Söndag

Längtar hem..
Första krocken-en tonåring som drar hem sina polare kl 23 för lite fest två kvällar i rad..eh, right..det hela löste sig bra men då sömn och överraskningar är ingen bra kombo så blev jag lite putt..
Nu är det dock bara två helger kvar för alla inblandade innan vi tar en paus:-)
Dagen blir lugn, ska försöka mana på kroppen till en långpromenad i det fina vädret.
Har övergett LCHF och tar 2/3 av tänket men den där chipspåsen som gled ner igår har fått mig illamående..det behöver jag inte (kom ihåg till mig själv).
Veckan blir hektisk..imorgon sjunger stora dottern i vårkonsert men det blir för stressigt för mig med att jobba hela dagen och sedan åka T&R i två timmar..känner av stressen redan idag..Måste lyssna på kroppen för jag har kommit så långt nu och vill inte att det går åt fanders..
Tycker jag har kommit långt från den 8/2 när jag kom till Sverige, som ett darrande löv som inte vågade köra bil, inte kände sig bekväm med att gå på stan med massor med ljud och människor..var socialt handikappad..klarade inte jobba heltid, ville mest sova (behövde sova). Nu känner jag mig som en människa som jag var innan operationen-det vill jag hålla kvar.
Jag har funnit på en site med likasinnande att den förlamande trötthet och svaghet som fortfarande bor i min kropp så är det vanligt efter en hjärnop-oavsett sort. Det kan ta år innan man är lika fräsch som innan op och det känns så skönt att veta att man inte är ensam..operationen hamnade långt ner på min lista av orsaker så jag dessutom varit nybliven mamma och hade svårt att få sova då jag stod ensam med barnen och lite andra saker som hände mig..

Nu blir det skönt att komma hem i sommar utan någon press från jobbet, med stöd av min aupair och alla 4 barnen.
De stora tjejerna förstår att jag måste skynda långsamt men visst, det är frustrerande för alla..