Stjärnfamilj

Stjärnfamilj

tisdag 30 mars 2010

Har du pratat med en medmänniska idag?

Möten på jobbet,väldigt givande men jag är fortfarande jetlaggad pga den försvunna timmen.
Åkte med x-et till stora dotras skola och var med på hennes utv-samtal. Vilken tjej vi är föräldrar till,så stolta över hennes funderingar,prestationer men framförallt vilken unik individ hon är-nämligen sin egen!!
Då mötet avslutades lite tidigare och jag hittat en buss åter till staden så tog vi avsked. Jag hann med en snabbis bort till min hyresgäst för att diskutera färg på köksluckor.

På bussen, en timme senare i staden,hungrig,in på Sandwichbaren,hade tur att bussen till huset där jag bor var klar för avgång.
Då bussen var full så satte jag mig längst bak i mitten och till höger satt en kille i min ålder med en ölburk i handen. Han började fråga om min macka (jag förstod att han ville prata)men jag kände mig inte speciellt pratsugen då hjärnan var tom efter dagen. Han provade igen och när jag såg hans ögon så tänkte jag; kan jag inte ge honom ca 15 min av min tid? Vi konnektade och han var så glad att bli sedd..Jag är inte "rädd" för alkoholister,tycker inte de är störiga för oftast är det en rädd liten kille (eller tjej) som har svårt för stora världen som finns därinne..

Min biologiska pappa var alkoholist.Han kom in i mitt liv när jag var 9 år på ett olyckligt sätt som sprängde min världsuppfattning i småbitar. Kontakt försöktes tas men en alkoholist har sällan något större intresse i livet än sig själva och förstås,alkoholen.
Min pappa var rastlös,han var ingenjör och åkte världen runt med olika lastfartyg,gjorde hopp-i-land och drack som sagt en del. Han var mycket givmild och snäll (dum och naiv kan man oxå säga)då vännerna hans flockades som flugor runt honom när han kom iland med pengabunten i handen. Han älskade att bjuda-han var då NÅGON men när pengarna var slut-ja,då var vänskapen borta.Han dog tragiskt som läkarna förutspått, brustet anerysm och döden som hämtade honom var allt annat än värdig. Dock så dog han inte ensam utan var hos sin dåvarande käresta..

Han finns i mitt undermedvetna och jag är inte arg på honom..

Tillbaka till killenpå bussen,han berättade sin historia men hade nu några positiva saker framför sig..ev. nytt jobb (han är kock) om han kunde lägga bort ölen (för han minsann drack ingen sprit-självförnekelsen är stor,alkohol som alkohol)och han var kär..hans flickvän ringde under vårt samtal och växlingen han gjorde när han pratade med henne var enorm,kärlek&respekt.
Han berättade att han gått alla program som finns,12-steg,minnesota mm men ölen vann alltid. Han erkände att han är rädd,rädd för det liv som väntar honom och som han ej känner om han skulle lägga bort ölen. Det liv han känner nu,fast hans hjärna ibland sviker honom,är hans trygghet. Allt detta känner jag till och jag är inte den som kan avgifta honom på 15 min men han är vård medmänsklig respekt istället för alla dem på bussen som tittade menande på honom och suckade..Innan han klev av tog han min hand(borstade den ren mot sina byxor)och sade;tack,tack för att du pratade lite med mig. Så lite, sa jag och påminde honom om allt det positiva som finns framför honom. Han vill ej dö i missbruk-han berättade att han förlorat två vänner i brutal död till det knark (orent) som man kan köpa via nätet och han ville gärna berätta för politikerna vilket skit detta är med internet och det som man kan köpa. Han värnade om de unga som satt med oss och hoppades av hela sitt hjärta att de skulle kunna mostå droger och sprit..jag vet att han förmodligen har en lång,svår väg men vårt samtal påminde mig om hur olika våra världar kan se ut..

Om du möter en medmänniska, ge dem någon minut av ditt liv-det kan göra skillnad.
Ett möte som jag nu bär med mig..

Inga kommentarer: