Är du normal lille vän?

Stod det i en rubrik idag i Dagens Nyheter. Tyckte de få raderna så klokt beskrev det fenomen som även jag funderat på och därför gör jag ett inlägg om det. Själv har jag fått höra hela livet att jag "sticker ut", jag är inte som alla andra, har för starka åsikter, ska tänka mer på hur andra uppfattar det jag säger (ok-stort ansvar, hur ska jag veta hur alla andra tänker som förmodligen bär på ett bagage av händelser som kan vara känsliga för individen men som jag inte har en susning om..då får man hålla sig till väder och vind diskussionen, lagom-prinicpen, jantelagen och absolut inte bry sig i och om andra människor och vi kan fortsätta vara likgiltiga inför våra medmänniskor. Är det något jag lärt mig under min levnadstid att när människor kommit över mina frågor (ibland ganska raka) så har de blivit glada att någon "sett dem" och att vi kan diskutera utifrån naket och ärligt. Har kanske slagit fel 0,5 gång av tio men då har jag kännt att personen inte är bekväm och svängt undan och tagit upp väder och vind)

JAG KOMMER ALDRIG BLI NORMAL (för vad är normal? Vem stipulerar reglerna för normalitet?) för då blir jag sjuk om jag ska försöka passa in mot varje människa jag möter. Varje människa har oxå ett ansvar att våga visa sin integritet-inte genom att skrika eller gorma utan att säga; nu är vi inne på ett område där jag känner mig obekväm-kan vi byta samtalsämne?Vem skulle bli arg/frustrerad/irriterad av den frasen?

Här följer artikeln:

Rastlös, ambitiös och på gränsen till gränslös. Så beskriver författaren Ann Heberlein sig själv. På Kulturdagen möter hon idéhistorikern Karin Johanisson i ett samtal om normalitet och gränser.- Vi kommer att utgå ifrån varför samtiden är så upptagen med begreppet normalitet. Varför vi diskuterar ”normalt” och ”onormalt” så mycket just nu, säger Ann Heberlein.

För Ann Heberlein som är teologie doktor i etik vid Lunds Universitet är normalitet och gränser ett självklart intresse. Hon brukar fundera på vad de normer vi lever upp till egentligen har för betydelse. Hon funderar också på varför det är så stort fokus på normalitet i dagens litteratur och dramatik. Kanske kan det vara något slags tecken?

- Det är en sådan stor fixering vid det egna jaget. Det är nästan som om det egna jaget har blivit som någon slags gud för individen. Mycket handlar om att manifestera sig själv. I en mening har nog människan aldrig varit så ensam som nu, säger Ann Heberlein.

Finns det något som heter ”att vara normal”?

- Ja, det skulle man kunna säga. Mycket handlar om vad vi lägger in i begreppet normal. Vi äter ju små gulliga kycklingar men inte små gulliga hundvalpar. Ibland förekommer det att ordet normal förknippas med begreppet naturlig, men det bör man ifrågasätta.

Erika Sjöö
erika.sjoo@dn.se