Snipp, snapp,snut-så är Östersundssagan slut..

Precis lämnat nycklarna till lägenheten. Om det känns sorgligt? Nej-faktiskt inte.
Det som är sorgligt är att inte kunna se barnen mina då och då (även om det mest varit varannan helg) men vi kommer kunna ses lite mer intensivt, skypa och ringa.
Nu börjar en nytt kapitel i mitt liv-spännande!
Mina hjärnspöken är borta, mina demoner har fått mat och är lugna just nu;-)
Det finns en familj i Österrike som längtar och jag längtar efter dem. Nu blir det semester i några veckor (och lite studier)och möjlighet att bo in sig på riktigt i Wien.

I eftermiddag tar jag tåget till Stockholm och blir upphämtad för en drink innan natttåget söderut;-)
Är det några slutsatser jag vill dra efter denna vår så är det-mindre energi på arbetet och desto mer på det sociala;-)