Time to say goodbye

Så var dagen D här för stortjejerna att åka hem..Vi har många avsked i vår familj och dagens kommande avsked började kännas redan 2 dagar tidigare..Vi tillbringade sista natten i samma dubbelsäng och sömnen var så där..resfeber..

Upp i morse vid 05.30, fikade i godan ro tills vi insåg att klockan tickade på..In i bilen till flygplatsen..kom fram 06.35 (avgång 06.50 hade glömt räkna med körtiden för mormors bil (16 km)Lagom sur personal som började gasta om att vi var tvärsena och jag fick skyndsamt fylla i uppgifter på assistanslapparna, rusa med barn och bagage genom säkkontrollen (mormodern fick ta Livia). Säkkontrollanterna stoppade mig då jag i villervallan hade med mig Livias ombytesväska med otillåten vätska.
Ta väskan, tjoade jag och rusade vidare med tjejerna. Lämnade över barnen till personalen, snabbt krama om dem (tur i oturen då det inte fanns tid till något tårdrypande farväl). 06.42 satt de i planet, väskorna var påpackade och 06.50 taxade de ut. Jag skulle vilja säga att vi hade perfekt tidsanpassning:-)
09.25 ringde de-framme i norr:-)
Idag blir det allsång och kanske ett glas vin;-)

Livia

mår bra. Hon ser ut att ha ont när hon glömmer av sig att hon ej kan snurra runt på sin onda sida annars så verkar hon vara som vanligt.
Stora barnen är på strandutflykt med mormodern medans jag försöker bara vara och ladda lite energi efter gårdagens händelse. Man var ju inte på topp redan innan..Jag känner mig dock nästan som "vanlig" och har haft fler spännande, mediala händelser. Är otroligt nyfiken på vad som komma skall i mitt liv..
Det är varmt i Skåne och jag påminns om att snart är jag åter i Wien.
Har haft en del samtal med Skatteverket och det är ej lätt att vara mellan två system men nu har vi lyckats nå fram till en lösning som vi ska prova framöver.

Ambulans till sjukhus..

..så har Livia fått sin första ambulansnalle..En sekund tog det så låg hon på golvet från att ha fallit ur soffan. Hon skrek på ett nytt sätt, skrap på huvudet..ingen skjuts i närheten, ingen avmattning av skriket. Ringde 112-ambulans till akuten.. Livia var fortfarande ledsen, hon hade tydligt ont...min svåger kom in och mormor tog de stora barnen.
Då hittade läkaren ett brutet nyckelben och en röntgen togs för att utesluta axelluxation..det var "bara" nyckelbenet..Nu hoppas vi att det läker fort av sig själv..
Ytterligare en dag har passerat.

Livia 7 månader

Liten blir stor..full fart har det blivit sedan jag slutade amma. Hon gick under smeknamnet Betty Spahgetti men är nu ganska stabil..Kolla movsen-syns det att både mamma&pappan är från det militära?;-)

Dagen har varit händelserik, var till det fina friluftsbadet med de större barnen och Livia, sedan hem och träffa min lillasyster med familj..dock så tär solen på en-är inte van, dvs blir trött:-)

Allt är bra!

Jag mår bra!
Har haft fullt upp och det fungerar..blir trött men på ett behagligt sätt..allt "jobbigt" är borta,kanske för att snart är alla mina projekt avslutade,alla frågor har fått svar..
Midsommar blir en lugn tillställning..

Ha det så gott!

Det slog mig just..

..i morse så var det precis 1 år sedan jag genomgick min hjärnoperation..datumet var den 16 juni men dagen var måndag..skumt..enligt min familj så syns förändringen som skett under dagen, dvs jag har fått färg i ansiktet, jag har "liv" i ögonen...Märkligt om det vänder precis så här på
1-årsdagen men jag är ödmjuk inför livet-det har jag iallafall plockat upp under detta år.
För evigt tacksam för min helikopter..

En vanlig dag-fast ändå inte..

Idag har jag för första gången på 1 år, kännt mig "normal". Dvs jag var med om en upplevelse imorse..hade klivit upp med lilla L, gjort välling och hon drack. Sedan sprattlade hon lite på golvet och då hände det..Jag stod upp och kollade genom fönstret när plötsligt en "kraft" drog igenom kroppen, från huvudet och ner till solar plexus och det gjorde rejält ONT..jag blev förstås nojjig och tänkte; vad hände?Samtidigt så kom ett ljus sken (som ett klot av solsken) in i vardagsrummet där jag stod (ute var det helmulet). Ljuset var som en hägring, dvs det försvann lika fort som det kom.Magontet satt i ca 20 minuter och sedan var allt bara bra, dvs jag kände mig som ny. Ingen huvudvärk har jag haft idag, första dagen på veckor utan spänningshuvudvärk..Jag är tacksam för vad som än hände och hoppas att morgondagen blir lika lätt.
Barnen, de stora är här och vi har haft en lugn,skön dag.
Imorgon blir det marknad i metropolen Klippan. Hoppas på att ev. möta upp fam K från ett av forumen på internet som jag hängt i och kanske en och annan återvändare som en själv..