Påminnelse om att leva..

Igår kom hemlige mannen hem och var ledsen. En kollega till honom hade varit på skidsemester med sin familj, 4 barn och fru men frun kom aldrig med hem från semestern. Hon dog i hans armar efter att en annan skidåkare kolliderat med henne. Igår var det begravning och många från hemlige mannens jobb var där (dock ej hemlige mannen då de ej var nära)men givetvis så påverkas man när det är människor i ens omgivning i lika situation som en själv.
Hon var 41 år och yngsta barnet var 1 år. Dessutom så var de tre andra barnen medföljande med mamma dvs födda i en annan relation och mamman var dessutom från ett annat land...Jag tror att hemlige mannen föll i en svacka då det verkligen kom oss så nära för det är ju många gemensamma nämnare i vår relation med deras och som en påminnelse om våra samtal i somras om hur det skulle kunna bli om det värsta skulle inträffa..Ironin var oxå att hon är utbildad skidlärare men det hjälpte inte..

Än en gång så påminns man om att livet är här och nu-just nu i detta ögonblick för i nästa ögonblick kan livet vara oss lämnat..vi vet aldrig när det är vår tur och det kan hända av sjukdom, av olycka, av tillfällighet mm..Men, det viktiga tror jag är att våga leva fullt ut-inte till att ta dumdristiga risker men att LEVA och göra det som man tycker är roligt och värdefullt.

Annars rullar vardagen på för fullt-igår var dagen kaos..ensam med mina två ligister..det var en matt mamma som välkomnade hemlige mannen hem igår..

Pratade med mina två stortjejer och vi saknar varandra och nu pågår op planering för ett besöksschema-för dem att komma hit och för mig att åka hem..Skolan de går på är suverän så kanske vi kan få tillåtelse till att förlänga deras ledighet så att de stannar 2 veckor..vi får se..