Stjärnfamilj

Stjärnfamilj

måndag 8 december 2008

Att hänga i luften..

..är inte roligt..
Försöker att inte gripas av rädslan men det är inte lätt..många varför och jag vet ju sedan i somras att nu gäller det att ta udden av tankarna för det är de som sätter krokben på mig..

Inget besked från umeå ännu-har dock tagit fram alla telefonnr (igen)för att ringa och höra vad som hänt i min hjärna och vad vi kan förvänta oss framöver..

Vi är iallafall på plats i Wien och resan ner hit var en pärs..en övertrött 1,5 åring men en liten 2 veckors tjej som klarade flygningarna suveränt..dock så är det en pärs för oss alla att byta land för ett tag (maken har fått i uppgift att kolla upp vart vi vänder oss om det skulle ske något akut med mig istället för att vi ska kunna kolla upp bästa julklappsshoppingen-så surrealistiskt).

Jag försöker peppa mig med att;

1. Op i somras räddade mitt liv och Livias..jag visste att den metod som de använde kanske inte skulle ta bort cystan helt och farhågan fanns att de skulle behövt göra en ny op direkt i anslutning till den första då cystan sitter svårt till i bakhuvudet..

2. Att genomgå op igen känns övermäktigt och det är stora risker med ingreppet men jag är nu ej gravid och har förhoppningsvis bra prognos att de fixar till det en gång för alla..men, vad vet man..dessutom är jag just nu otroligt labil med alla Mama-blues känslor i kroppen och rädslan för att ej klara det och lämna 4 barn utan mamma..det är mitt värsta scenario men förhoppningsvis ska det ej bli så..det är ju trots allt ej cancer...

På onsdag börjar hemlige mannen dessutom att jobba och jag var bra nervös redan innan hur jag ska jonglera två små men nu oxå med den mörka skuggan överhängande om jag svimmar etc..Jag har ju aldrig haft symptom och vet ej heller vilka symptom jag kan förvänta mig vilket är skrämmande i sig..att vara "sjuk" fast man inte känner sig sjuk..dessutom är jag ju förbi av trötthet..födde ju faktiskt barn dessutom bara för två veckor sedan och har sedan dess farit runt och fixat saker för att vi skulle komma iväg..så minsta möjliga känning, typ spänningshuvudvärk you name it får mig att studsa och få nerverna på utsidan...

Jag tackar för alla fina kommentarer till min vanliga mail, i bloggen och på FB..era sympatier och hurrarop är stor stöttning i detta konstiga läge som vi hamnat i..

Gröna hälsningar från Wien där salladen fortfarande växer i rabatterna:-)

1 kommentar:

Christina sa...

Jävla skit tumör!

HAr ni vägarna förbi Graz?
Sla en pling isafall

jag har Orange sa leta upp det förnumret(riktnummer el vad man kallar det),sedan är mitt mobil nummer

11627166

KRAM