Gott Nytt År!

Önskar vi från Wien!

Här är det rinnande näsor, kalla vindar och minusgrader. Får se om modern i familjen orkar vara uppe längre än 21 ikväll:-)

Lyckönskar er alla inför 2009-må det bli ett riktigt gott, härligt nytt år!!

Bilder på barnen!

Mamma och de två minsta!



Gustaf och kusin Julia



Mellan dotter Jo




Stora dottern Je med lillebror

Sonen apar sig med Teletubbies i bakgrunden.

Hela familjen drömmer om små, tjocka teletubbiesar i lila, grönt, rött och gult..Detta är tredje gången jag hjärntvättas och har förmodligen en kvar..dvs 4 barn:-)

Detta var det hela för idag!!

Livia växer!

Idag har jag ont i halsen (förkylning på G), lille sonens näsa rinner och han är på lagom roligt humör, pappan även han på G med halsont..hoppas bara Livia klarar sig..

Hemlige mannen tog dottern själv till läkare idag (lille sonen och jag sov middag)
Hon väger nu 4600g och är 55 cm lång.
Vägde 3180 när vi åkte hem från BB och var 51 cm lång. Växer och frodas alltså..

Livia i fina Troll-mössan och vantar innan hon är på väg ut. Fin present som flög från Sverige till oss.

Fler bilder kommer i nästa inlägg på resten av syskonskaran då jag ej lyckas få till text och bild..suck..känner mig som en stenåldersperson när det gäller blogg, chatt etc. Stora dottern precis lärt mig chatta och komma igång med MSN-messenger:-)Det är dock superkul att prata med henne på detta vis även om det visat sig att hon har ett eget märkligt språk med förkortningar och tecken:-)

Nu dansar julen ut..

..och själv är jag helt slut:-)

Min syster med familj åkte hem igår kväll till Sverige efter en intensiv vecka. Det är alltid en prövning för alla parter då man går från noll till hundra och vill ha så mycket ut av ett långväga besök som möjligt. Alla inblandade gjorde det bra och firat jul fick vi-dock lite annorlunda dvs utan gran, pynt mm-vi har inte orkat eller hunnit med. Dock hade systeryster tagit med alla de klassiska maträtterna så god skinka (hennes premiärskinka),sill, köttbullar mm fanns med. Mormor hade skickat med goda julkakor så de är uppätna och vi är några hekton tyngre.

Barnen är fortfarande så små så de uppfattade inte vad som ej fattades (läs Kalle Anka, tomte, gran mm) och de roligaste paketen för sonen var de tomma lådorna som presenterna legat i:-)

Det som varit en spännande erfarenhet vad hur mycket jag tål efter min operation i somras och det har gått ganska bra. Jag är fortfarande stresskänslig, tappar lite ord här och där, är trött men detta beror säkert oxå på att sömnen ej är så god under natten då Livia äter 2 till 3 gånger mellan 22-06. Jag är dock så glad, för inte en tanke på cystan, MRT eller framtida skavanker utan jag har verkligen befunnit mig i nuet och levt som förr-dvs innan cystan. Skönt för min egen psykiska rehab.

Nu ska vi försöka vila oss efter detta intensiva år och ta nya tag inför 2009.

Lille sonen har dock fått hög feber och låg mest och yrade i natt så det blev några glassvändor, sista imorse kl 04.00..han vägrade all form av vätska men glass kunde han äta..
Han är något bättre idag så vi hoppas att han får en lugn natt så jag kan få sova..kanske:-)Har sagt det nu varje dag sedan Livia kom-jag behöver sova men har ej "hunnit" med att uppfylla detta..

Hoppas ni haft en fin jul och på återseende med rapporter från Wien!!

Betraktelser från en utlänning

Så har man nu varit i Wien i 2 veckor..Vi har hunnit med ett "BVC" besök och redan där är det stora skillnader.

Vi fick strula med alla papper, kort och id för att ens få komma in. I detta land krävs stämplar, dokumentation mm-inte alls som hemma där man går in på Skatteverket tex och visar sitt körkort och vips får du gratis ett bevis på att du bor där du bor, heter det du heter mm..

Ok, sedan blir i hänvisade till ett litet rum-hett som i en bastu där ingen förklarar vad som skall hända men tursamt är att vi träffar frun till makens kollega som berättar att här tar man av sin lilla bebis och väntar..tur att man hade tagit med sig en filt..

Sedan är det som en löpande fabrik-in till en LÄKARE som gör en genomgång liknande den på BB, höfter, ögon, hals mm..Livia har tydligen ett navelbråck.Punkt. Ingen info men det hittade vi hemma på internet:-)Ingen fara-växer bort av sig själv..
Vid vikt, huvudomfång och längd så ropar läkaren på receptionisten som får springa in hals över huvud och fixa detta..Allt knappas sedan in i datorn och läkaren trodde jag skämtade när jag lade fram vår BVC-bok (som jag tycker är eminent)och undrade vilket uland jag var i från-som sagt, här skall allt dokumenteras-ordentligt:-)Efter ca 10 min utskickade, får en ny tid och skall tillbaka om 2 veckor för vikt och läkarkontroll igen..

Posten-här ringer brevbäraren på dörren med ens paket..Vi hade skickat 3 stora kartonger med saker hit och helt plötsligt en eftermiddag då vi var på väg ut så ringde det på dörren-där stod 3 stora kartonger..ingen föravisering eller så..Snacka om att man tar för givet att folk är hemma (vilket de flesta är, detta är en hemmafru nation).

Snö-det kom en halv cm snö inatt..vi vaknade imorse vid 06 av att det skrapade utanför vår port..maken tittade ut och konstaterade en halv cm snö och det snöröjdes-fniss säger jag bara..

Kylskåp..Vår lägenhet har 5 rum, en toa och ett halvt kylskåp med ett frysfack..så även om man skulle planera en veckas matsedel så kan du inte handla hem det-vart skall du stoppa varorna?
Givetvis är ju då planen att hålla fruarna hemma-du måste springa typ dagligen till affären för att göda en familj på 4 personer..

Toastol-liten och naggande god-som tjejerna mina sade när de var på besök, det roligaste med Wien var att titta på sina egna bajskorvar:-)Stolen är utformad så dina produkter hamnar som på en hylla så att du kan se vad du lämnat ifrån dig innan du spolar-mkt fascinerande;-)

Ja, detta var några av de små pikanta detaljerna från mitt utlandsliv..mer kommer när jag börjar ta mig ut från min bunker-dvs vår lägenhet...Jag är iallfall inte i källaren utan på tredje våningen (dåligt skämt), vilket gör god kondition framöver då man får bära vagnen och barnen upp&ner för dessa trappor..

Vardag&verklighet..

Efter att ha sovit i typ 6 månader+eftermiddagsvila så inser jag (visste sedan innan)att sömn kan man ej lagra-tyvärr..Jag vandrar runt i ett mjölkigt linne, i cirklar känns det som..amma, inte där Gustaf, nej Gustaf, amma, fika, mat,amma,Gustaf vilar en timme, Livia är vaken den timmen..kvällen kommer, hemlige mannen är seg&trött (många som väntat på att han skulle komma tillbaka till jobbet och massor att stå i)Kan du ta Livia? Efter 5 minuter-hon är hungrig-sure-mannens försvar till egentid:-)Men, visst-spädbarn är finurliga och hon blir lugn&go hos mamma men mitt eget andningsrum finns ej..

Nätterna är märkliga-vår tjej grymtar högt&ljudligt..hon äter inte ofta men stör oss likväl ändå..Operation flytta runt för att få lite nattsömn kommer förmodligen snart att starta (iallafall efter jul då min fina syster med familj kommer på besök under några dagar så då är våra alternativa rum upptagna).

Sonen kom på ett nytt knep idag för att få uppmärksamhet-hittade hemlige mannens stora galge och lyckades få in kroken i munnen och satt där som en annan uppkrokad fisk..mamman fick hjärtsnörp innan jag lyckats krångla den ur hans mun utan att skada honom..nu gör han ljud, pekar på munnen-alltför att dra så mycket uppmärksamhet han kan av den incidenten:-)

Igår var det lilla julafton dessutom-alla räkningar kom från Sverige i ett fint samlingskuvert från posten..men, där fanns oxå ett stort paket från Kameleont Design-dels egen beställning men även presenter till Gustaf&Livia-vi är så glada och tacksamma.

Kika gärna in här på deras fina, ekologiska kläder: http://www.kameleontdesign.se/

Nu ljuder Livia-mat,mat ylar hon:-)

På återseende när jag kliver ur dimman nästa gång..

6 månaders tidsfrist:-)

Idag så ringde då äntligen neurokirurg S och förklarade läget..Cystan är kvar-det stämmer..den är dock mindre än i somras-positivt enligt honom..dessutom så sitter den nu så till att den ej påverkar flödet som var påverkat i somras dvs hjärnvätskan kunde ej rinna ner obehindrat till ryggmärgen (el något sådant-detta är inte mitt ämne). Hursomhelst-enligt honom är op lyckad och trycket i hjärnan är nu normalt vilket det ej var i somras och det är det som är det viktigaste...dock så bör man hålla koll på att den ej växer mera alt påverkar flödet igen..enl S skulle det räcka med att göra ny uppföljning om 1 år men vi enades om att om 6 månader blir bättre för att trygga mig psykologiskt..han kan dock ej lova att den inte växer sig stor igen då den finns kvar men det kan oxå bli så att den stannar "i växten"och jag kommer för alltid ha den i den storlek den är nu för resten av mitt liv..Kändes dock skönt att få förklarat för mig vad som gäller..ochframför allt att få 6 månaders lugn innan nästa MRT..vad som händer då, även om det kan vara omskakande så ger det mig 6 månader att få bara vara mamma och landa tillsammans med min familj..

Idag känns allt bra och jag litar fullständigt på S..

Telefonsamtal från dr R i Ösd..

Idag ringde jag medicinmottagningen i Ösd då jag ej hört något från vare sig Ösd eller Umeå..
Jag lämnade medd till dr R (som tog hand om mig i somras)och han ringde upp ganska snart..dock så finns det inget remisssvar från Umeå ännu..han sade dock att det borde komma i veckan då "min" neurokirurg S brukar vara snabb..Jag bad dr R kolla i min journal vad som eg hände under min op med cystan och där stod det att den var punkterad..dvs ej borta..skillnad på semantiken här alltså..
Jag sade åt Dr R att min rädsla är ju att cystan fortsätter växa och frågan är ju som sagt i vilket tempo den växer..Enl Dr R så är dessa cystor otroligt långsamt växande och det som är lite struligt är ju att MRTn som jag gjorde den 4/12 är den första efter op så det finns inget att jfr med..Dr R lade mig på sin bevakningslista för det som hände i somras var att jag ramlade mellan stolarna då jag var satellitpatient på fel avd pga sjuksyrrornas strejk..denna gång ska det ej bli så iallafall..Väntan fortsätter alltså..

Dock så fick jag uppmuntran från Anna-Stina som oxå genomgått op pga cystliknande tumör och enligt henne så får man symptom när det börjar pressa undan vävnader i hjärnan (det förstår jag oxå rationellt)men då jag såg min egen cysta i hjärnan och hur den tryckte undan akvedukten utan att jag kände minsta lilla (akvdukten är ca 2mm och leder all spinalvätska i kroppen-stryps den så bildas ett övertryck i hjärnan)..små marginaler med andra ord..

Nu försöker jag vara positiv och hoppas att min cysta växer långsamt så att vi får landa och bara vara..

Nu går sirenen i bakgrunden dvs lilltjejen önskar påfyllning...

Att bevaka telefonen är tufft..

..man hoppar till varje gång det ringer men ännu ej kontakt med Umeå..Dock fick maken kontakt med AKH neurokrirugen här i Wien och de erbjöd mig en tid för MRT/konsultation redan nu i veckan då de vill ta egna bilder..nu vet vi iallafall vart vi kan vända oss om något blir akut..så mkt stress rann av oss båda..Det är inte lätt för maken att vara nära anhörig i denna pressande situation men han är mitt stora stöd, kärlek, min klippa och han torkar mina tårar och ger mig kraft..

Tack kära, älskade S för ditt och din familjs underbara stöd-utan er är vi ingenting..
Tack R för ditt telefonsamtal häromdagen-det var skönt att gråta tillsammans för nu är jag inte stor, stark och ensam..jag behöver ert stöd för att orka denna gång..

Vi hade strålande solsken idag och efter att hemlige mannen fixat saker på IKEA till lille sonens rum så gick vi ut och hämtade energi i naturen..så välbehövligt..

Lillskruttan sover och äter mest, mitt dåliga samvete att jag ej hinner gosa så mkt som jag skulle vilja men energin räcker inte till..dock sover vi tätt,tätt under natten och jag andas hennes lukt och närhet..

Mina två stortjejer ringde igår (och saknaden är stor från allas vår sida) och vi har ej berättat vad som pågår för att ej skapa stress/panik hos dem medans vi ännu ej fått klara besked så för er som läser och träffar dem-säg inget är ni snälla...

Nu hoppas jag på umeå imorgon-annars ringer jag och jagar dem för det är otroligt stressande för själ och kropp...

Att hänga i luften..

..är inte roligt..
Försöker att inte gripas av rädslan men det är inte lätt..många varför och jag vet ju sedan i somras att nu gäller det att ta udden av tankarna för det är de som sätter krokben på mig..

Inget besked från umeå ännu-har dock tagit fram alla telefonnr (igen)för att ringa och höra vad som hänt i min hjärna och vad vi kan förvänta oss framöver..

Vi är iallafall på plats i Wien och resan ner hit var en pärs..en övertrött 1,5 åring men en liten 2 veckors tjej som klarade flygningarna suveränt..dock så är det en pärs för oss alla att byta land för ett tag (maken har fått i uppgift att kolla upp vart vi vänder oss om det skulle ske något akut med mig istället för att vi ska kunna kolla upp bästa julklappsshoppingen-så surrealistiskt).

Jag försöker peppa mig med att;

1. Op i somras räddade mitt liv och Livias..jag visste att den metod som de använde kanske inte skulle ta bort cystan helt och farhågan fanns att de skulle behövt göra en ny op direkt i anslutning till den första då cystan sitter svårt till i bakhuvudet..

2. Att genomgå op igen känns övermäktigt och det är stora risker med ingreppet men jag är nu ej gravid och har förhoppningsvis bra prognos att de fixar till det en gång för alla..men, vad vet man..dessutom är jag just nu otroligt labil med alla Mama-blues känslor i kroppen och rädslan för att ej klara det och lämna 4 barn utan mamma..det är mitt värsta scenario men förhoppningsvis ska det ej bli så..det är ju trots allt ej cancer...

På onsdag börjar hemlige mannen dessutom att jobba och jag var bra nervös redan innan hur jag ska jonglera två små men nu oxå med den mörka skuggan överhängande om jag svimmar etc..Jag har ju aldrig haft symptom och vet ej heller vilka symptom jag kan förvänta mig vilket är skrämmande i sig..att vara "sjuk" fast man inte känner sig sjuk..dessutom är jag ju förbi av trötthet..födde ju faktiskt barn dessutom bara för två veckor sedan och har sedan dess farit runt och fixat saker för att vi skulle komma iväg..så minsta möjliga känning, typ spänningshuvudvärk you name it får mig att studsa och få nerverna på utsidan...

Jag tackar för alla fina kommentarer till min vanliga mail, i bloggen och på FB..era sympatier och hurrarop är stor stöttning i detta konstiga läge som vi hamnat i..

Gröna hälsningar från Wien där salladen fortfarande växer i rabatterna:-)

Det blev inte som vi trodde..

,,min cysta är tyvärr kvar..fick beskedet direkt när jag låg i tuben att röntgenläkaren beordrade en bild till och sedan; din cysta är kvar..och att jag skulle kontakta behandlade läkare på medicin..

Jag är i chock, har gråtit massor och det vi vet är att den nu är 9 mm, flödet i hjärnan är ok men det verkar som att ny op kan bli aktuell om ett tag..dock så fick vi klartecken att åka till Wien men ska nu oxå avvakta besked från Umeå..vi vet inte om den vuxit till 9mm på 6 månader eller om det fanns en rest kvar..så jobbigt är det iallafall och jag föll, långt ner i ett hål..trodde i min naivitet att allt skulle få bli riktigt bra nu men nu lever vi med oron ett tag till..

Har inte mer att skriva just nu..

MRT-dagen..

Idag är det dags för röntgen i stora tuben..erkänner att jag är mer än lovligt nervös..hoppas få smygkika så att jag kan se att cystan verkligen är borta..resultat får jag nog vänta på då bilderna går till Umeå för tolkníng och visst, vi strutsar och åker till Wien imorgon men jag mår ju bra i övrigt så det vore väl attans om det skulle vara något "fel"..håll en tumme för mig i eftermiddag..

Suck-tvärförkylda..

Jahapp-så är då första förkylningen här för vår lilla dotter..Hon hann bli 9 dagar:-)

Inte så kul med tanke på att vi ska resa på fredag men förhoppningsvis så kryar vi alla på oss..Alla 4 är nere för räkning-stortjejerna verkar ha klarat sig..

Livet som fyrbarnsmamma..

..tar kraft..

Stortjejerna är så lyckliga över lillasyster och sonen har haft en pajasvecka-allt för att vi ej ska glömma bort honom:-)

Lilltjejen sover ganska mkt på dagarna och ammar tätt på nätterna-precis som det brukar..

Vi har denna vecka hunnit få henne registrerad hos Skatteverket, fixade pass i fredags (dock så blir det ett superroligt kort för hur får man en bebis som är 7 dagar att "sitta fint")

Veckan som kommer så blir det lite besök hos oss och vi kommer påbörja vår mastodont packning..På torsdag är det dags för hjärnröntgen..måste medge att jag är lite nervös om allt ser bra ut...

Bjuder oxå på en bild av vår lilla tjej i mitt favoritmärke; MOLO (dressen satt på i 5 minuter för sedan kräkte hon ner den)..

LIVIA Herta Maria

Vår dotter, syskon till tre otroligt glada syskon..

Vi har nu landat i hemmet och allt går över förväntan. Livia sover, äter och sover, en mkt lugn tjej som när hon är vaken betraktar omvärlden lite för att sedan somna igen:-)

Kanske någon undrar över hennes namn-Livia-så kom detta namn till oss då denna lilla fröken räddade mitt liv och kommer alltid påminna oss om detta faktum.

Namnet är dessutom ganska ovanligt men passar i båda våra hemländer..hon är dessutom mkt späd, har otroligt långa fingrar och ben (efter pappa) så för oss påminner hon om en klassisk skönhet (om man nu kan se det i en bebis som förmodligen kommer utvecklas enormt framöver:-))

Givetvis så får ni här några bilder:

Sista dagen med magen:-)

Vår tjej Livia!

Nu är hon här..

Vår tjej anlände igår kl 16.34, 3500 gram och 51 cm lång.

En helt suverän förlossning, styrt med hormon och i lagom steg..Jag krystade med hjälp av BM +en BM som hjälpte till med yttre press (behövde alltså ingen sugklocka)..Fick medicin så att livmodern drog ihop sig direkt-minimal blödning..Tjejen mådde super och gör så nu, amningen har kommit igång och hon sover och betraktar världen mest:-)

Lycka!!Nu kan vi äntligen slappna av när hon är hos oss och visat att op gjorde inga men med henne..Nu ska jag fortsätta snusa bebis..

Stannar några dagar på sjukhus så bilder kommer senare..

Så snopet!!

Hej!

Var igår på bedömning-öppen ca 2 cm, tappen var 2 cm-enl läakre gynnsamt för igångsättning.

Kl 08 skrevs vi in på förlossningen idag-sov dåligt inatt-orolig förstås..

Ny läkare, ny bedömning-bebis gått från varit ruckbar i 6 veckor till att ligga högt och rörligt-dvs inte gynnsamt för igångsättning..suck..det var som att sticka hål på en ballong men vi vågar inte riskera något..ny tid på fredag med ord läkare så håll gärna tummarna att vi kan få vår bebis då, lugnt&skönt.
Är så trött och slut nu-så mkt anspänning så blev det inget..påminner mkt om Umeå då op blev uppskjuten från fredag till måndag så jag hoppas att vi denna gång oxå får ett gott resultat av denna uppskjutning..kanske oxå att kroppen mjukar upp sig mera och att det blir mer gynnsamt..

Farväl till dagis och samtal från Umeå..

Idag var det dags att säga farväl till dagis och hämta Gustafs kläder m m.
Vi har skjutit upp det ett bra tag då det känns lite ledsamt att säga farväl då Gustaf och vi trivts så himla bra med personal och miljön i sig..men, då vi var så sjuka hela tiden (upplevde det så) fick vi bestämma oss för att ha sonen hemma för att framförallt jag skulle kunna hämta kraft och förebereda mig för förlossning och tiden därefter..

Det gick bra och vi lovade komma förbi en sväng med nytillskottet (fröken M hade drömt att bebisen redan var ute och att det var en tjej)..På onsdag nästa vecka vet vi vem som huserar i magen..

Jag fick oxå ett samtal från Umeå idag om återbesök men det avböjde jag...däremot så vill jag gärna ha ett samtal och utlåtande efter min röntgen i december..kändes så proffsigt att de har koll iallafall och hör av sig..

I helgen kommer stora dottern vara hos oss och lilla dottern kommer vara i skogen med pappa och hundarna;-)

Annars så kommer vi fortsätta med att pyssla iordning för bebisens ankomst och mammas vistelse nästa vecka hos oss..lika lugnt som vi haft det de sista månaderna-lika hysteriskt kommer det att bli så fort bebisen är ute..

Vi ska inom loppet av två veckor;
komma på namn
fixa pass för bebisen
fixa iordning huset
packa ca 40 kg prylar som ska till Österrike
julmarknad som stora tjejen och hennes klass anordnar
mys med tjejerna då det sedan dröjer tills vi ses igen
fixa de sista julklapparna
uppföljningsbesök på MVC och BVC
och fatta att vi numera är 4 barnsföräldrar:-)

Men, det får gå..

Ha en skön helg (här ska vi maratontitta på Desperate Housewives säsong 4)

Gäsppp..

Vilken skitnatt-kände mig som värsta drogberoende personen när jag för fjärde gången inatt var upp och letade efter ett piller som skulle kunna befria mig från min erbarmeliga halsbränna..värsta attacken under denna graviditet..men, icke sa nicke fann jag något som kunde hjälpa mig..var grinfärdig..vill inte äta, är inte hungrig..och är skraj för syran..

Maken, som är en snäll make, for iväg så fort affären öppnat nu på morgonen och införskaffade ett nytt paket Novalucol så nu kan jag koppla av lite..

Har nästan shoppat färdigt julklapparna till döttrarna (tack för internet) och veckan kommer bli lugn...en färd in till staden planerad och ev. en utflykt till Järpen och Lundhags outlet..vi får se hur vi mår..

10 dagar kvar nu...

Det som inte får hända..

Har svårt att komma till ro ikväll (slocknar vanligen ubertidigt) men inte idag..
Surfade runt lite och fann detta:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3728661.ab

Påminns om hur skört allt kan vara och hur lyckligt lottad jag var med min hjärnkirurg..
Givetvis måste en ST få träna men frågan är under vilka former detta gjordes..
Mitt hjärta blöder för hennes man och barn och jag hoppas hon kan repa på sig..

På söndag-den 16/11 är det precis 5 månader sedan jag opererades..tiden går framåt..

Stöd barncancerfonden!!

Hej!

Har som vana att kika in på mina favoritbloggar för att se hur det är med dem..

Hittade då följande utmaning från Familjen Björnfot som mist sin lille kille Noel i en hjärntumör:

Följande skriver de i sin blogg;

Denna insamling är till för att minnas alla barn som inte finns kvar hos oss längre, alla våra Änglabarn. Här kan ni sätta in en gåva för att minnas ett speciellt barn, eller en gåva i stället för födelsedagspresenten. Vi som startade denna insamling är föräldrar till Änglabarnen Linn, Claudia, Noel, Edvin och Sara och vi hoppas att gåvorna i denna insamling kan bidra till att driva forskningen om barncancer framåt och se till att ännu fler barn överlever sin cancer. http://www.barncancerfonden.se/1705

Tack!// Christina & FredrikPS. Insamlingsmålet är 100 000 kr DS.

Vill ni läsa mer om den fantastiska familj- se bloggen: http://anglabarn.blogg.se/

Tiden sniglar..

..igen..

Jag förgås av rastlöshet och känner den berömda "vilja krypa in i min kokong och komma ut igen när bebisen är här"..suck..vet att man borde förvalta tiden utan barnskrik (ja, förutom sonens då)för snart kommer allt snurra i 180 igen..

Har iallafall bäddat bebbens säng, packat BB-väska och vi försöker mentalt förstå att fyran snart är här...

Vardagen rullar sin gång:-)

Måndag..

Vi hade en skön dag på SPA i Storhogna men lite hektisk..Jag ville så gärna få fixa till mig lite och enda tiden som fanns var 18.30 den dag vi kom..Efter att hemlige mannen och lille sonen badat i bubbelpoolen (och hemlige mannen gått en promenad bland kullarna (alpinist som han är) och sonen fått för sig att hoppa över middagsvilan i tre dagar så var utgångsläget för tre rätters middag inte den bästa..Vi gick ner så fort de öppnade och jag insåg om jag skulle hinna till 18.30 så var det bara att hoppa över förätten, hoppas att hinna få huvudrätten och sedan vagga iväg..de försökte bistå oss i vår idiotiska planering i restaurangen (och kanske oxå för att få oss därifrån ganska fort då sonen fått för sig att man ska stå upp i stolen-suck-han fick äta sin middag i barnvagnen). 18.21 kom min mat och 18.29 vaggade jag iväg..så skönt att påbörja sin behandlig stressad-not!!



Efter behandling så gick jag ner till restaurangen igen och hemlige mannen och sonen var fortfarande kvar men vi bestämde oss kvickt för att försöka få vilddjuret i säng innan vi skulle bli utslängda:-)



Kvällen blev lugn, vi sov gott alla tre och dagen efter en god frukost så tog vi oss hem igen..dock, det var skönt att få byta miljö och det gjorde oss alla tre gott!!



Helgen spenderades i lugn&ro-vi gjorde en mindre utflykt till en lekplats och sonen var helvild av glädje..lyckades städa upp lite oxå i huset för dagarna går..om ca 20 dagar är vi 6!!personer här hemma..helt otroligt..



Apropå att förlossningen kryper närmre så får det mig att fundera-jag gillar INTE att föda barn, antagligen för att man släppa all kontroll och det är inte min starka sida..intalar mig dock att de tre förra gick ganska bra så varför ska inte detta bli bra oxå?



Jag hittade fler bilder från Kabul och dagens bild är förlossningrummer på ett av de bättre sjukhusen:



Smärtlindring kan man glömma-om man behöver opereras får man hoppas att släktingarna har pengar att springa till apoteket (och hoppas att det finns något att köpa på apoteket)annars så får det göra ont..Man föder inte ensam i ett rum utan en kvinna kan vara i slutskede, en annan har påbörjat sina värkar och en tredje är oxå på gång..inte alls som hemma alltså..och detta är om man tillhör de lyckliga som föder på sjukhus-de flesta föder hemma och barnadödligheten är hög (för kvinnan oxå).


Imorgon ska jag ta mig till HC och hoppas de kan ge mig en spruta mot den horribla influensan som sägs vara i antågande..maken och lille sonen önskar sig oxå en så det blir onsdagens utflykt.
Tjejerna anländer oxå på onsdag och i veckan ska vi försöka oss på att vara aktiva och besöka stora badhuset i stora staden-dock så blir det inget dopp för mamman i familjen då hemlige mannen hävdar att staden ej har så mkt vattenresurser om jag skulle kliva i-det är kärlek:-)
Nej, jag undviker att bada pga infektionsrisken..

På fredag blir det lyx med U-vi ska på Spa i staden, snacka skit, mysa och bara ha det gott!!

Som det kan bli..

Ingång till HC i Kabul-obs skylten; inga vapen!!!

En kär vän ringde mig idag (vi har jobbat inom samma bransch ett tag) och trivs super ihop..hon undrade hur det var med mig (ja, jag har typ gått under jorden ett tag pga det deprimerade liv vi för tillfället har-att sitta och vänta..har aldrig varit min starka sida)och hon sade bl a; att tänk om några år när du tittar tillbaka på denna tid och funderar på vad som hände och vart du sedan tog vägen i livet...

Precis-detta fick igång min tankeverksamhet och jag inser att jag levt ett omtumlande och berikande (oftast tufft och hårda livsläxor) men jag skulle aldrig vilja ha något ogjort..varje händelse, varje möte med en person, har på något vis fått mig att gå framåt i livet..Jag är medveten att från utsidan så har nog många ruskat på huvudet och undrat hur jag tänkte men vissa saker har jag bara varit tvungen att testa..

Jag ägnade 20 år åt det militära (började som frivillig i ungdomsverksamhet och gick alla kurser man kunde, fick förmånen att bli utbyteskadett för Sverige och for iväg på tre intressanta och roliga veckor till England sommaren 1991)Direkt efter gymnasiet rykte jag in i lumpen, på ett förband som ej finns längre idag, KA2 i Karslskrona..det var en tuff tid på många sätt-inte lätt att vara pionjär..Avslutade min tjänstgöring efter ca 6 månader och fick förflyttning till Flygvapnet och hamnade på ett annat förband som oxå numera är nedlagt-F4 Frösön.

Sedan var det några intensiva år med utbildningar, barnafödande, plugga på universitet, jobba på Militärhögskolan och utbilda blivande officerare, kaptenskurs och sedan tjänstgöring 6,5 månader i Afghanistan..den mest udda tid i mitt liv men oxå bland det mest givande..hittade några gamla kort i datorn som jag kan dela med mig av..(obs-fattar inte hur jag ska få till snygg layout-ha överseende)

2006 sade jag tack och adjö till försvaret av familjeskäl och tog nästa kliv-till att vara chef för en HC (VC).Otroligt spännande och givande-många gemensamma beröringspunkter från Försvaret men oxå totalt olikt..jag gick från en mansdominerad värld till en kvinnovärld..Jag avsade mig dock det uppdraget när jag blev gravid med fyran ( man har ett förordnande i 3 år)och skulle jobbat som handläggare på stab men av det blev det intet och inte heller min webshop som jag bara precis hann starta upp...pga skitcystan...nu ligger framtiden som ett oskrivet blad och vem vet vad som lurar bakom hörnen av mitt hittills så oförhappandes liv...Nu är det fullt kaos i bakgrunden-en övertrött son som behöver sova men som inte håller med:-)

Undersökningsrum i Kabul
Spontan tepaus på gatan-fantastiskt vänliga människor.

MRT Hjärna 4/12+Storhogna

Så blir det-jag fick tag på dem igår och tydligen så var det "tvunget" att jag skulle röntgas med kontrast..Men, min fråga var hur länge sitter det i bröstmjölken?Ja, i 24 timmar..men det låter helt sinnesjukt att jag ej ska få amma min lilla bebis på knappt två veckor under ett helt dygn så mitt förslag blev-varför inte röntga "magnet" nu innan vi åker till Österrike och kontrast senare i vår?Syrran skulle kolla med läkaren och ringde tillbaka någon timme senare att det var helt ok men att kontrast bör göras framöver.
Så, den 4/12 ska jag äntligen få se att skitcystan är borta (hoppas jag iallafall)och lämna detta bakom mig för ett tag.

Vi åker iallafall en sväng till Storhogna nu i veckan och det ska bli så skönt att få lämna denna depressiva miljö (huset som vi knappt lämnat).

Annars så känner jag nu verkligen av graviditeten-det är tungt&jobbigt, fysiskt såväl som mentalt men försöker se slutet som inte är alltför långt borta..

Idag mår jag lite illa och är yrslig så det blir till att vila..

Snart är det dags..

Helgen avlöpte ganska bra dvs sonen sov hela nätter och föräldraparet lade sig 20.00 på lördagkvällen och vaknade upp som två nya människor 12 h senare..
Pencillinet har börjat verka så sonen kan nu skratta dagtid istället för att bara vara ledsen..

Idag ringde jag oxå Spec-MVC och nu fanns det läkarschema för november så nu har vi ett datum när det är dags för bedömning om man kan sätta igång mig (borde inte vara något problem då jag redan är öppen litegrand)och dagen efter så är det dags för Grand Finale..
Maken och jag bara fånskrattade när vi fått vår tid-nu börjar tiden sticka iväg innan lill/a/e fyran är här-vi har en hel del att stå i..

Funderar bl a på att sticka iväg på Spa denna vecka (en övernattning bara) men vi behöver så fylla på med något kul efter alla dessa tuffa veckor..ligisten får dock följa med men det ska gå bra-som mamma så älskar han nya miljöer att vara i..
Maken fick lite egentid idag (åka till östersund och träffa kotknackaren igen)och i em blir det utvecklingsamtal för yngsta dottern...
Nu känns det lite lättare-bara ett samtal kvar-röntgen av hjärnan-behöver få veta vad som bestämts..

Fredagsutflykt-HC T&R

Jahapp-hemlige mannen och jag hade en superfin dag i staden som två vuxna människor med lyxfika på Törners, samtalsämnen som ej utgick från vem som hade "passa-sonen-skiftet"och hur mkt snor man lyckats få ur sig och i vilken konsistens-utan bara två människor som tycker väldigt mycket om varandra..
Men, säg den lycka som varar länge..efter besök hos BM och check av vårt nyaste tillskott som verkar må bra inne i magen så var det dags att fara mot dagis och hämta upp den lille ligisten..som visade sig sova ute i vagnen (fortfarande efter ca 2 h-började ana oråd)men enligt personalen hade han varit pigg och glad..

Kom hem, mötte tjejerna, hade planerat för myskväll men när sonen vaknade med ett illtjut så började jag känna onda aninagar...och mkt riktigt-han skrek som en stucken gris och gick ej att avleda (jag kallade skriket för "ont-i örat skriket)och sade till maken att det är förmodligen dags igen för öroninflammation..Vi bestämde oss för att försöka ta oss till vårt HC..men, deras telefontid var stängd men via sjukvårdsupplysningen så fick vi kontakt och en tid omedelbart..
Läkaren log när han såg oss (inte undra på-vi känner oss som familjen hypokondriker) och efter en kik på sonen så är det äroninflammation -fast i det öra som han inte haft problem med-dock ingen sprucken trumhinna så min känsla var rätt..vi hann i tid denna gång.
Åkte hem med ny omgång pencillin, myskvällen gick om intet då sonen spelade huvudrollen i skrikoperan "jag och mitt onda öra"och vid 20.30 stod jag inte ut..somnade till en stund så ock sonen men vaknade då mannen kom och lade sig-och det gjorde sonen oxå-skrik och panik..maken och jag bestämde oss för att dela natten i två skift..han tog första..sonen skrek och skrek men någonstans tod det slut-01.15 enl maken..som just nu sover gott och sonen verkar få det lite bättre idag så han leker snällt vid mina fötter och ej har ont..

Nu har sonen producerat lite avfallprodukter men en sjuk helghälsning från oss-suck...

Uppföljningsröntgen efter op..

För någon dag sedan fick jag kallelse för MRT hjärna-låter lagom roligt men samtidigt som jag känner obehag så vill jag se att min akvedukt numera är rak och ingen fulcysta som växer igen..
Dock så var tidpunkten lite udda-den 22/12-då är jag i Wien vilket gjorde att jag ringde upp och undrade om man möjligtvis kunde flytta tiden till något tidigare då vi nu vet att bebisen kommer ut på ett mer bestämt datum..Då får jag frågan; är du gravid?Ja, eh,det är ju därför som jag ej kunnat bli röntgad tidigare..men, då kommer du få en bebis snart och har du tänkt amma?Ja, svarar jag...men, då går det ju inte att röntga då den tydligen ska ske med kontrast..detta är nytt för mig då jag aldrig blivit röntgad med kontrast förut och förstår inte riktigt varför-kan man inte skicka in mig i tuben och ta bilder som de gjorde första gångerna?
Syrran bad att få återkomma efter att ha konsulterat läkare så nu väntar jag samtal..och från SpecMvc oxå som inte har något läkarschema för november..

Annars så verkar det som förkylning nummer 4 är på väg till oss..vi har nu haft följande varianter:

1. rinnande näsa (mer som vattenkranen)
2."vanlig tristförkylning"dvs sega, täppta och sura
3. Hosta så att lungorna vill lämna bröstet
4. Nu har vi båda ont i huvudet och är allmänt matta-lille sonen var ej på gott humör i morse och näsan rann-SUCK..

Kanske ska döpa om min blogg till förkylningsbloggen-så här många virus finns det då vi testar dem alla..
Ja,ja-det kunde varit värre..

Imorgon ska maken och jag till staden för att lyxa lite och gå på BM-besök då min tillväxtkurva dalat lite-inget alarmerande men ändå under kontroll...

Positivt inlägg:-)

Maken for till staden och bytte till vinterdäck och jag lyckades få napp på en kiropraktor så vid kl 15 idag så ringde en strålandes glad man som var som ny-tack snälla Årepraktikerna. Ni har räddat vår familj:-)Dock, som maken sade, han fick nu ej träna något på några dagar..jaså sade jag, inte ens dra dammsugaren-nej, speciellt inte den-den är ej bra för ryggen:-)
Ja,ja huvudsaken är att han är på benen igen och mår bra.

Själv spenderade jag dagen med att packa några paket, gå till affären (jäklar vad dåligt flås jag har) och till dagis och hämta lillplutten..det tog på mina krafter..så här dåligt skick har jag aldrig varit och jag längtar tills den lilla/e klumpen är ute och jag kan få börja träna lite styrka igen..

Ikväll blir det som vanligt-i säng vid 20.30 efter fika med de stora barnen..
Tjejerna har lekt med kompisar, stora tjejen tränar innebandy ikväll..

Söndag..

..idag ska jag lämna huset och åka till kyrkan för att lyssna på äldsta dottern som ska sjunga.
Därefter följer båda tjejerna med hem och stannar i veckan-det är märkligt hur fort dagarna går men ändå så långsamt...

Maken är handikappad-ligger i soffan i ryggläge och vill ha hjälp..hoppas hitta en naprapat som kan ta emot honom på måndag..för nu börjar mina höfter och rygg ge upp..att bära ca 15 kg övervikt på magen och sedan sonen på det blir för mkt..

Ute är det fantastiskt höstväder och vi sitter inne och tycker synd om oss själva..
Apropå sonen och dagis-gissa vem som får en sista chans på måndag?Jo, sonen dvs för att jag ska hitta vila någonstans nu när maken dessutom ej kan hjälpa till så får han gå några dagar med risken att vi alla är sjuka igen nästa vecka...

Vem sade att livet skulle vara en autobahn?!:-)

När tar det slut?

Dagens uppgift; åka till närmsta apotek och köpa gel för makens rygg har ballat ur totalt-dvs han kan knappt röra sig och har så ont, så ont..detta är precis vad vi behöver...

SUCK!!

Fast i sirap..

..känns det som..är fortfarande helt sänkt av min hostförkylning..Hemlige mannen gjorde dock ett ryck idag och tog ut sonen på en promenad i friska luften vilket jag hoppas kunna göra imorgon..
Nätterna är en pina just nu, jag sover på tjejernas "beanbag" i min säng för att komma upp lite men då känns det som om höfterna håller på att gå av..bebisen knuffar på-märks att det börjar bli trångt därinne:-)
Jag orkar mest ingenting och jag har massor med saker att fixa med innan vi säger farväl till Sverige i några månader..

Jag fick ett telefonsamtal häromdagen som gjorde mig ledsen-min kamrat från Umeå har genomgått sin andra op för hjärntumör (hon hade tre , 2 har nu tagits bort och en som man ska "bevaka"..men, nu när hon gjorde sin andra op så har man hittat fler tumörer..Så overkligt-hon är dock en riktig kämpe så jag håller mina tummar hårt att allt kommer gå bra genom strålning m m

Dessutom så läste jag idag i vimmelmammans blogg att hon fått metastaser i sin lever-så ung och mamma till en liten son..cancer är det jävligaste som finns..tänker oxå mkt på min förra kollega C med familj som förlorade sin lille son i cancer för 2 år sedan..varför?

Jag känner mig lyckligt lottad att jag "bara" hade en cysta i hjärnan men visst, även jag får känslor av rädsla då och då för som jag ältat tidigare i bloggen; jag har ju inte sett hur det ser ut i min hjärna efter op och ingen kan lova att den inte växer igen..

När jag berättar om min cysta så kan jag ibland mötas av, ja, men vad bra, det var ju bara en cysta..jovisst, men den växte i min hjärna och hade den inte upptäckts av slumpen så hade den förmodligen tagit mitt liv...men, visst, jag slipper oroa mig för strålning, nya tumörer (vem vet vem som drabbas förresten?)

Visst finns det grader i helvetet och givetvis så är jag lycklig över att må förhållandevis bra numera och när man läser/får reda på att människor i ens närhet har det så mycket jobbigare så är jag evinnerligt tacksam att det bara "var en cysta"..

Mina barn gör att jag lämnat det mesta bakom mig vad gäller tiden i somras och mina minnesbilder börjar redan falna av det som hände..
Vissa situationer bär jag dock med mig för alltid, som när hemlige mannen gråtandes lovade ta hand om mig om jag vaknade upp som en grönsak, att aldrig svika det löfte han givit mig dagen då vi gifte oss..detta var ju en utgång som kunde bli mkt trolig då ingen, inte ens de fantastiska hjärnkirurgerna, vet hur förutsättningarna är förräns de är inne i hjärnan och påbörjar operationen..

Hur min kära vän S släppte allt för att stötta mig och hemlige mannen genom op i Umeå, hur jag försökte mig på att ringa efter uppvalet på NIVA för att berätta att de kunde andas ut-men när hon väl svarade då möttes hon bara av kräkljud..jag kunde inget säga utan spydde som en gris första timmarna..men, hon var överlycklig ändå:-)

Över alla de öden(människor) man möter i en sådan utsatt situation som att vänta på en op i hjärna eller ryggmärg..man möts på djupet, trots ålderskillnad, rädslor och annat..ens sanna jag speglas upp och man skiter i banaliteterna..man har inte tid eller ork för oväsentligheter..
Jag mötte en kvinna med ALS som började nå de sista stegen i sin sjukdom och det var bland det tuffaste jag varit med om..hur musklerna ger upp och tills slut andningsmusklerna dvs man kvävs i sin sjukdom. Man är glasklar i hjärnan men kroppen slutar fungera då signalerna ej går fram..vi grät tillsammans och jag undrar så hur det gått för henne..
Om läkaren som nu plötsligt var patient och förlorat sin förmåga till att utföra sitt jobb pga sina hjärntumörer som slog omkull honom efter hans 10 km löprunda (vilket han inte förstod då)..hans liv blev plötsligt helt annorlunda men vilken styrka och vilket mod han visade prov på..
Tumörerna i hjärnan är några lömska ena som växer och växer tills de plötsligt får ont om utrymme och börjar påverka kroppsfunktionerna och då är man oftast i ett sent skede av sin sjukdom..

Om härliga sänggrannen som gav mig mod och hopp att op skulle gå bra då hon (krutgumma i 70-årsåldern)tröstade mig och sade att en hjärnop är ok i jämförelse med andra op-dvs hur man mår efteråt..men, jag får erkänna, lite sur var jag på henne när jag insåg vilken sjujäkla huvudvärk som slog till och som endast morfin kunde dämpa..

Om rädslan att förlora vårt barn som låg i min mage men som vi ändå var tvungna att välja en utväg för-mig eller barnet..hemlige mannen och min relation tog sjumilakliv framåt när man står inför en ev. återvändsgränd..
Tyvärr är det så att många par går isär i händelse av en sådan här stor kris men för oss blev det som ett tjockt klister och det finns inget som ligger mellan oss..Han visade på stort mod och backade aldrig, torkade mina spyor och tårar och lovade att aldrig ge upp på oss, på mig eller vår familj-ett löfte som han håller dagligen..

Idag känner jag en stor tacksamhet över "min cysta"för den lärde mig mycket om livet och framförallt om mig själv..om jag så skulle gå bort imorgon så är jag evinnerligt tacksam för det som cystan bar med sig, en resa som jag var så rädd för..

Jag har alltid utmanat mig själv och sökt äventyr men föga anade jag att äventyret låg så nära-i min vardag. När jag var som mest rädd och orolig så var allt jag önskade en vardag med min familj, inte några flashiga resor till långbortistan, inte till det "jobbet" utan bara att få vara hemma med mina nära och kära-och den känslan sitter fortfarande starkt i mig.
Jag lever oxå i nuet, i ett slags ro som jag aldrig tidigare kunnat göra utan jag har alltid varit på väg någonstans...

Nu är jag megatrött så nu slutar jag filosofera-men, tycker det är viktigt för mig själv att spara dessa tankar i min blogg..är så glad och tacksam att jag skrev i början av denna resa för som sagt, dagarna fylls med annat, livet rullar på och man fortsätter leva som den människa man är..

Elakt virus!!!

Idag var jag och hemlige mannen hos farbror doktorn. Jag i stora staden och maken i lilla byn..varför inte på samma hc?Ja, det beror på många faktorer som jag lämnar därhän. Iallafall vi blev testade både för det ena och andra men slutsatsen var-virus-dvs åk hem, vänta ut..

Superskoj, jag hostar så att det känns som lungorna håller på att hoppa ur sitt läge + att jag inte har det lätt med att hålla tätt..känns som en bebis dessutom flyttat ner en våning:-)Varje hostning leder oxå till ett hammarslag i huvudet..j-a förkylningssäsong. Vi har bestämt iallafall att G gått sin sista dag på dagis..nu får han vara hemmagris istället.

Flickorna stannar denna vecka oxå hos pappa för det känns otroligt onödigt att vi ska duscha dem i virusbaskilusker oxå..

Hoppas på att få lite energi och återkomma med lite andra saker som jag funderar på framöver..
Vi håller på att diskutera namn-detta eviga..pojknamn tror vi oss ha men flicknamn har vi ej så många. Är det någon som har ett tips (både kille och tjej) så lämna gärna dem till oss.
Vi önskar ett namn som passar både i Sverige och Österrike, gärna lite gammeldags...enkelt vá?:-)

Nu ska jag krypa ner under täcket och tycka synd om mig själv...

Rösta på Årets Mama!!

Denna länk går till en fantastisk kvinna som kämpar just nu mot sin cancer men ändå försöker upprätthålla ett så "normalt" liv som vanligt.
Ni hittar hennes resa och blogg under mina bloggfavoriter-vimmelmammans blogg.

Här är länken:

http://www.expressen.se/halsa/1.1324516/lotta-gray

Host,host..

..är vad familjen K roar sig med just nu..
Jag har feber, hostar som en tok och så gör lille sonen-men, nu är vi två vuxna som kan dela ansvaret om nätterna..

Vi funderar allvarligt på att ta G ur dagis den korta tid vi har kvar i Sverige för dessa sjukdomar är tuffa...G har nu varit dålig i en vecka och han har som sagt riktigt tuffa nätter med sin hosta..

Annars inget särskilt att rapportera mer än att bebis i magen är mkt aktiv-stackaren får ju hoppa studsmatta därinne:-)

Ambulans, icke-sömn och rörmokare..

Igår så vakande sonen med svårigheter att andas. Han fick kämpa rejält för att få luft och hostade slem och hade panik-inget farligt men ack för en mamma så lurar paniken bakom hörnet..Ringde sjukvårdsrådgivningen-där var det kö-ringde då 112 för sonen hade klara problem med andningen och jag vet sedan förra året att det går så fort när han når sin "återvändsgränd"dvs när hans egen panik sätter in och han flämtar efter luft..
SOS sände ambulans men ringer efter ca 15 min att ambulansen fått vända tillbaka men bil kommer från Ösd (mkt märkligt men precis samma hände när vi for in första gången när G var 4 månader).De erbjöd dock att jag kunde få ha en syrra på medhörning men jag tyckte att G klarnat till lite så jag avböjde..

Ambulansen kom efter ca 1 timme och de var superbra-han fick lite adrenalin på väg in till sjukhuset, vi träffade en läkare som menade att det "är inget farligt" och inga barn dött av krupp (detta vet jag men ur mitt perspektiv så vet jag oxå att det finns hjälp att få på sjukhuset iform av adrenalin som hjälper honom att få det drägligt). De skrev in oss och G var helt galen, dvs speedad..Kl 02.30 var i vårt rum och G kunde ej komma till ro..vid 04 slumrade han till i sin bilstol men då började han pipa/väsa och personalen som kikade till honom ville ge adrenalin-han vaknade till i en hostattack och fick då medicn och givetvis så blev han än mer speedad..05.45 efter mer välling, alvedon och näsdroppar så somnade han äntligen en stund (jag var helt förbi av trötthet, jag som är beroende av sömn och haft han hemma från dagis med vaknätter på detta men, det blev ett test i att se hur mkt jag orkar)07.30 vakande han igen, olycklig och hostandes..jag visste inte vart jag var så jag satte honom i bilstoeln och satte på barnprogrammen och slumrade till 08.30..Frukost, rond och hem..Gulliga U ryckte ut och körde hem oss..G somnade i bilen och sov sedan till 14, lite välling, somnade igen och vaknade vid 16.30 och är hyfsat ok-hostar fortfarande men han får hosta på stackaren, det måste ut..
Nu är den stora frågan-kommer han gå med på att lägga sig ikväll?Det kommer bli ytterligare en vaknatt och jag är så glad att hemlige mannen anländer imorgon igen för detta är mer än jag kan hantera för tillfället..Ensam är DEFINITIVT inte stark kan jag tillstå numera..

Inte nog med detta så gick röret under vasken i två delar igår under em och ingen akut rörmokare fanns att tillgå..kul, det luktar inte hallon just nu och det känns som jag lever på 1800-t då jag får tömma hinken (som fångar upp vattnet när jag tar vatten för välling mm) i toastolen..slipper ju gå ut iallafall:-)
Det är dock mkt typiskt att allt händer när maken lämnar oss för 5 ynka dagar...

Dessutom så ringde vårt bostadsbolag i Wien förra veckan för att berätta att grannen under vår lägenhet hade massor av vatten som läckte genom taket som kom från vår lägenhet..kul..
Maken skickade bästa kompisen över till lägenheten och det var gummistövlar på redan i hallen då vattnet stod högt..vår lägenhet är nyrenoverad (1 år sedan) så vi fattade ingenting vad som hänt..kompisen mötte rörmokaren i Wien och det visade sig att klantskallarna ej kopplar rören ordentligt i toastolen så det hade oxå gått itu och pumpat ut vatten i lägenheten..
Ja, detta var vår lilla rapport från livet i lilla byn och stora staden:-)

Så var det dags igen..

..igår kväll så hade sonen feber..suck...och det ledde till "falsk krupp" dvs en liten skällande hund..jag har sprungit som en tätting mellan hans rum och mitt (maken sov i ett annat rum då han ska försöka ta hem bilen innan snön kommer till Wien)hela natten och det slutade med att sonen fick sova i sin vagn bredvid mig..jag ringde HC på em då sonen ej kunnat osva någonting och andnigen börjat pipa/väsa så jag fick åka dit på en gång (snurrig och det är andra gången jag kör bil sedan op men vad f..n har jag för val?).Med oron i magen så for jag dit, träffade en hygglig läkare så nu har vi Ventoline hemma och jag hoppas för sonens och min skull att vi får sova inatt..maken rapporterade nästan Skåne för en stund sedan..sedan väntar färja till Tyskland och fortsatt färd på tyska autobahn imorgon innan han beräknas vara framme vid ca 20.00..han kommer igen på fredag med flyg och sedan väntar vi in nytillskottet..
Nu är kl 17 och sonen ligger i sin säng och snart gör jag det oxå-måste bara invänta dottern som har sin innebandyklubba hos mig..hon fyllde dessutom 11 år idag och imorgon stannar hon hos mig och resten av veckan-mamma/stora dottern mys:-)

Svag&trött..

Idag mår jag inget vidare-superont i halsen, yrslig, trött efter en urusel natt..Sonen vaknade säkert 5ggr i natt och äen om maken gick upp så vaknar man till..lägg sedan till att det bor 10 eldsprutande drakar i min hals+halsont så var det en tuff natt...

Dessutom hävdar maken att jag snarkar och stör honom när jag vänder mig..vad tror han?
Gå upp ca 15 kg själv på några månader, lägg till en förkylning och se om inte han skulle
snarka:-)

Nu är det några tuffa veckor kvar innan bebisen får komma ut till oss..Jag har mått mentalt ganska bra ett tag men vissa saker i min omgivning påverkar mig enormt och då kommer de svarta tankarna och tankarna på om..som eg inte behöver finnas..

Jag ska försöka skriva ner berättelsen om vistelsen i Umeå framöver för det har verkligen påverkat mig och framför allt alla dessa medpatienter och hur man är när man befinner sig i en kris..

Nu ska jag få upp maken ur sängen så att det blir skiftbyte i huset..

T som i tråkhelg..

Maken sitter just nu och kurerar sig på toaletten över skållhett vatten med salt i (ånga)..han hostar och fräser mest just nu då han igen åkt på den svenska förkylningen..

Jag försöker vara en snäll och förstående fru (påtalar för honom att det räcker med sockar och mössar för att undvika förkylning-detta var hans stående inlägg när jag uppgivet och frustrerad ringde honom i Wien otaliga gånger förra våren och hösten när ungarna drog hem både det ena och andra..Låt mig säga; HÄMNDEN ÄR LJUV:-))

Vi har vilat/sovit i skift idag för jag har oxå halsont och mår allmänt hängigt...vi pushade varandra till en promenad på ca 30 min för att få frisk uteluft-behöver ej vara rädd för hjärmuskelinflammation och överansträngning då frun i huset går långsammare än en snigel för tillfället:-)

Imorgon hoppas vi på en dag mer krafter så att jag äntligen kan få tummen ur och leta bland vinterkläder och sortera ut urvuxet från ungarnas garderob...

Imagen är det full rulle-en fot, en hand som trycker sig genom magskinnet-cool känsla och nu är det absolut sista gången så jag försöker tänka på vilket mirakel det faktiskt är att få bära ett nytt människoliv..

Ha en skön lördag kväll!!

Hösten är här..

..med infektioner..suck..
Igår mådde lille sonen verkligen inte bra..gnällig, fortsatt hög feber och tog sig åt örat (han hade öi i maj med brusten trumhinna som resultat). Jag tänkte förekomma detta denna gång och ringde HC..vi fick komma på en gång och då läkaren kikat i örat så var de samma visa denna gång-vätska i örat..Ny pencillinkur och återkomma om 6 veckor för koll..om detta fotsätter med öronen så får man överväga att sätta in rör..Vi fick oxå rådet att åka in så fort vi misstänker öronen för annars finns risk att han kan få en hörselskada..hrmm..jag tyckte jag var snabb denna gång, men,men..
Idag är det full fart på sonen-dvs ingen feber och han mår så mkt bättre...men, mamman och pappan är slagna hjältar:-)

Lördagkväll med många barn...

..ser ut så här hos oss...

Fam far iväg till staden för veckohandling-tweenien stannar hemma själv och när vi återkommer 4 h senare har hon inte lämnat soffan, är fast i serien Greys Anatomy..sedan bryter det ut..tweenien får psykbryt (uttråkad) och förstör 8-åringens tågbana under förutsättning att hon skulle hjälpa till-mamma får agera diplomat och fredsförhandlare ett antl ggr tills tweenien får tag på en kompis och går ut...

Lugnet infinner sig en stund men då visar det sig att lille sonens rinnande näsa har övergått till megaförkylning med 40 graders feber..operation få liten frisk inleds...

Mamman lägger sig äntligen ner på soffan vid 18, slumrar till då hon ej fått sin middagsvila och fåtten massa intryck under dagen bara för att ca 45 minuter senare ha 8-åringen petandes på sig; sover du?Nej, du skojar..knappast inte..tweenien ringer och vill sova hos en kompis..ok, om hon kommer hem och hämtar grejor..8-åringen får för sig att sjunga lite sådär lagom högt, maken har tvn på (ganska högt för det finns ju inga undertexter som han förstår så då måste han få en chans att höra engelskan iallafall)..

Vd 20.30 ger jag upp-inte sova tidigt ikväll, inget hört ifrån tweenien..försöker ringa mobilen-avstängd..försöker ringa kompisen (inser då att 8-åringen av misstag lagt av luren)..tweenien ringer 1 minut senare och har kommit på den smarta ideén att hon ska ta med sig sina två tjejkompisar hem till oss och sova över här..knappast troligt...vi är redan 5 personer på 82 kvm varav en med hög feber, en gravid elefantmama som snart får krupp om hon inte får lägga sig och sova..katastrof...tweenien utbrister bestört att HON aldrig kommer få ha hem några kompisar någon gång..suck..lägger på och inväntar charmmonstret...som visar sig vara ganska lugn och harmonisk när hon väl dyker upp..

Nu ska mamman äntligen få komma till ro när hela flocken är hemma och allt är under kontroll...

Trevlig helg på er!!

Bättre och bättre dag för dag..

Makens chef ringde och undrade om maken ville ha en annan tjänst som skulle innebära mindre press för oss som familj under våren..Maken blev eld och lågor för då slipper han känna att han dras mellan yrket och familjen. Allt har verkligen löst sig till det bästa för oss ur det perspektivet.

Tjejerna är oxå införstådda med att jag kommer befinna mig utomlands mera under nästa vår och på ett sätt tycker de att det känns skönt då de upplever det som jobbigt att flytta fram och tillbaka varje måndag. Vi provar oss fram och har en beredskap för om tjejerna ej mår bra i det nya.

Dock så behöver jag vuxet stöd då jag levt ensam i flera år utan nätverk (jag räknar inte alla de fina kollegor och nära vänner som verkligen ställt upp under våren när vårt liv rasade)men för en mer permanent lösning så är det svårt att finna någon som skulle kunna ha hjälpt mig nu under hösten tex och när bebisen kommer. Min egen familj finns 100 mil söderut och de kan ej komma för avlastning en vecka, helg då och då..de har sina jobb och sina liv att hantera.

Annars så har första dagisförkylningen slagit till-lille sonen drog hem den, yngsta dottern, jag och maken drabbades oxå..

Dagens skratt skapade sonen btw-han har en förkärlek för att dra upp alla sulor ur våra skor alt lägga ner små skatter (som han tycker)dvs bröd, en halväten frukt, lite nappar mm..Vi vet alla inte vad som väntar när man sticker i en fot..pappan fick inte plats i sin känga idag då det låg e halväten baguettebit..

Morgonens höjdpunkt var när det blev alldeles tyst härhemma och jag fann honom bakom hans dörr med lilla storasystes stövel och det luktade nektarin-han åt på frukten som mystiskt försvann igår och som nu blivit ännu godare i hans tycke-uppblandat med tåjams från syrran-lille grisen:-)

Nu är lillplutten på väg till dagis och mamman ska pusta ut efter familjehelgen.
Ha en bra dag alla!

Dagen K som i katastrof men som blev Gulddagen!!

Igår var katastrofdagen med stort K för mig. Det var dags för hemlige mannen att återvända till landet i söder och i tre dagar har jag gråtit helt oförhappandes i de mest märkliga situationer..Jag visste att det ej skulle bli lätt att säga farväl och jag har kämpat för att tänka positiva tankar att nog sjutton ska jag klara situationen helt själv med 3 barn och bebis i mage. Jag är ju "medicinskt" frisk på pappret nu sedan cystan i hjärnan är borta men emotionellt simmar jag i en bottenlös dypöl..

Maken packade bilen iallafall, efter ett tårfyllt farväl så drog han i väg..Jag trodde jag skulle få hjärtstopp och falla ihop i en hög-dvs en klassisk ångestattack som jag senast upplevde efter min svimningsattack på stan när cystan upptäcktes..
Jag insåg efter 30 minuter att detta kommer aldrig att fungera-jag fungerar inte som människa att bli lämnad ensam efter denna sjujävliga sommar och jag som alltid varit "stark och tjurig" fick ta telefonen och ringa hemlige mannen och säga mellan tårarna; det går inte-kom tillbaka!!Och det gjorde han-vände på en gång och kom tillbaka..

Han kunde inte lämna mig ensam i Sverige (vilket han försökt tala om för mig ett bra tag nu men jag har stått på mig i sann Mia-anda; åk du-jag fixar detta själv!) och även pga den oro som funnits där för ekonomin; vi har levt på 70% av 2/3 av min inkomst denna sommar då han ej erhållit en Euro från sitt hemland för pappaledighet, vi visste att hans system är oerhört oflexibelt och visste bara att vi får ta de få semesterdagar han har kvar och fundera på en mer hållbar plan för hösten under några dagar..

Hemlige mannen har en relativt hög position inom militärväsendet på en speciell plats inom hans land och det är ej heller lätt att ersätta honom..det grunkades rejält bara för att han tog pappaledigt (dvs försvann från tjänsten). Detta är ej ett vanligt förfarande inom hans område men han brydde sig inte och även om lojaliteten är stor för hemlige mannen för sitt yrke och land så är hans familj det viktigaste för honom vilket han visat om och om igen denna sommar..

Men, åter till gårdagen-ett febrilt ringande startade från hemlige mannen till alla instanser inom hans jobb och för första gången så visade det sig att det fanns en öppning; pga min sjukskrivning så kunde han få 12 veckors ledighet för att bistå mig med bibehållen lön och detta uppmuntrades från högste chef till personalavdelningen och när det var lunch igår så hade vår fasa vänt till den bästa dagen på länge.

Hemlige mannen stannar nu tills bebisen är född i november-jag kan fokusera på att vila och jobba med mitt mentala tillstånd och förhoppningsvis när bebisen är ute så kan livet återgå till det normala-vad det nu än är-men för mig finns det en förhoppning att när alla gravidhormoner lämnat min kropp så kan jag få landa i allt som hänt..

Mitt vanliga förhållningsätt vid mental kris (hade en stor sådan när jag kom hem från Afghanistan 2003 då det var lite svårt att anpassa sig till vårt samhälle efter att ha levt med "raketväder" och att alltid vara på alerten 6 dagar i veckan för att upptäcka eventuella hot) är att träna för att på så sätt få tillgång till kroppens endorfiner men som en gravid valross så blir det inte mkt av den varan..Mitt mål är nu att börja släpa mig runt minst 15-20 min promenad per dag och hoppas att det kan ge mig en kick framåt..

Den sista tiden har varit riktigt tuff då vi inväntat att hemlige mannen skulle åka hem men nu kan vi andas ut och leva som familj och jag har mitt största stöd tillhands om något skulle inträffa, dvs om jag skulle må sämre eller bebis vill titta ut tidigare..så skönt att slippa denna oro..

Nu ska snart familjen vakna och hålla mig sällskap-jag har fått en ovana de senaste dagarna att vakna redan vid 04 då dagens gympa pass startar i magen:-)

Nu ska jag föröska njuta, vila och finnas tillhands för min underbara familj.

Ps!Äldsta dottern är på fjällvandring i spöregnet men kommer hem på fredag-härligt att få samlas alla igen!

Verkligheten har kommit ikapp...

Jag har de senaste dagarna landat ner i ett mörkt hål-är ledsen, gråter en del (jag som sällan gråter förutom av ilska)och försöker mentalt förstå vad som hänt..Jag var hos BM i onsdags och kära R vet precis hur jag funkar efter 3 graviditeter och jag insåg där och då hur ledsen jag egentligen är..det var skönt att få låta tårarna få rinna ut och få vara i det faktum att jag varit svårt sjuk och dessutom är gravid (och till saken hör att jag har aldrig varit bra på att befinna mig i min graviditet då jag tycker det är en dryg transportsträcka till målet)..

Jag vet nu iallafall att jag kommer få bli igångsatt lite innan BF för att förlossningen skall "övervakas"och för mig och hemlige maken är det skönt att veta att vi kommer få ett datum längre fram så att han garanterat kan vara med (det finns ju alltid en risk att bebisen vill komma tidigare men då är det så).Detta känns så skönt så mycket av den spänning jag burit på släppte-men, visst, jag är orolig för de krafter som släpps loss i förlossningen..
När bebisen är ute ska jag dessutom genomgå en magnetröntgen och det känns lite märkligt att inte fått sett hur det ser ut efter op ännu..

Dr R ringde oxå igår och jag förklarade hur icke stresstålig jag är, hur trött jag är och att jag ännu inte fungerar som jag brukar..han sjukskriver mig nu tom oktober ut och jag hoppas att FK godkänner detta..om inte så får jag be MVC kommentera ur grav-perpspektivet för hur jag skulle kunna klara att pendla 10 mil T&R och dessutom jobba med mail/telefon/nya kontakter är för mig en gåta-så håll gärna tummarna att även FK-läkaren förstår hur jobbigt detta är, att vara op i hjärnan och gravid..

I övrigt fortsätter vårt liv, sonen trivs på dagis, tjejerna längtar efter att skolan ska börja...det blev ett annorlunda sommarlov för dem i år..men oxå en erfarenhet att livet kan slås runt när man minst anar det..

Dessutom-dagens fråga;
hur många Polly-påsar per dag kan man äta?!
Och vad är det för viktigt näringsämne som finns i Polly som bebisen kräver?;-)

Trött, tröttare,tröttast...

..när ska det släppa?

Jag provade att köra bil igår, 3 mil T&R och var helt utslagen efteråt..klaar inte att fokusera/koncentrera mig så länge...orkar inte ta in information som jag brukar och jag blir arg, frustrerad och ledsen..

När ska det släppa?När ska jag få bli "normal"igen?
En vardag hemma hos mig är att jag lägger mig vid 21-sover till 08, är uppe till efter lunch, somnar ca 2 h och så är det nedräkning till kvällen..Kul liv-not..

Men, igen...jag lever, bebisen sparkar (vi är nu i v.25) och jag får träna tålmodighet och ett långsamt tempo..Dagarna ramlar på och snart ska hemlige mannen åka hemåt och börja jobba, barnen till skolan och lillbubb på dagis..kvar blir jag...men, då ska jag VILA..försöka iallafall...
Ska ringa min doktor dennavecka och höra hur lång tid det brukar ta att återhämta sig..jag vet ju att jag är ett "specialfall" då jag dessutom är gravid och bara det gör ju en matt..

Mer spännande än så här blir det inte i min blogg..dagarna går åt till vardags sysslor och en undran som sagt när livet förväntas återkomma som jag är van att det varit...men, jag ställer oxå in mig på att detta kanske är mitt liv-stilla och lugnt..njaee, det hoppas jag verkligen inte..
Blev faktiskt uppringd häromdagen och blev erbjuden ett jobb men jag tackade förstås nej...men, visst var det smörjning för egot;-)

Nej, snart är det dags att förbereda sig för huvudkudden och hoppas på att morgondagen blir bättre...

En dag då mycket hände..

Idag började vår lillskrutt dagis-han gillar det verkligen, full rulle under de 45 minuter vi var där så när det var dags att röra sig hemåt så var han tom i blicken:-)

Vi for sedan in till Östersund och gjorde lite ärenden och det gick bra-har haft lite problem med ångest att vara inne på stan och jag gillar inte stället där jag svimmade-tycker det är emotionellt jobbigt att passera det även om jag förstår att det räddade mitt liv att ramla ihop när jag gjorde..

Idag så stängde vi shopen-det är ledsamt men nödvändigt då jag ej klarar den stress och press som det innebär att driva runt det under dessa omständigheter..återhämtning, gravid och 3 barn..men, vem vet, kansek vi öppnar igen, kanske inte-framtiden får utvisa..

Det har blivit ett kostsamt projekt då man måste betala 25% som avgift på avbeställningarna av höstens lagda ordrar men vi resonerar som så att hälsan går före pengarna..många företag har visat sig mycket förstående och inte krävt något alls medans andra hållt sig strikt till principen..man lär så länge man lever;-)Att bli sjuk är tufft nog men att göra avslut och reda upp allt som varit med företaget är ett heltidsjobb..tur är att det mesta sköts via email för annars vete sjutton hur jag skulle fått ihop det då hjärnan agerar som seg kola..

Det ska bli skönt att vila i höst-min första vila i mitt något hektiska liv och jag ska försöka ta tillvara denna stund..

Varmt och åter varmt..

Tempen ute är 28.1 och tempen inne är-28.1..Nice-not:-)

Jag har klippt sonens professorshår och nu blev han helt plötsligt en liten pojke..

Vi lever i nuet-dagarna kommer och går och för första gången i mitt liv så har jag inget större behov av action..vill bara vara...

Sonen älskar dammsugaren och har riktiga moves-hoppas pappan tittar nära och lär sig hur man gör:-)

I vanliga fall kopierar liten stor men här hoppas jag som sagt på tvärtomeffekten..

Nu har vi nedräkning tills den minsta ligisten ska nanna kudden och de större ska vi spöa i BUZZ Junior Dino;-)

Uppdatering..

Hej!

Hinner inte med-allt snurrar så fort (eller rättare jag upplever det som allt går för fort).
Återhämtningen går inte så bra-är urtrött, sover ca 2 h varje eftermiddag bara för att orka med familj och vardag..Jag ringde Dr R i veckan för jag inser att börja jobba i augusti är en utopi just nu(och enl Dr R så är denna enorma trötthet ett vanligt scenario efter op). Jag har ju ett sår inne i hjärnan oxå och hjärnan läker när man sover..Jag är alltså sjukskriven hela juli och augusti ut..sedan är tanken att jag ska jobba halvtid i september men troligast är att jag tar ut min semester och sedan på föräldraledighet i slutet på september..Jag trodde aldrig att det skulle vara så här tufft att komma tillbaka..

Nerverna i pannan (där ärret finns)har hittat varandra och jag har en envis brännande smärta dagligen som eskalerat sista veckan..euforin över att överlevt har lagt sig och nu handlar det mer om att hitta sig själv och reflektera över vad som hänt..på något sätt så skjuter jag det hela ifrån mig men klarar att prata om det (var på min gamla arbetsplats och träffade delar av min fd personal och det var skönt att berätta utan skrupler för dem dåde är medicinsk personal).Det är viktigt att sätta ord på vad som hänt..Jag har tittat på de bilder som maken tog på NIVA och det känns som det är en helt annan person som ligger där med plåster och slangar..i ett annat liv...

Maken stannar hela augusti ut-skönt-för jag känner ett otroligt behov av honom vid min sida..nu känns det verkligen som en stor nackdel att vi bor i två olika länder...

Nästa vecka kommer ev. en kär kollega från det gröna på besök-ska bli riktigt roligt att ses då hon befinner sig många mil norrut i vårt avlånga land...

Nu är det dags för disk och nattning av barn:-)

Lite bilder på barnen...

Här kommer några bilder på de två yngsta...

Lilla stora syster fick äran att hjälpa lillebror..

Vi är nu mer än halvägs...tiden går...

Dagens datum är 2008-07-11

Du har gått 141 fulla dagar (av 280).
Du är i andra trimestern (av tre)
Du är i 5:e månaden (av 9 - kalendermånader)
Du är i 6:e gravmånaden (av 10 - lunarmånader)
Du är i 21:e veckan (av 40)
Du är i v20+1 (av 40+0)

Grodjakt i köket..

Hej!

Vi(läs jag)har knappt hämtat oss från den stora grodjakten i köket som föredrog sig häromnatten..
Mannen tyckte det var fantastiskt varmt så han ville vi skulle sova med balkongdörren öppen och det gick jag med på...mitt i natten kom jag på att förrådsdörren(som leder in i huset) stod öppen och då tvingade jag upp hemlige mannen att stänga den..han grymtade lagom muntert men löste problemet..då började de konstiga ljuden..jag trodde först det var ungarna som vände och vred sig i sängarna men det lät lixom "thump, thump" lite då och då...
Efter en stund så bev jag hungrig förstås (ja, jag har börjat äta på natten)och gick till köket..precis när jag ska kliva in så ser jag den-en ful, fet , stoooooorrrr groda som hoppar över golvet-jag bara vråla (japp, är grodfobiker och hatar maskar)Maken sprang upp och höll på att skratta ihjäl sig..lagom kul tyckte jag och sade åt honom; lös problemet och jag återvände till sovrummet och stängde dörren..Han kom in efter en stund och gjorde som hemliga mannen alltid gör-lös problemet genom att hitta lösningen på internet:-)
Han insåg efter en stund att det är svårt att fånga en groda i det vilda men i köket borde inte vara så svårt..vi försökte komma fram till olika saker som vi skulle kunna använda som infångningsobjekt..och segrande ur dessa korkade förslag blev sonens badkar:-)

Maken, med badkaret i högsta hugg, gick ensam in i köket-jag hade dock hjälpt till genom att öppna ytterdörren men stod nu i tryggt förvar i sovrummet..maken kryper in i köket och lyckas på första försöket få in grodan under badkaret..han skjutsar ut badkaret, över trösklarna och kastar ut groda och badkar genom ytterdörren..Jag fnissar hysteriskt på säkert avstånd och maken kommer in och jag får kika på grodan genom köksfönstret...efter det var det svårt att somna om...Behöver jag skriva att inga fönster eller dörrar är öppna numera..
Ytterligare en korkad historia som händer i vår familj-in första groda i detta samhälle på 8 år..

Idag packas det ordrar-vi tackar och bugar för det intresse som har vällt in för våra produkter-superroligt!

Ha en skön söndag!

Sommarrea i shopen! 45% rabatt!!

Äntligen-nu firar vi värmen och solen med Phunkycools första sommarrea efter en fantastisk start med många glada och nöjda kunder.

Det börjar bli ganska utplockat så skynda fynda de storlekar som finns kvar.
Vi startar idag, 4 juli och håller på tom med den 20 juli då vi tänker ha vår semester.

Vi ger 45% på allt i butiken.
Koden är: 45

Vi skickar paket dagligen och FRAKTFRITT, förstås!
Välkomna till www.phunkycool.at

Vi väntar bebis den 27/11..

..berättade de på UL igår.
Vi hade en läkare som tränade sig på UL (kul för oss)och vi fick se vårt pyre i alla möjliga vinklar:-)

Dock så korsade den benen så jag tror på att det är en "fin"flicka och inte som sin storebror som visade upp hela sin härlighet när vi gjorde UL med honom..

Jag slipper kejsarsnitt då man kan hjälpa mig vid krystningsskedet som skulle kunna innebära risk för mig..skönt..då jag inte gillat tanken på op i onödan...

Jag grät som lille skutt efter beskedet att bebisen såg stark och frisk ut-så härligt att slippa den ångesten som det inneburit under hela denna tid..

Idag firar vi med pizza sänt från kära mamma i Skåne (inte pizzan men bidraget:-)).

Vi har superväder och lille sonen och systrarna har sprungit i vattenspridaren...

Ha det gott!

Bakslag och trött så in i bängens..

Idag så har allt gått på sparlåga...
Har fått en enorm sommarförkylning (tjejerna har den oxå)och allt går som i slowmotion..

Igår var vi tvungna att uträtta några ärenden på stan och inne på Apoteket började det snurra så jag fick sätta mig ner på golvet..kändes mkt olustigt och jag kände ångesten komma krypande för det var ju så här det började..jag tror dock det är graviditeten som spökar dvs mitt otroligt låga blodtryck (har varit nere i 80/40)..

Dagen har jag tillbringat i sängen, har sovit i omgångar och är igen supertrött..Jag blir otroligt irriterad på kroppen då jag önskar att jag kunde få vara som vanligt men inser att försöka rehabilitera sig är nog så svårt när man ej är gravid men att vara gravid, förkyld och nyop-det är lite för mycket..lägg sedan till 3 barn som önskar närvaro så inser jag att det är för mkt just nu..

Det blir en tidig kväll med hopp om nya krafter i morgon...

Dagarna går..

Hej!

Har farit fram och tillbaka till Expon och det känns lite tråkigt att inte kunna få vara där självoch sälja..men, mina vänner har haft fullt upp och många positiva kommentarer har det blivit om utbudet-roligt!

Det har varit en stor krock att komma tillbaka till vardagen-från att vara helt själv i en säng med fasta rutiner till att vara mamma igen hela familjen är komplett.

Problemet för mina anhöriga är oxå att "jag ser pigg och fräsch ut" dvs har inget gipsat ben utan det känns mer som jag har stukat själen och detta kan ingen se. Tom hemlige mannen tycks tro att jag är som vanligt igen-men, det är ju nu det börjar...att försöka förstå de senaste veckornas våndor..

Jag har inte orkat tänka på allt som var med op men berättelse kommer så småningom men jag orkar inte just för tillfället. Hoppas på att nästa vecka blir lite lugnare utan måsten (förutom på torsdag då vi ska på UL i Ösd för lillbebben).

Hoppas ni har det skönt och bra!

Hemma!!

Hej!

Igår fick jag då äntligen fara hem efter nästan 5 veckor på sjukhus.
Så härligt att få öppna dörren till sitt hem och känna att man är fri att göra det man själv vill.

Jag var dock helt utschasad då dagen gick i ett, har mkt att stå i när det gäller veckan som kommer men har suveränt stöd i mina fantastiska vänner som sköter allt och bara hör av sig för att få höra om jag tycker det är ok (men jag litar fullt och fast på dem-de är superduktiga).

Jag ska nu försöka vila mig i form, är sjukskriven hela juli ut på heltid, sedan halvtid tom den 7/9.

Dagen kommer innehålla att åka till mitt fd jobb och hälsa på (och hämta lite prylar inför veckan)och ev. lite annat småfix-måsta köpa lite röda lakan till expon.

Jag mår i övrigt väldigt bra-är dock trött och kommer så vara ett bra tag framöver och det (lustiga)är att det går superbra en stund tills det kommer en känsla av att sprungit rakt in i en betongvägg och då behöver jag sova. Annars har jag inte ont någonstans-helt fantastiskt.

Ha det så bra!

Glad midsommar!

Hej på er!

Igår så fick jag då ta ett steg närmre hemgång då man skickade mig med ambulansflyg från Umeå till Ösd (ni som känner mig VET att jag hatar att flyga så även om sjukhuset tyckte det ordnade sig perfekt) så i min värld blev det lite kaos:-)Men, erkänner att då vi landade ca 13.45 efter 45 min skump bland molnen så kändes det riktigt bra!!!

Ligger nu på en sal med en annan patient från Umeå och vi ältar våra upplevelser framåt och bakåt och det känns riktigt bra för jag tror att ingen kan förstå som inte befunnit sig i detta "trauma"och vilka starka känslor som varit i omlopp...

Allt har dock gått riktigt bra även om de första dagarna efter op var tuffa (mycket kräks, huvudvärk pga "luft" i skallen och att de petat runt därinne).Idag ca 4 dagar senare är allt mkt bättre och inga fler hammarslag (ni som kanske någon gång haft en riktigt blöt kväll förstår nog vad jag syftar på:-))Jag har fått en del morfin och det har räddat mig för jag var inte riktigt beredd på smärtan efteråt men som sagt det mesta har släppt..

Man valde att gå in via pannan och som kirurgen sade efteråt så hade han tagt " en risk" med detta ingrepp så det kan vara svårt att nå tumörer/cystor i bakre skallgropen via denna metod med cystan är "finisterad"dvs kluven och förmodligen kommer den aldrig att växa till sig igen..men, man kan inget lova...den dagen den sorgen.

Jag har nu ett snyggt ärr i hårfästet och det är häftat ihop med klamrar (bilder komer senare) men de kommer plocka bort dem innan jag far hem.

Imorgon ska jag få permis och ska förmodligen äta lunch med S på stan-så skönt efter 4, 5 vecka på sjukhus..

Är annars mkt trött-känns som om man blivit överkörd med en ångvält och jag är otroligt trött...

Nu ska jag fylla i roliga blanketter från FK och hoppas på ersättning för denna månad.

Ha en riktigt trevlig midsommar!

Kramar från oss

Op Umeå

Op i Umeå har gått perfekt och kära M mår bra. Hon är lite trött just nu men är snart på benen för att uppdatera er.

Det blir en riktigt, riktigt glad midsommar i år med mycket jordgubbar! /S

Operation uppskjuten!!

Hej!

Tack för alla era tankar men som ni säkert förstår så skulle det inte vara så lätt den här gången heller (och ska jag vara ärlig så var väl fredagen den 13 lite magstarkt).

Imorse kl 07.30 kom neurokirurgen och ville ha min synpunkt om han skulle op eller ej..märklig fråga men saken var den att han var bakjour natten till idag och blev tvungen att op akut till 04 imorse..Då jag nu vet vilken metod man väljer att op mig med så avböjde jag en trött kirurg så nu blir det på måndag...

Jag har nu sett min cysta och det var inte roligt. Akvedukten som ligger mellan ventriklarna ska vara helt rak men min är böjd som en S-kurva pga av cystan som är 18,2 mm.

Då man vill skona mig från det största ingreppet så kommer första steget att bli att borra ett mindre hål i pannan och gå in med kamera och försöka punktera cystan och låta vätskan rinna ut i likvor..men, risken är detta ej kommer att fungera då cystans "skinn"kan vara segt och då får jag vila några dagar och då måste man lyfta skallplattan bak och gå in den vägen..

Jag mår ok, är trött men är på rätt plats och de är mkt proffessionella.
I helgen så får jag vara på patienthotellet med hemlige mannen och snabba sonen. Söndag kl 18 checkar jag in igen för förberedelser för op.

Jag har träffat en pat som tagit bort tumörer i hjärnan och enl henne så gör det INTE ont efteråt om man jämför med en annan op..låter bra och pigg var hon oxå-helt fantasitiskt.

Nu loggar jag ut men på måndag hoppas jag detta är över..

Kram

Umeå-here I come!

Äntligen-Umeå ringde för en stund sedan..

Imorgon åker jag upp, torsdag provtagning och fredag blir det operation.

Jag kommer ej kunna blogga då datorn stannar hemma men kära S har lovat att uppdatera det viktigaste.

Håll era tummar på fredag!!

Framåt!

Hej igen!

Lite ilska kommer man en bit på vägen med..

BM på gyn blev förbannad, kontaktade medicin-förra ansvarige för mitt case (vi pratar ca 10 dagar sedan)trodde stenhårt jag var i Umeå-nej, det är jag inte.

Enl medicin här så blev ordern från Umeå när de diskuterade cystan att jag ej fick skickas hem och detta skulle åtgärdas omgående-därför var han mäkta förvånad att jag ligger i en säng på gyn..härligt.. tänk om jag då åkt hem i förra veckan och betett mig som en struts..Ösd trott jag var i Umeå (har haft ca 5 läkare på ca 3 veckor)och jag hade gått och väntat i absurdum..

Nu har jag fått "min läkare" här i Ösd som oxå tar emot mig när jag kommer hem och nu är följande åtgärdsplan upprättad:

1. Jag avvaktar telsamtal från Umeå ( via den person jag pratat med)alt ringer upp dem igen imorgon.

2. Min läkare Ösd har tagit kontakt med "min"läkare Umeå i dag men då han just nu op så hoppas min läkare att Umeå ringer upp i em alt. senast imorgon.Man kommer trycka på vikten av en plan-op och att Umeå pratar direkt med mig och mina frågor.

3. Jag åker hem på permis imorgon-behåller mitt rum på gyn om jag ej orkar/kan vara hemma..

Livet känns genast lite bättre men tänk alla de som ej orkar/kan kämpa..

Dagens ironi är följande;

Till neurocentrum remitteras patienter från norra Sverige med behov av högspecialiserad vård inom neuroområdet. Regionen omfattar c:a 900.000 innevånare, med 29 % boende i Västerbotten, 29% från Norrbotten, 28% från Västernorrland och 15% från Jämtland. Detta avspeglas i de långa resvägar patienterna ofta har, och som ställer höga krav på information, planering och samordning. Från www.vll.se välj Neurocentrum

Tjena mittbena och genast är kapitel 2 i mina memoarer klart:-)

Fick just ett superpositivt besked angående "lådor" (ni initierade vet vad jag menar)och 6 av dem åker tillbaka dit de kom ifrån och inga fler är på väg:-)

Alla goda ting är tre hoppas jag så nu laddar jag upp för positiva besked för morgondagen:-)

Dolda kameran?!

Hej!

Kl är 14 och ingen läkare från medicin-enligt initerade källor så tror medicin att jag är hemma i mitt kära ruckel-dvs detta är andra ggr man "skrivit" ut mig utan att se mig:-)

Jag tog saken i egna händer och ringde Umeå-jag är ej planerad för op utan står på väntelista..

Välkommen till Umeås drop-in-i dag dog en patient och vips, så har vi en lucka i programmet-kanske hon från Östersund ska komma hit-NU-eller de sjuhundråttiåtta andra patienterna som står på väntlistan..

För mig är det helt otroligt att man inte planerar min op och skulle det uppstå en lucka så kan man få gå före..i min värld kan man ju annars vänta ihjäl sig och dessutom så blir ju inte min bebis mindre-snarare större och jag med..

Dessutom så vet jag inte på vilka sypmtom jag ska reagera-EP-anfall?Huvudvärk?Yr är jag ju redan..

Jag orkar inte prata i telefon idag så jag hör av mig själv framöver..
Jag planerar för att åka hem imorgon, iallafall på permis några dagar för att se hur jag orkar det.

Heja Sveriges sjukvårdskedja...

Måndag med stort M..

Timmarna tickar mot nedräkning och förväntan är stor om vi ska få åka eller om det blir att ytterligare vänta?!Isåfall ska de få svara på ett A4 med frågor och förklara för mig varför man skjuter upp det hela..Idag så "motionerade"jag-BB korridoren igen, ca 150 m tur&retur och det gick lite bättre än tidigare i veckan men jag blir grymt yr och snurrig-mycket skum känsla och besvikelsen är total..har ju inbillat mig att jag är "bra"..bakslag..men, hemlige mannen och jag vill att jag åker hem om de fortsätter skjuta upp op-det har ju inte hänt ngt drastiskt de senaste dagarna och jag år inte svimningskänslorna och jag fixar gå och duscha,hämta fika och sitta upp lite längre stunder numera..Tiden går ohyggligt långsamt här på hospitalet..
Tittade dock igår på Greys Anatomy (säsong 1 de sista avsnitten) och märkligt vad mycket hjärnop det var:-)Alla gick bra (tack tv)
Ungefär som när man är gravid och bara ser gravida eller då man köpt en bil i en speciell färg och märke och bara lägger märke till liknande bilar efter det:-)

Sonen och hemlige mannen är på väg hit och kvällens nöje blir att se hans hemland bli slaktat i fotbolls EM. Österrike har aldrig varit med i EM och nu då de arrangerar så fick de fribiljett:-)
De kvarstannar över natten och som sagt, fokus ligger på morgondagen..

Mitt pyre växer, häftig känsla och jag undrar stilla vad som ligger i denna lill* bebis öde som kommer bli sövd redan under grav-känns lite olustigt...men, som allt annat de sagt-allt ska gå bra!!!

Håll tummarna för morgondagen!!!!

Landat i min verklighet..

Hemlige mannen och sonen sov här som sagt och det var som vilken familjekväll som helst-sonen somnade efter 10 min protester vid 20.30 på toan och mamman somnade ca 1 timme senare och hemlige mannnen tillbringade sin kväll ensam med att titta på film-precis som vanligt alltså:-)

Det var dock skönt att få ha dem här en stund och "låtsas" att allt är som det brukar.

Jag har landat i min situation mentalt och känner en nyfikenhet inför vad som komma skall..jag har tittat på en hjärnop på nätet (tack kära S för en sansad op)för först hamnade jag på en op där man var tvungen att snabbt op och det var lite Frankenstein öve det hela men op två var verkligen intressant och då jag har ärr på de flesta ställen på kroppen (bland annat hyvlade de ben från smalbenet och satte in i min fot för ca 15 år sedan)så inser jag att ben är ben (även om det kallas kranie i huvudet)och vävnad är vävnad..
Känner mig lite kaxig och tycker nu att det är lite fånigt att jag ligger i min sjukhussäng-men, inser oxå att det är en falsk säkerhet jag skapat och ska inte (som jag brukar)dra på och vara som "vanligt". Antar att jag kommer falla lite igen när vi väl får op-tiden men då jag läst mycket om kriser/krishantering och debriefat andra i liknande situationer så känner jag igen alla stegen även om det är lätt att bli uppäten av sina känslor och rädslan för det okända-rädslan är hotet och för mig så botas rädslan med fakta (som jag tyvärr ännu ej fått).

Idag kommer hemlige mannen utan galne sonen som våra underbara grannar tagit sig an idag-sonen ska hjälpa till att lägga golv:-)Själv ska maken och jag ta oss ut i solen och bara vara...imorgon kommer de båda igen och sover över för att vara här när(om)beskedet kommer att vi kan åka..

Idag fick jag toppenbesked från R..hon och C ställer upp och hjälper mig med Expo Norr där jag bokade en monterplats innan "skitcystan". Ni är obetalbara för det som ni gör för mig..Tack!!

Nu ska jag softa (som jag gjort i 2 veckor) men vet när man kan softa nästa gång?!

Gahh-varför kan jag inte låta bli att fråga?!?!

Träffade just "min" medicindoktor och vågade fråga om ev. metod..han kaunde förstås inte svara glasklart men att det förmodligen blir en shunt (som jag i min enfald läst på att man kan lägga vid sidan om och dren slang ner i magsäcken)men som jag nu förstår att det finns MÅNNNGGGAAA olika shuntar och lösningar..den mest troliga för min del är att man lyfter skallplattan (kräks inte nu kära läsare)bak, går in och lägger en ny kanal ovanför där cystan sitter (centralt i hjärnan) och på så sätt försöker använda kroppens mtrl då plastshuntar kan bli infekterade...cystan har funnits med mig länge och de är otroligt slöväxande så igen-den är upptäckt och detta skall gå bra..
Behöver jag säga att huvudvärken slog till men en smäll...detta är INTE kul..men som medicindoktorn sade; vare sig du eller jag gör dessa op och du är inte första patient ut när det gäller denna op och prognosen är god..blähhh....

Overkligt..

..är vad mitt liv just nu är..tiden har stannat upp och jag befinner mig i en bubbla..klarar inte mentalt ta in att det ska bli op i huvudet utan skjuter det framför mig hela tiden..fick mitt sjukintyg igår från medicin och det är läskigt att läsa diagnosen, förstår inte att det hela pågår i mitt huvud..

Jag tillbringar tiden med att surfa, spela Tower Bloxx på mobilen och fått en del andra bra tips på tidstjuvar-tack. Har börjat se några filmer på DVD men tankarna fladdrar..

Fick en film skickad till min mobil igår från H på vår äldsta dotters J:s framträdande när hon sjunger Celine Dions My heart will go on-mkt speciellt att se min tjej framföra detta med sin änglaröst-mammahjärtat svällde av stolthet!!!Känns dock så trist att jag ej kan vara med och jag kommer missa skolavslutningen deras i år..suck..

Idag kommer kära S med jordgubbar och glatt humör och tror minsann att vi ska rulla rullstol ut i solen-det är okristligt varmt i mitt rum..

Ikväll kommer hemlige mannen och galne sonen och ska sova över..blir spännande att se om sonen kan slappna av:-)Planen är att låta sonen sova på toaletten(låter grymt men toa på sjukhus är som en balsal och det bästa är att det blir alldeles mörkt)Har faktiskt själv funderat på att sova därinne för Jämtlandsnatten tar knäcken på mig-det är nu ljust dygnet om mer eller mindre och gardinerna är riktiga ljusinsläpp..

Återkommer förmodligen med icke-intressanta inlägg tills vi far...

Ha det så bra!