Verkligheten

slog ner som en blixt idag.
Har påbörjat mina nya arbetsuppgifter och det slutade i ilskna tårar.
Någonstans på vägen har något hänt som jag ej är medveten om.
Dock ska sägas att blivande kollegor verkar mycket bra och trevliga. Det är bara HUR jag hamnade där jag hamnade och hur de som fann jobbet tänkte?!

Nåväl-jag vänder det till en utmaning då jag drivs av motstånd och denna gång är det mitt eget motstånd jag måste övervinna. Det finns allt att vinna och jag kommer lära mig massor.

Vi kokar vatten i Östersund-den elaka parasiten finns i vårt dricksvatten. Idag fick man dricka kaffe på egen risk (kokas endast i 95 grader)vattendunkar slussas till vårt sjukhus (mina tankar går till er alla som måste pyssla med kok/dunkar för att hålla vården igång).

Jag väljer en mellanlinje dvs att förmodligen bor det några stycken parasiter i min mage med tanke på att jag drack vatten som bara den i veckan-både på jobb såväl som hemma.

Ikväll är jag inkallad till vårt landstingslag i bowling. Ska bli kul att få göra något för att släppa ut lite frustration.
Imorgon är en ny dag och med den nya möjligheter.