Att bevaka telefonen är tufft..

..man hoppar till varje gång det ringer men ännu ej kontakt med Umeå..Dock fick maken kontakt med AKH neurokrirugen här i Wien och de erbjöd mig en tid för MRT/konsultation redan nu i veckan då de vill ta egna bilder..nu vet vi iallafall vart vi kan vända oss om något blir akut..så mkt stress rann av oss båda..Det är inte lätt för maken att vara nära anhörig i denna pressande situation men han är mitt stora stöd, kärlek, min klippa och han torkar mina tårar och ger mig kraft..

Tack kära, älskade S för ditt och din familjs underbara stöd-utan er är vi ingenting..
Tack R för ditt telefonsamtal häromdagen-det var skönt att gråta tillsammans för nu är jag inte stor, stark och ensam..jag behöver ert stöd för att orka denna gång..

Vi hade strålande solsken idag och efter att hemlige mannen fixat saker på IKEA till lille sonens rum så gick vi ut och hämtade energi i naturen..så välbehövligt..

Lillskruttan sover och äter mest, mitt dåliga samvete att jag ej hinner gosa så mkt som jag skulle vilja men energin räcker inte till..dock sover vi tätt,tätt under natten och jag andas hennes lukt och närhet..

Mina två stortjejer ringde igår (och saknaden är stor från allas vår sida) och vi har ej berättat vad som pågår för att ej skapa stress/panik hos dem medans vi ännu ej fått klara besked så för er som läser och träffar dem-säg inget är ni snälla...

Nu hoppas jag på umeå imorgon-annars ringer jag och jagar dem för det är otroligt stressande för själ och kropp...