Paradoxen av inte höra hemma någonstans..

..är att man passar in överallt.
Så klokt sagt av Anna Bråkenhielm och det förklarar mig i stora drag och så har mitt liv alltid tett sig. Aldrig bott längre än tre år på varje ställe, i fjärde klass gick jag i tre olika klasser pga mina föräldrars jobb totalt blev det åtta olika skolor under 12 år i skolvärlden. Denna rytm sitter i mig ännu..ett år att känna in sig, andra året kan man sina saker och tredje året är jag rastlös och redo för förändring;-)
Detta har oxå lärt mig att snabbt scanna situationen och vad jag behöver göra för att få en plats i utrymmet. Förut var det viktigt för mig att passa in men idag så skiter jag i det. Jag respekterar de jag möter och hoppas att de kan respektera mig för den jag är. Behöver inte tycka om mig men bete sig som respektfulla människor. Detta tycks ändå vara svårt för en del av dem jag mött. Därför skrev jag inte vuxna människor för ibland undrar jag om inte barn ,iallafall våra som vi uppfostrat till att visa respekt för varandra och andra,är mer mogna än vuxna i vissa fall.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=11783

Läskigt är att hennes röst och min delar en hel del..nu förstår jag varför många tror att jag kommer från Småland:-)