöya..spekulationer, chock, svårt skadade och döda..Låter som ett skräckscenario i en dålig film..följer nyhetssändningen på nrk.no.

Sjukdomar jag fick på utlandsemestern

Underliga tropiska sjukdomar är inte roliga att få. I denna dokumentär följer vi personer som fått märkliga åkommor på semestern: Maskar i hjärnan, malaria och parasiter som gör dig blind, bara för att nämna några saker. Vi möter några av dessa stackars resenärer som haft otur på utlandsvistelsen.
Detta program är från Storbrittanien-otroligt artiga läkare och kunniga. Lyckan när de hittar en mask i huvudet eller en fästing-tack för att någon finner parasiter värda att jobba med.

Kollar på TV och jisses, det var länge sedan jag tänkte på vilka sjukdomar man kan få när man reser. Vi diskuterade Hepatit A+B idag på jobbet-vanligt förekommande i Österrike. Borrelia likaså.

En kollega till mig föreläste om den resa personen gjort med sin familj i Afrika. Fick frågan hur de vågade kasta sig i vattenhål med vegetation ute på savannen-guiden gjorde det, sade personen och det litade vi på. Undrar om personen sett detta program? Rekommenderas och ger en tankeställare. Finns säkert på SVT-play.

Afghanistan

Det finns personer jag känner som är där-just nu.
Demonstrationer är alltid ett hot men jag tror att uppviglare var "insprängda" i demonstrationen. Afghanerna (svenssons) använder inte dessa utrycksmedel som nu gjordes i MeZ. Rapporter kommer skrivas men inte får de FN-anställda sina liv åter. Alla som åker är medvetna om riskerna men det är sorgligt att dödas på en post då man åkt för att hjälpa till att stabilisera i regionen.

Vila och Armadillo

Idag har vi inte gjort många knop jag och Ettan. Hon skulle iväg och simma men ringde lätt less och undrade varför bussen inte kom (hon klev upp 6.30). Min gissning var att hon tittat på fel dag-helt riktigt:-) Hon kom hem igen.. Vi gick ut en sväng vid 10.30 men insåg snabbt att på marknaden orkade vi inte vara. Handlade mat och gick hem igen. Jag har sovit middag, hon har grejjat.

Såg filmen Armadillo idag-filmen om de danska soldaterna i Helmand. Oj, vad mycket som gjorde sig påmint men oxå en hel del som gjorde mig irriterad. För den som har någon som tjänstgjort eller ska tjänstgöra i A-stan-kolla på den.Sevärd och du kommer förstås se den ur ditt eget perspektiv. De som varit iväg har en syn-ni som är hemma i tryggheten en annan.

Ikväll blir det festivalen förstås och morgon hoppas jag att kunna göra en längre promenad eller lättare pass på gymmet. Har snutit mig två gånger idag-stor förbättring mot var 4:e minut.

2003 Afghanistan

Ettan och tvåan precis innan jag åkte. Mina Sverige-tshirts sov de i och luktade på då det var "mamma". Idag är det många barn som har en mamma eller pappa som arbetar för att göra världen lite säkrare och hjälpa andra barn att få en möjlighet att få växa upp till vuxna.

Denna vecka då Afghanistan står i fokus gjorde jag ikväll en nostalgitripp i mitt bildarkiv.
Har oxå blivit inbjuden att visa bilder och prata om Afghanistan på tisdag. Det är ett minne jag vårdar ömt men måste medge att det känns väldigt länge sedan och jag måste nog ärligt tillstå att om jag fått ifrågan idag skulle jag inte åka. Jag har blivit omvänd sedan min cysta och livet är mig för kärt och så också mina barn för att jag skall utmana riskerna.

Afghanistan

En ung man har mist sitt liv.
Idag blev två soldater allvarligt skadade.
Nu är det skarpt, riktigt skarpt läge.
Jag har nära vänner som åker fram och tillbaka på diverse uppdrag och jag skickade ett sms eller två under lördagen så fort nyheten var släppt för att kolla om jag fick svar-dvs att de fanns i Sverige.Och det fick jag-vilken lättnad. Vi är många i Sverige som känner någon som har en anhörig som är där. Några på mitt jobb har vänt sig till mig för att prata, för att på något sätt få prata om sina farhågor men jag kan inte säga något då jag inte har säkerhetsläget klart för mig. Däremot vet jag att ingen agerar dumdristigt som är där. Patrulleringar måste göras och detta speciellt om det är oroligt-desto mer måste nationerna rulla för att visa att man finns och att man inte skräms. Att sitta inne på campen skulle sända helt fel budskap till bråkmakarna såväl som till övriga befolkningen som förlitar sig på ISAF-att de ska arbeta för säkerhet så att den vanlige/vanliga afgahnen kan skapa ett så normalt liv som möjligt. Vad berör det oss i Sverige?Jo, att vi är med i FN, att vi solidariskt och med vår utrikespolitik säger att vi inte överger ett land i kris. Dock är det misströstande att det brutala våldet eskalerar men samtidigt läste jag siffror som också visar att barn, flickor/pojkar får gå i skola, att bassjukvård finns att erhålla mm.Allt är inte becksvart men visst känns det motigt när våra soldater är i strid dag efter annan.

Många i väst använder narkotika som till största del finner sin råvara i Afghanistan=försörjning och den inkomst som ger mest.

Jag hoppas nu att vi inte förlorar fler kvinnor och män som ställer upp och försöker göra sin del för att göra Afghanistan mer tryggt för sina medborgare.

Ny förkylning och terror

Jag står inte ut..nu rinner näsan och jag känner mig överkörd av något tyngre.
Min pigga känsla är long gone. Jag vill ju träna..men idag får jag tröstäta då det är väldigt synd om mig.

På em ska vi äntligen träffa en svensk-engelsk familj i deras nybyggda hus en bit utanför Wien.
De har en son som är 8-9 mån äldre än Gustaf och en dotter som är 5 månader yngre än Livia.
Vi kommer förmodligen äta middag på en Heuriger så det blir ett trevligt avslut på denna helg.

Gårdagen spenderade vi på IKEA tillsammans med resten av Wien. Slog oss inte att det var lönehelg förräns vi insåg att knappt kunde få en parkering kl 10.30.

Barnen var ledsna och griniga och det förstår jag då de var helt uppspelta när jag kom i fredags. Dock så gick de och lade sig i nästan vanlig tid och sov hela natten.
Jag är förundrad över att de utan knot lägger sig vid 19 (Livia) och 19.30 (Gustaf)efter att ha fått sin bok läst (dvs han läser för oss genom att peka i boken).
De vaknar vid 07 och sedan är det full fart. Dock så leker de med varandra och självklart blir det bråk då och då men det passerar snabbt förbi.

Jag var inte lycklig över att flyga som vanligt och än värre blir det med dessa utlovade "terrorattacker" på ställen som tunnelbanor och flygplatser. Jag minns iallafall bomben i Londons tunnelbana sommaren 2005 och tåget i Madrid där över 200 fick sätta livet till.
Jag försöker hänga med i utrikespolitiken även om det var mer förr med tanke på mitt dåvarande jobb men terrorgänget lyckas med mig nu iallafall-att skärra mig och få mig att undvika vissa saker-allt för att skapa min egen "falska kontroll".

C.R.A.F.T 2003-2004

En dag i mitt liv

kunde se ut så här för några år sedan; bättra på solbrännan på en flygplansvinge på ett hemligt ställe i de södra delarna av Afghanistan..en utflykt på temat "once-in-a-lifetime".

Promenad på Memory Lane

Idag var en resa bakåt itiden..gick på kända gator där minnena kröp fram,ena efter det andra..Pratade med min lumparkompis per telefon..lade på,han ringde upp igen för han hade oxå fått minnena från förr att välla fram:-)Oj,vad vi skrattade åt vad vi gjorde som töntiga men tuffa 20-åringar..

Jag förväntar mig se människor från förr,kollegor,kadetter,föräldragruppen när vi fick Jennifer..men, jag inser att minnena kanske man ska bevara i sin burk för den tiden kommer aldrig åter..

Jag har varit på mental resa i Afghanistan igen,mailar frekvent med en person som just nu befinner sig i Kabul och sist vi sågs var för 6 år sedan och vi utbyter minnen från den tiden då vi tjänstgjorde ihop..

Jag minns när jag fick åka tillbaka till Kabul, ett år efter att jag kom hem från min FN-tjänst...lika där,förväntade mig att se mina kollegor,att staden såg ut som då-men, inga kollegor,nya människor som hade tagit "min barre",som hade nya koder som de skrattade internt åt,men staden var sig lik..mycket märklig feeling.

Frågan jag funderar på är om vi uppförstorar våra minnen,ska vi låta det förgångna vara eller ska vi dit igen och röja runt och förstöra de äldre minnena eller blir det istället ett tillfälle till att skapa nya?Eller blir man besviken då man försöker återuppleva det som varit?

Svammlet fortgår men jag har verkligen färdats bakåt i tiden dessa dagar..

Gus och Livvi mår bättre med medicin.
Enl en vän så har tydligen typ vartannat barn bronchitis och inhaleras hemma i Wien-pga den dåliga luften..då inser jag vilken guldgruva det är att andas Östersunds luft.
Imorgon ska jag få krama min allra käraste vän under en lunch då hon är språng mellan sina uppdrag-ser jag framemot.

Gunnar Andersson,dödad i strid i Afghanistan 7 februari 2010

Chocken blev stor när jag kom upp imorse och fick se framsidan på tidningen efter en usel natts sömn (nervös inför dagen)

Gunnar var elev till mig på Militärhögskolan, Östersund och sedan kollega på F4 där han dock tjänstgjorde på annat kompani.

Vi är många som idag tänker på honom och givetvis väller det fram minnen av denna kille. Igår förlorade en pappa sin son,en bror sin bror och många kollegor en god vän.

Mitt minne är Gunnar med en stor bandare typ 80-talet som han kånkade runt på under en lättsammare get together övning på F4. Varm sommar och cool musik..denna låt var plågan den sommaren och Gunnar körde den om och om igen..
Du var alldeles för ung för att dö men visste oxå riskerna med ditt uppdrag.
Våroffensiven har just startat..var rädd om er alla därute!!!!

Hit it bro

Måndag..

Vi hade en skön dag på SPA i Storhogna men lite hektisk..Jag ville så gärna få fixa till mig lite och enda tiden som fanns var 18.30 den dag vi kom..Efter att hemlige mannen och lille sonen badat i bubbelpoolen (och hemlige mannen gått en promenad bland kullarna (alpinist som han är) och sonen fått för sig att hoppa över middagsvilan i tre dagar så var utgångsläget för tre rätters middag inte den bästa..Vi gick ner så fort de öppnade och jag insåg om jag skulle hinna till 18.30 så var det bara att hoppa över förätten, hoppas att hinna få huvudrätten och sedan vagga iväg..de försökte bistå oss i vår idiotiska planering i restaurangen (och kanske oxå för att få oss därifrån ganska fort då sonen fått för sig att man ska stå upp i stolen-suck-han fick äta sin middag i barnvagnen). 18.21 kom min mat och 18.29 vaggade jag iväg..så skönt att påbörja sin behandlig stressad-not!!



Efter behandling så gick jag ner till restaurangen igen och hemlige mannen och sonen var fortfarande kvar men vi bestämde oss kvickt för att försöka få vilddjuret i säng innan vi skulle bli utslängda:-)



Kvällen blev lugn, vi sov gott alla tre och dagen efter en god frukost så tog vi oss hem igen..dock, det var skönt att få byta miljö och det gjorde oss alla tre gott!!



Helgen spenderades i lugn&ro-vi gjorde en mindre utflykt till en lekplats och sonen var helvild av glädje..lyckades städa upp lite oxå i huset för dagarna går..om ca 20 dagar är vi 6!!personer här hemma..helt otroligt..



Apropå att förlossningen kryper närmre så får det mig att fundera-jag gillar INTE att föda barn, antagligen för att man släppa all kontroll och det är inte min starka sida..intalar mig dock att de tre förra gick ganska bra så varför ska inte detta bli bra oxå?



Jag hittade fler bilder från Kabul och dagens bild är förlossningrummer på ett av de bättre sjukhusen:



Smärtlindring kan man glömma-om man behöver opereras får man hoppas att släktingarna har pengar att springa till apoteket (och hoppas att det finns något att köpa på apoteket)annars så får det göra ont..Man föder inte ensam i ett rum utan en kvinna kan vara i slutskede, en annan har påbörjat sina värkar och en tredje är oxå på gång..inte alls som hemma alltså..och detta är om man tillhör de lyckliga som föder på sjukhus-de flesta föder hemma och barnadödligheten är hög (för kvinnan oxå).


Imorgon ska jag ta mig till HC och hoppas de kan ge mig en spruta mot den horribla influensan som sägs vara i antågande..maken och lille sonen önskar sig oxå en så det blir onsdagens utflykt.
Tjejerna anländer oxå på onsdag och i veckan ska vi försöka oss på att vara aktiva och besöka stora badhuset i stora staden-dock så blir det inget dopp för mamman i familjen då hemlige mannen hävdar att staden ej har så mkt vattenresurser om jag skulle kliva i-det är kärlek:-)
Nej, jag undviker att bada pga infektionsrisken..

På fredag blir det lyx med U-vi ska på Spa i staden, snacka skit, mysa och bara ha det gott!!