Glädje insamling

Försöker se de små glädjeämnena i tillvaron-tränar min hjärna på positiva tankar. Typ tre positiva tankar för en negativ. Försöker strukturera upp min tillvaro och skapa rutin.

Försöker oxå hitta "30-min" om dagen promenader,aktivitet för att öka endorfinerna. Hoppas så att det kommer hjälpa för jag vill inte att ångesten ska bli min följeslagare för evigt..

Glädje smittar så jag suger i mig av glädjespridaren nummer ett..Så här glad blev hon imorse när hon fick se sin storebror i full action.

Att andas

Idag var en bättre dag.
Hemlige mannen avbröt det han höll på med på jobbet (ansvarig för en kurs)och hastade hem igår.Jag satt fast i en gråtattack, var yrslig och inte alls bekväm med att vara ensam med barnen..Vi pratade,pratade och jag stjälpte ut det onda. I backspegeln så ser det ut så här; gravid,rädsla att föda pga operationen, fixa allt för min vistelse i främmande land, dagen innan avfärd dåligt besked (vi levde i tron att cystan var borta men blev ombedda att kontakta läkare då cystan var kvar)invänta besked från Umeå som blev ok(då de äntligen ringde efter en vecka).Lämna mina tjejer i Sverige och veta att det kommer dröja innan vi ses igen och framförallt, hur ska de må när jag är borta?!Sedan var det jul med familj och min syster hade det tufft så det gjorde mig ledsen och orolig, de for och sedan uppstod ett emotionellt drama inom familjen..lägg till att vara helt beroende av hemlige mannen då min tyska är marginell och jag är van att fixa/trixa själv..att sova uruselt med liten ammande tjeja, obefintlig egentid då hon tar sitt mellan 18-22, sonen vaknar 06.30 och så är det en ny dag, amma, hitta sysselsättning till sonen och ingen egentid..

Mitt JAG är borta just nu och jag kan så dåligt hantera det. Saknar att få vara vuxen och ego..
Nu försöker vi hitta utrymme för mig.Resan hem nästa vecka ser jag framemot (även om det är måttligt roligt med alla flygkrascher-avskyr att flyga-handlar om att inte ha kontroll och statisiskt så är det farligare att åka bil men ens icke -logik säger att man "har kontroll" dvs jag KÖR;-))

Nu är det kväll-igen och 20.00 ska jag i säng för att lyckas få lite sömn..om Trolla tillåter..

Ångest,ångest

Så svårt att andas, stirrar in i ångestens ansikt..jag har gjort det förut, trodde att jag erövrat strategier för att slippa men inte..jag förstår varför när jag tittar tillbaka i backspegeln. På något sätt så måste jag älska självplågeri då jag försätter mig i svåra, energi tömmande situationer om och om igen..

Den här gången kommer jag inte loss ur greppet som ångesten kopplat om mig.Jag är fast, både i det mentala,andliga såväl som fysiska...Jag upprepar som ett mantra att detta händer just NU och snart så kommer ett annat NU och jag blir bara starkare med den självinsikt som jag kommit till..Det är svårt då jag är en emotionell person, jag önskar att jag inte behöver sjunka så djupt ner/in i det som händer men min hjärna fungerar ej så.Jag landar i tankeprocesser då mitt rationella jag försöker förstå och finna en lösning. Åh, jag är en frihetsälskande person men som låter mina fötter cementeras fast i betong..Detta måste bli min sista omgång för jag står inte ut..Tänker på talesättet; en idiot gör samma misstag om och om igen, ett geni gör nya misstag om och om igen. Jag trodde jag var ett geni men inser att jag är,just det, en idiot. Men, inte i den negativa aspekten för mina misstag vill jag inte vara utan;-)Kanske bara det är så att jag kräver längre tid för att verkligen förstå mina handlingar..eller inte..ja,ja..

Tror min ångest är här då hemlige mannen jobbar fulla dagar denna vecka och min sömn är rixdålig (Livia vaknar ofta),lixom mitt humör, vilket drabbar de små som på barns vis blir än mer fulla av energi för att säkerställa att de är viktigast i mitt liv. Ett slags logiskt svar för överlevnad...

Men, i mina svarta stunder svär jag; inte många minuter för mig själv, ingen påfyllnad av roliga saker,sådant som inte stavas plikter, närvaro och att ge till andra..Detta är roten till ångesten och detta måste jag försöka åtgärda.

Barnen vilar lunch

ute droppar snön bort då solen lyser stark och klar.Kanske det är dags att gå vidare nu, kanske dags att äntligen få leva-helt,fullt utan ångest.

Inser att kriserna duggat tätt på sistone och jag har inte ork,inte energi..svårt att samla ihop sig efter det som hänt, att få landa i sig själv..är så känslig för minsta lilla just nu då jag är så trött, trött i själen.Jag hoppas att inga fler överraskningar ligger och lurar utan att jag nu får landa och växa med mina erfarenheter..

Hur lagar man respekten?

Vad gör man åt smärtan när någon stuckit kniven i ryggen?När någon du trodde att du kände visar sig vara någon helt annan?Är det mitt fel?Nej, vi är alla ansvariga för vår egna handlingar men när jag lagt ner kropp och själ, trotsat mina intuitiva känslor av rädsla för att finna det som jag fasat för..Men, så brister det, allt sköljer över mig, dock så kommer giftpilarna med mellanrum så att jag hinner andas,hinner vara delaktig i nuet, men så-en ny djupdykning. Var ej medveten om hur mycket ilska,rädsla och tårar som låg gömt i min rustning.Den ekar nu tom och jag har gått vilse. Vet ej vart jag ska ta vägen..

Lyssnar man på det högre budet så ska jag vända andra kinden till men det vete fan..varje bild, varje ögonblick där sticket hugger till gör att jag rasar-igen.

Hur ska jag våga ge dig mitt förtroende igen? Vart fanns dina tankar på mig? Var jag inte mer värd än att du kunde trampa på mig?Att inte visa mig hänsyn?

Att resa mig upp och säga förlåt (för ja, jag slår och sparkar just nu)ligger långt borta. Jag vill INTE bli ett offer, vill inte låta dig ta ett så hårt grepp om mig som du just nu för tillfället har..jag är ju jag och detta förtjänar jag INTE så kanske att du aldrig får mitt förlåt för jag har nått botten och jag är viktigare än DIG just nu..När tiden är redo kanske vi kan mötas igen men just nu vet jag inte när det kan ske..

Äntligen utgång

Idag sken solen,stark och varm.När hemlige mannen kom hem så begav vi oss ut på promenad-dock så blåste det otroligt starkt så kyleffekten blev enorm..ryyysss..Men, hur som helst så var det skönt att andas uteluft.Sonen var billig idag-full i fan på ren svenska. Om jag försöker ta tag i ngt litet projekt såsom att dammsuga hallen, städa toan då är han där och ska HJÄLPA,eh,menar STJÄLPA..han blir otroligt ivrig och helt plötsligt förlorar han hörseln och gör precis som han vill..

Lilltrolla har nu som ovana de senaste dagarna att vakna ca 2-4 ggr/natt och det tar oxå på krafterna. Dagtid vill hon gärna finnas med,nära i famnen..lite svårt emmellanåt när bådas behov pockar på..Dagens bild blir Trolla på väg ut!

Lovsång till hemlige mannen

Att spelas i bakgrunden:

http://www.youtube.com/watch?v=MyrQqmc5UT8

Vår bröllopsvals:-) och texten är en hymn till kärleken.

Hemlige mannens favorit (jag trodde jag träffat en av världens alla nördar-menar, Elvis?)

Men,trots nördig musiksmak så är han mitt allt, i alla stormar som blåser står han pall och lyfter mig.Vår livsväg som vi valt är ej enkel men målet har varit utstakat sedan vi möttes; vi kämpar,tillsammans, mot alla hinder och möter dem, ett efter ett.

Idag är din dag, älskade M.