"Yrkesofficer som intellektuell dvärg"

Apropå hur man kan yttra sig skriftligt med tanke på sin utbildning

Jan Kallberg om Försvarsmaktens personalförsörjning
Idealiserad bild av yrkessoldater - och ignorerad civil kompetens
Publicerad: 2010-07-19, Uppdaterad: 2010-07-20

Om författaren:
Ph.D. Cand. i Public Affairs, University of Texas at Dallas, M.A. Political Science, University of Texas at Dallas, JK/LL.M., Stockholms Universitet. Tidigare svensk reservofficer.

Dock är de säkerhetspolitiska riskerna betydande. Om någon ifrågasätter Sveriges territoriella integritet, vare sig det är en kuppartad besättning eller omedelbar påtryckning, då är det över. Då är det upp till angripare att sätta villkoren för uppgörelsen - precis som efter 1809. Krig är allvarliga saker och något som är en central fråga i andra länders politiska diskurs.
Sverige försvar behöver arméförband och de behövs i ett större antal för att hävda landets yta. I Sverige är försvaret en sidodiskussion utan verklig tyngd. Faran med detta är att resultatet blir därefter. Sverige är ett land med 440 000 km2 landyta och en betydande kuststräcka med tre geopolitiskt högintressanta områden - Gotland, Nordkalotten och Östersjöns inlopp. Man har en betydande mängd naturresurser på en tämligen liten befolkning i en värld med ökande befolkning, minskande resurser och långsiktig politisk instabilitet. Att då förlita sig på en liten och operativt meningslös armé som dessutom är yrkesanställd och rekorddyr är värre än Gustav IV Adolf.
Politiska allianser och olika former av pakter fungerar så länge de utomliggande riskerna är större än de inbyggda men när NATO snart omfattar trettio länder och alla andra konstellationer är spridda med olika särintressen spretande är det ytterligt naivt att tro att när det verkligen gäller att andra kommer att prioritera Sveriges säkerhet för sin egen. Man behöver inte vara systemteoretiker för att inse det, det räcker med att man är skapligt intellektuellt nykter.
Det är helt uppenbart, särskilt när USA successivt kommer att försvinna som europeisk garant för stabilitet och fred, att Sverige måste ha förmåga att hävda sin territoriella integritet och självständighet. Det innebär att man måste kunna återta förlorat territorium.
Dagens snuttifjuttarmé på 5 000 - 10 000 saknar relevans och Hemvärnsförband är ett störande moment för en angripare men de kan varken anfalla, saknar understöd och uthållighet. Det är i princip som fiende enklare att vänta ut dem fem - sex dagar tills falukorven och konserverna tagit slut och de kryper fram ur skogen än att slåss med dem. I princip är Sverige försvarslöst.
Tolgfors design av försvarets personalförsörjning är motbjudande obsolet och är mer en bortsprungen zeitgeist av 1990-talets post-Kalla Kriget-naivism än en lösning på de realpolitiska och säkerhetspolitiska problemen från år 2020 och framåt. Dagens försvarsplanläggning ger slutlig effekt om tio år. Tolgforss försvar saknar operativa möjligheter, handlingsförmåga och täckning. Det kan inte återta territorium, det kan inte hävda territorium och det saknar avskräckande förmåga. Det är med andra ord predestinerat att förlora varje kraftmätning, konflikt, påtryckning - och definitivt ett krig.
Det krävs en större personalförsörjning än det ett frivilligt försvar kan erbjuda eller har råd med. Värnpliktssystemet i kombination med reservofficerare för skalbarhet är vida överlägset för Sveriges behov.
Sten Tolgfors har aldrig fört trupp eller ens gjort värnplikten. Han har mig veterligen aldrig blivit påskjuten eller sett ett blesserat lik. Därför har han trovärdighet som clownen Manne när det gäller att ge sin personliga syn på Försvarsmaktens personal. Tolgfors är visserligen minister men det är i en ministär där lojalitet har företräde före integritet, karaktär och bildning, vilket de senaste veckornas utveckling med önskvärd tydlighet fastställt.
Jag hade möjlighet att se krig på mycket nära håll i Afrika under en tid och krig är ingen politisk skönhetstävling. Om vi inte i Sverige tar försvarsfrågorna på allvar i Sverige har vi inbjudit risken att hamna i ett dödligt och bekymmersamt läge. Det lilla dyra frivilliga försvaret är fel för Sverige.
Som tidigare krigskompanichef och reservofficer har jag sett att Försvarsmakten fullkomligt ignorerat eller ens frågat reservofficerare och värnpliktiga officerare vilken civil kompetens de har. Utan man har istället gjort ett likhetstecken med yrkesofficer och kompetens. Jag har gjort åtta krigsförbandsövningar i mitt liv, som plutonchef och kompanichef, och yrkesofficerarna har aldrig gjort något bestående intryck i ledarskap och förmågan att vrida ut det sista blodsockret ur ett kompani eller pluton. Reservofficerare och värnpliktiga officerare har varit minst lika duktiga. Det ligger ingen gömd diamant av kompetens nedbäddad i yrkesofficers psyke utan snarare tvärtom.
Flera yrkesofficerare har kvarstannat som officerare under nedläggningar för de saknade alternativ. Om man saknar alternativ beror det på något. Under andra världskriget bjöds officerare på lunch av okända för de var officerare, idag har officerare en av den lägsta yrkesstatusen någonsin. Det finns bra yrkesofficerare men det finns betydligt fler undermåliga yrkesofficerare.
Du kan leda miljardföretag men är du värnpliktig och gjorde lumpen som skyttesoldat är du för alltid skyttesoldat i Försvarsmaktens rullor. Bara yrkesofficerare ses ha förmåga att växa som människor trots att huvuddelen är intellektuella dvärgar. Jag måste ge israelerna ett erkännande eftersom de är oerhört duktiga att optimera civil kompetens hos sin värnpliktiga och reservanställda militära personal. I Sverige har civil kompetens hos reservofficerare och värnpliktiga saknat betydelse.
Problemet är att Försvarsmakten inte lyckats identifiera personalresurserna inom värnpliktiga och reservpersonalkategorierna - oavsett om de var lämpliga eller inte att placera - och det har aldrig gjorts en reell ansträngning att optimera organisationen. Yrkesofficerarnas fackförbund har konsekvent strävat efter mer yrkesofficerare och mer anställd personal under förevändning att det skulle ge en "professionell" organisation. Det handlar inte om en professionalisering utan det handlar om att få oerhört få soldater att försvaret ett land som är ett av Europas största. En uppgift som är omöjlig att lösa.
Jag brukar sällan garva okontrollerat men för ungefär fem-sex år sedan fick jag ett brev från Försvarsmakten som sa att antalet reservofficer nu skulle minska eftersom Försvarsmakten skulle bli akademisk, internationell och krav på främmande språk. Med över trehundra högskolepoäng i gamla systemet, arbetat fem utomeuropeiska länder och bott i fyra med tre flytande språk kändes brevet lätt löjeväckande. Särskilt att vi nu skulle ersättas med yrkesofficerare - som bott i ett land, saknar civil akademisk utbildning och som pratar engelska som en finsk rallyförare på Eurosport. Försvarsmakten har minskats och det förstår jag men det patetiska är att man aldrig gjort en enda ansträngning mig veterligt från jag var 17 år och sköt min första fullbumpa att fråga om jag kunde någonting annat civilt. När jag en 25 år senare avvecklas som reservofficer blir jag upplyst om att jag är outbildad, inte kan språk och är ruralt insnöad. Låt mig återigen grundligt asgarva.
Sverige försvar behöver arméförband och de behövs i ett större antal för att hävda landets yta. Redan där krävs en större personalförsörjning än det ett frivilligt försvar kan erbjuda. Värnpliktssystemet i kombination med reservofficerare för skalbarhet är vida överlägset för Sveriges behov. Jag måste ge israelerna ett erkännande eftersom de är oerhört duktiga att optimera civil kompetens hos sin värnpliktiga och reservanställda militära personal. I Sverige har civil kompetens hos reservofficerare och värnpliktiga saknat betydelse. Du kan leda miljardföretag men är du värnpliktig och gjorde lumpen som skyttesoldat är du för alltid skyttesoldat i Försvarsmaktens rullor. Och enligt Försvarsmakten är det bara yrkesofficerare som anses ha förmåga att växa som människor - tillåt mig återigen grundligen enbart hångarva. Personalförsörjningens problem i Sverige är de förmåner yrkesofficerarna åtnjuter och de kostnader de genererar. Genom lobbyism och fackförbund har yrkesofficerarna aldrig ifrågasatts.
Ett rationellt försvar av Sverige kan aldrig acceptera att samma villkor skall gälla för lågstadiefröknar och majorer. Försvarsmaktens arbetsrättsliga regelverk måste återigen göras unikt och möjligheten att organisera facklig verksamhet fråntas. Krig är en unik miljö där förbandsträning, personalförsörjning och förbandskvalité inte skall styras av LAS och MBL utan krigets krav.
En strikt kontraktering av försvarspersonal, officerare och reservofficerare, med tre - fem års kontrakt, återfinns internationellt där den som är underofficer på stat avvecklas efter uppfyllda 40 års ålder och högre officerare vid uppnådda 55 år. Genom att ha en rullande kontraktering av officerare kommer vi inte att ha en fast anställd yrkesofficerskår utan varje officer, reserv som anställd, får vart tredje - femte år förnya sitt kontrakt. Då kan vi göra oss av med yrkesofficerare som inte behövs i krigsorganisationen och frigöra medel för förband, förbandsutveckling och skapa operativa möjligheter i en framtida konflikt.
Att huvuddelen av arméns förband utgörs av värnpliktiga är en kompetensfråga - för bland de värnpliktiga finns dieselelektriker, finmekaniker, signalmekaniker, elektronikingenjörer, byggnadssnickare och en uppsjö av civil kompetens.
Om fem år är inte Sverige i Afghanistan för då har både USA, UK och resten dragit sig ur. Terroristjakten var en kort period i vår säkerhetspolitiska historia eftersom det är dags att inse att ett ockuperat Norrland är ett betydligt större problem än en skäggig individ som spränger sig. Nu designar vi 2020-talets försvar.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/07/19/idealiserad-bild-av-yrkessoldater-och-ignorerad-civil-kompetens

Karln verkar ha mindrevärdeskomplex..några av de mest kompetenta liksom de minst kompetenta har jag mött både bland YO,RO som akademiker. Att uttrycka sig så raljant om ALLA yrkesofficerare stör mig då jag jobbar stenhårt med att en individ är en individ med sina erfarenheter och kompetenser-inte ett hopkok av att ALLA representerar en grupp svart eller vitt.Han skriver det själv när RO blir bortsållade som ickekompetenta och endast YO betraktas som kompetenta-roten till det onda men filosofiskt samma resonemang som han själv använder sig av-kanske därför det smärtar;-)