Dan före dan

Trean vaknade med skrällande hundhosta dvs krupp. Han är dock inte mer sjuk än att han orkar bråka och störa sin lillasyster. Vi får se om vi klarar en dag inne eller om vi måste gå ut för att rasta honom lite. De första dagarna hemma efter dagis är normalt ett h-e då de ska ställa om från full rulle till att bara "vara".

Jag brukar alltid bli lite juldeppig då jag inser hur mycket jag saknar mina stora tjejer..nu har jag minnesbilder från det att de var små och vi firade i Carl Larsson miljö med mycket nödrim, skratt och god mat. Exet var/är en stor julfanatiker och julförberedelserna startade redan i november. Min käre make är typen som lever i att alla dagar är likadana dvs noll intresse för jul. Och det är helt ok och jag funderar på vad är julen för mig? För vem är julen till för? Varför blir jag besviken när maken så tydligt ej bryr sig? Det handlar om min besvikelse och inte om honom..Jag minns en föreläsning jag hade om stereotypiska beteenden och bla tog jag upp klassikern att vi kvinnor generellt tjatar ihjäl oss på våra män om de inte städar, engagerar sig så som "vi" önskar och vill..varför kan inte vi kvinnor sluta städa likväl som att tjata på våra män att göra det? Städning är i och för sig ett dåligt exempel med tanke på hygien och barn tex men ni förstår säkert vad jag avser..det är ju inte bara i städning vi kvinnor försöker få våra män att ändra sig och engagera sig utan vi försöker stöpa om dem och på vägen blir vi helt slutkörda och fulla av negativ energi..Jag skulle önska att jag fick genen "jag skiter i allt" och är mer i nuet och inväntar katastrofer tills de kommer istället för att gå runt och planera för ALLT som kan hända och att ha en beredskapsplan färdig:-). Min önskan är att mina tjejer slipper leva som framtidsplanerare och att sonen blir en person som tänker mer än ett steg framåt. Mitt mål att lägga band på mig med "alla måsten" för det arvet vill jag inte föra vidare-det är en verklighet som jag skapar men som jag också kan förändra.
Har funderat vidare: 
Det som saknas är förståelse och förmåga att göra något som man själv inte vill..NTS!

Jag har börjat samla ihop året som varit och har börjat skissa en plan (jamen ni ser-än en gång i framtiden;-))för vad jag önskar för kommande år. Jag har några idéer men tycker att allt går för LÅNGSAMT framåt..
Nu hojtar verkligheten i form av de små som äter chokladen som hänger i julgranen..