Stjärnfamilj

Stjärnfamilj

fredag 17 oktober 2008

Fredagsutflykt-HC T&R

Jahapp-hemlige mannen och jag hade en superfin dag i staden som två vuxna människor med lyxfika på Törners, samtalsämnen som ej utgick från vem som hade "passa-sonen-skiftet"och hur mkt snor man lyckats få ur sig och i vilken konsistens-utan bara två människor som tycker väldigt mycket om varandra..
Men, säg den lycka som varar länge..efter besök hos BM och check av vårt nyaste tillskott som verkar må bra inne i magen så var det dags att fara mot dagis och hämta upp den lille ligisten..som visade sig sova ute i vagnen (fortfarande efter ca 2 h-började ana oråd)men enligt personalen hade han varit pigg och glad..

Kom hem, mötte tjejerna, hade planerat för myskväll men när sonen vaknade med ett illtjut så började jag känna onda aninagar...och mkt riktigt-han skrek som en stucken gris och gick ej att avleda (jag kallade skriket för "ont-i örat skriket)och sade till maken att det är förmodligen dags igen för öroninflammation..Vi bestämde oss för att försöka ta oss till vårt HC..men, deras telefontid var stängd men via sjukvårdsupplysningen så fick vi kontakt och en tid omedelbart..
Läkaren log när han såg oss (inte undra på-vi känner oss som familjen hypokondriker) och efter en kik på sonen så är det äroninflammation -fast i det öra som han inte haft problem med-dock ingen sprucken trumhinna så min känsla var rätt..vi hann i tid denna gång.
Åkte hem med ny omgång pencillin, myskvällen gick om intet då sonen spelade huvudrollen i skrikoperan "jag och mitt onda öra"och vid 20.30 stod jag inte ut..somnade till en stund så ock sonen men vaknade då mannen kom och lade sig-och det gjorde sonen oxå-skrik och panik..maken och jag bestämde oss för att dela natten i två skift..han tog första..sonen skrek och skrek men någonstans tod det slut-01.15 enl maken..som just nu sover gott och sonen verkar få det lite bättre idag så han leker snällt vid mina fötter och ej har ont..

Nu har sonen producerat lite avfallprodukter men en sjuk helghälsning från oss-suck...

3 kommentarer:

Team Forestad sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Team Forestad sa...

Åhh Mia.... att du orkar... jag beundrar dig så...Men snart är liten ute och förkylningarna är som bortblåsta och ett ut tre så sitter du som i en bild i en tidning och allt är rosa lullull eller hur.. för visst är livet så... rosa lulllull..... not...
Tycker om dig
Kram Lindan som använder mannens blogger konto

Mina sa...

Kära syster! Vet ej hur du orkar heller, mina bekymmer känns fjuttiga jämnfört med.... Fast det här med skrik är jag tokig på... Lillan skriker från det hon kommer hem från dagis till jag lägger henne.... Hoppas ni slipper allt det här snart. Kram