Ensam

Idag är båda barnen borta och maken likaså..känns lite märkligt då kontrasterna igen blir stora..aldrig att man är nöjd.

Jag är yrslig från och till men misstänker att det hela är stressrelaterat då det släpper när jag gör andra saker.

Jag har sovit bra i två nätter men haft lite mardrömmar och varit zoombie under några timmar på dagen så nu tänker jag prova att skippa Ataraxen och försöka sova för egen maskin.

Jag försöker att ta tillvara tiden med att inte göra någonting (även om det finns massor med småsaker att fixa med). Inreda,måla lägenheten etc kommer jag att ta tag i när vi rullar in i rutiner i september. Erkänner att jag har nedräkning till den 7/11 då Gustaf ska skolas in på dagis. Lever timme för timme,dag för dag och tänker hela tiden att denna tid aldrig kommer tillbaka så försök vara i nuet. Vi har haft mycket roligt oxå med barnen,jag ser dem nu istället för att bara tänka hur tufft allting är. Den bästa stunden är efter middagen då båda ätit och är glada och nöjd och leker med varandra. Livia är helt tokig i Gustaf dvs allt han gör beundrar hon och vill oxå vara med. Gustaf är ganska tolerant och låter henne hänga med tills han blir less och skjuter iväg henne när hon är i sin gåstol..