Väntan, denna väntan..

När något livsavgörande ( så känns det iallafall) ska ske, blir varje minut som en timme, en timme som en vecka..bevakar telefonen, bär den med mig över allt och hoppas att samtalet inte kommer när jag befinner mig på vita stolen..har varit snabba besök..så fånigt men det är så här jag fungerar..jag tycker att jag vännnntttttaaattttt länge i det långa perspektivet ( över 1 år) men i det korta perspektivet knappt 24 timmar..

Jag har dock lyckats koncentrera min energi till att bli nästan klar med mitt PM efter en promenad med kryckor till affären där jag upptäckte att ryggsäcken var för liten för mina inköp och att det är otroligt krångligt att hoppa kryckor med en full plastpåse..det blev vingligt och jag fick slå ned på farten..
Imorgon kommer dagen gå fort då jag har ett informationsmöte i ca 3 timmar som jag har lite förväntningar på och sedan lunch med kloka och underfundiga B...och kanske ett telefonsamtal?!