Måndag!Igen!

Helgen blev nästan som vi tänkt oss..jag var helt slut på lördagen så hemlige mannen och sonen for själva på stan och jag&Livia hade tjejdag..dvs hon sov och jag tränade lite..kände mig lite bättre efteråt..Har märkt att träningen lyfter mig då jag vacklar i mitt välbefinnande mentalt..har börjat drömma igen när jag sover och jag drömmer de märkligaste ting som är relaterat till vad som hänt mig tidigare i livet..antar att min bearbetning nu kommer ta fart..känner mig inte deprimerad men lite låg och loj-dvs känner ingen riktig glädje...

Jag är ju en prestationsinriktad person och nu när jag inte har "någonting att göra" (dvs jag räknar inte omsorgen om mina barn, vardag, tvätt och städning som aktiviteter) så sjunker jag oxå..hobbies har jag aldrig haft i hemmet då jag jobbat så otroligt mkt och fått utlopp för min kreativitet där och hemma har varit fullt av barn eller liten stund för träning eller att läsa..när jag var hemma med G så pysslade jag mkt med klädmärken, lärde mig om eget företagande och sätta upp mål men nu-famlar bara runt och känner mig lite vilsen får jag erkänna-uttråkad-suck..Jag har aldrig varit bra på att vara "i tystnaden"-har aldrig sett nyttan av det och tycker inte heller att jag behöver det just nu..

Mkt sammanfaller ju oxå med att jag känner mig lite "socialt handikappad"just nu..är medlem i en internationell mammaklubb men känner mig inte riktigt redo att sticka iväg över hela Wien med en karta i handen och två små barn-för mkt äventyr just nu men kanske det kan bli mer av detta när Livia blir lite större och jag känner mig helt trygg med min kropp(kan fortfarande ibland få panik när jag är ensam ute typ vad gör jag om jag svimmar nu?Lite rädd att jag ska utveckla en fobi så jag tränar på att våga gå till affären själv, snart åka in till stan själv-dvs "döda"rädslorna )..dvs jag får inte så mkt input från världen utanför min bebis/barn-bubbla...

Jag är dock tacksam för mail/chattande med vännerna mina i Sverige-det räddar mitt psyke men gör oxå att jag längtar "hem"(ja, vart hem är för mig just nu vet jag ärligt talat inte, känner mig otroligt splittrad).

Iallafall, igår tog vi barnen på promenad till Schönbrunn och Gustaf fick springa runt i den lilla snön som fanns-han var mkt lycklig. Hemlige mannens syster och barnens kusin (han är dock 24:-)) kom sedan på fika och det var mkt trevligt och roligt. Bland annat fick hemlige mannen en hel del kort som de funnit hemma hos hans mamma när han var liten och Gustaf och han är som identiska tvillingar..när min kamerasladd kommer så ska ni få se-det går inte att se skillnad på dem:-)Jag märker att jag förstår tyska bättre och bättre och kunde hänga med i samtalen men jag pratar inte..inte ännu men kanske det oxå lossnar framöver.

Dagen idag går åt till återhämtning-Gustaf var helt vild igår och hoppade över sin middagsvila och då han visat alla sina konster för gästerna så var det en matt son som ramlade i sängen vid 18..just nu ligger han i soffan och gosar med sin kudde..

Imorgon är det dags för vägning och mätning av Livia igen hos Dr Vetter.

På återseende..