En hand som tillhörde Elisabeth från Bulgarien

Imorse var det inte roligt att säga farväl..Gustaf var inte glad och det är första gången han visar så tydligt att mamma helst ska stanna hemma...det gör hela min livssituation svårare men jag vet oxå att de finns i nuet men väcker många tankar om vad som är "rätt&fel".

Jag missade anslutningen på Landstrasse med en minut dvs när dörrarna stängdes på tåget så stod jag på perrongen. Satte mig ner och genast började en snyggt klädd herre fråga mig vart jag kom ifrån..jag var lång ifrån sugen på att prata men då han blev så glad när jag sade att jag var från Sverige så tänkte jag; låt höra vad han vill..han var dessutom unik då han pratade bra engelska för att vara österrikare. En blond italienare ( han pratade mycket om vart de "riktiga" österrikarna kom ifrån och kunde mer än jag vilka som vandrat norrut). Karlen var som ett levande lexikon och levde mer eller mindre på att resa runt jorden. Han hade just kommit tillbaka från en rundtur i Sydamerika där två av hans medresenärer dog, den ena 75 och kärnfrisk men klarade inte höjdskilnnaderna och den andra fick en hjärtinfarkt efter 4 timmar över vattnet på flygresan från Brasilien så de fick återvända till Brasilien..kul början på min resa..jag som letar tecken undrade vad som var igörningen..han skulle dock bara ut en sväng på flygplatsen och hämta sitt försvunna bagage men hade stora planer på att resa runt i Sverige nästa år. Mitt namn fick han inte;-)Vi sade hejdå vid rulltrappan och artigt tog han i hand..

När vi skulle boarda och jag spanade in mina medpassagerare så tänkte jag; låt mig inte hamna bredvid den man som jag fått ögonen på.. En äldre herre i rullstol som var närmre 90..storyn om hjärtinfarkter och höga höjder hade satt sig i mitt minne.
Nog sjutton så får jag herren i rullstol bredvid mig (som kan säga att han är från Rumänien och merci), jag sitter i mitten, innanför mig en ängel vid namn Elisabeth från Bulgarien som bor i Sverige men inte kan ett ord svenska. Jag börjar genast få lite panik för vem ska jag kunna prata omkull under de första 10 minuterna innan det är safe ( ja så länge tog det innan Gottröra kraschen)...det blev aldrig safe, det var turbulens hela vägen. Elisabeth från Bulgarien hade panik när vi startade så jag tog hennes hand och var lite kaxig och omvårdnande...15 minuter senare satt Elisabeth med en tidning och viftade luft på mig och krampaktigt höll min hand då planhelvetet hoppade som en karusell utan g-krafter. Vi hade dessutom lufintaget till motorn vid vårt fönster så jag såg luftstrimmorna gå in och vi hoppade..Efter 2h hoppande så landade vi i låg molnbas runt Arlanda. Har ALDRIG varit så lättad och haft så lite vätska i kroppen då jag svettats ut allt;-)
Nu åker jag tåg och är lite åksjuk men hellre det.
Somnar nog fort ikväll då jag har envis skallebank. Imorgon en ny dag på jobbet!