Sömn

Vi släckte igår efter melodifestivalen och vaknade 9.30..vi gäspar ikapp och myser bara runt. Var just ut en sväng och det har ramlat ner ca 40 cm snö..
Hoppas på riktigt skönt väder i veckan för nu är nästa steg i min återhämtning fysisk träning. Målet för nästa vecka är 3 aktiviteter om ca 45 min med förhöjd puls.
Har oxå ställt förfrågan till ett gym om medlemskap. Känns mycket roligt att kroppen börjar vilja träning men det är varsam framfart som gäller.

Just det, gäller att ladda inför tisdagens utmaning; bowling. Då ordinarie i korplaget ej kunde ställa upp så har jag halkat med:-)Kl 19 drar det igång.

Tisdagen är oxå mycket intressant då jag har utvecklingsmöte med CW. Undrar vad budskapen är denna gång-spännande.

Från Wien rapporteras att hemlige mannen har kontroll och att barnen mår väl.
Nu är det nedräkning tills hemlige mannen kommer på besök.

Minnen

Efter en god natt på soffan-ja, stora tjejen och jag sov i storsoffan och inatt lägger sig yngsat dottern där oxå, så for vi och åt lunch på macken (jag verkligen avskyr att laga mat så nu kör jag nödlösningar ett tag framöver) och sedan till gamla huset.
Både Jennifer och jag luktar och känner de gamla minnena vi gjorde där, inte kommer vi ihåg stressen, ilskan, att det var trångt och bökigt med 5 personer i en trea utan vi romantiserade hejvilt:-)
Vi gick till garaget och botaniserade med bland kartongerna och tog alla böcker med oss hem (exet lär bli superglad-not, men han har ju faktiskt 240 kvm, vind och uthus att gömma pryttlarna i).Tänk vad mycket minnen en bok rymmer..jag fick ihop en full kartong med böcker jag ej kan skiljas från och det slår mig-de flesta är på starka kvinno-temat..lämpligt med tanke på de funderingar som jag har..

Var förresten på ett otroligt intressant nätverksmöte i går-vilka diskussioner och vilken kompetens som befann sig i rummet. Vi ska ha en heldags utbildning och utbyta erfarenheter när vi nu jobbar vidare i resp vht med jämställdhets frågor..

Jag och Jen har hunnit prata en hel del, så otroligt viktigt att lyssna till henne och vad klok hon är.
Jo kom hem tidigare idag än bestämt då hon kände sig tussig.
Hon har hela veckan tempat eftersom storasyster var sjuk och fick vara hemma och kolla tv,surfa och läsa, så ville hon oxå-tyvärr visade tempen normal temp så hon har kämpat på:-)Nu har hon höga förhoppningar att hon har feber på måndag:-)
De är roliga de små liven.

Hon var på invigningen av Vinterfestivalen i Östersund igår med en kompis och hon hade en present hem till mig idag-ett guldhjärta med halsband. Kärlek!!
Vilka fina barn jag har, omtänksamma och med humor:-)

Nu ska vi slappa och kolla Melodifestivalen.

Energi

Dagen var spännande-inbjudan ute för att deltaga i projektet. Det tog ca 1 timme så hade jag tre anmälningar till 4 erbjudanden-nu kan projektet gå in i en mer praktisk form. Ska bli otroligt spännande.

Var på favoritstället nummer 1-SPA KLINIKEN..efter 80 min behandling av hela kroppen, ansiktet och fötter så sitter jag här nu och är pigg-härlig känsla.
Imorgon ska jag fixa håret och på em blir det möte i Jämställdhetens tecken.
Åker sedan ut till tjejerna (dock är yngsta i staden då det är invigning av vinterfestivalen så jag och stora dottern gör lite stor tjejsmys..ska förhöra mig på hur hennes liv ser ut för tillfället).

På söndag hoppas jag och tror att det blir lite slalomåkning.

Hemlige mannen är ute och dricker bira idag (tack till K och H)och i helgen ska han på bio (syrran hans kommer över en sväng).

Vad hände?

Min äldsta dotter..tycker inte det var så länge sedan hon sprang runt med tutte,snusse och lilla gumman (nallen):-)
Vacker och omtänksam är hon iallafall..

Ett steg på vägen

Sover superbra.Känns dock direkt om jag "slarvar" dvs lägger mig senare än 21.30.
Var riktigt igång imorse på jobbet,kunde strukturera min uppgift och kände att att "ivern" som jag haft förut kikade fram.
Lämpligt dock att jobba 4 h och jag var ej helt slut när jag begav mig hemåt.
Har nu sovit en stund,ca 45 min och känner mig lite mosig..

I helgen skulle jag och tjejerna sovit över hos min hyresgäst E och hennes dotter men Jennifer är tvärförkyld och hostar och jag vill bespara E detta då hon har ett brutet revben..skulle nog kännas för hemskt att hosta när revbenet är av.

Vi slappar i huset,om det blir fint väder så drar vi kanske till slalombacken i byn några timmar.

Jag hoppas nu denna kyla försvinner-minus 32 i morse men nu på em är det minus 8.
Min lumparkompis T har hotat att hämta mig nästa vecka dagligen för att åka skidor..ska ta med mina längdskidor till U så får jag se om jag kan dra mig runt några kilometer.

Annars är det nedräkning till den 31/3 då hemlige mannen kommer på besök-najs!!

Ett möte

Ilade till lunch restaurangen på sjukhuset och enda lediga platsen var bredvid en farbror i 80-års åldern. Jag frågade om jag fick slå mig ner och det gick bra.Jag satte mig med ryggen mot övriga och farbrorn undrade om jag inte ville se folket istället för en pelare..Jag skojade till det och sade; jag får väl titta på dig,varvid han skrattade glatt.

Han sökte kontakt och vi började prata väder med tanke på den extrema kyla som var idag-minus 29.Sedan kom bitar ur hans historia..han hade fått något galet med tänderna och varet hade spritt sig upp i hjärnan han hade förlorat sin styrsel i höger hand men efter behandling i Umeå för 12 år sedan så kunde han röra sin arm. Han berättade att han,sin bror och syster hadekommit med rumpan före vid förlossningarna och han grunnade på om detta hade att göra med att hans yngre bror gick bort för några år sedan i en hjärnåkomma och att hans syster låg på äldrevården och ej kontaktbar..dessutom trodde han kansek det faktum att mamma och pappa hans var syskon och skaffat barn kanske hade något med det hela att göra..
Men,nu till det fantastiska, han levde ensam (brorn hans hade bott någon kilometer ifrån,ungkarl han oxå)och sedan han förlorat honom så kände han sig ensam men ändå full av livslust. Han återkom hela tiden till att livet kan vända på en sekund och han var så lycklig över att han fick chansen för många år sedan när varet i hans hjärna höll på att släcka hans liv. Nu hade han kontrollerat sig på stora sjukhuset och var mkt glad att allt såg bra ut men det var ju det där med ensamheten..jag skojade och sa; men du, kärlek är det aldrig för sent för..då rodnade han förläget och skrattade..
Det var en mysig stund,en främling,olika åldrar,olika kön men vi möttes i nuet och jag var så glad när jag gick därifrån att han berättat så öppenhjärtligt och med livslust-ett underbart ögonblick.

Möte två:

Jag träffade min nya aupair idag-hon verkar vara en go och glad tjej och riktigt framåt.

Dagen gick förvånansvärt bra-hjärnan höll till kl 2 ungefär:-)

Dagen avslutas i soffan;-)

Söndag

Var trött (typ standardläge)och funderade om jag skulle ställa in eller ej..men, jag "tvingade" mig och jisses vad kul jag hade.Kände mig dock lite obekväm i början, tankarna fladdrade på både det en aoch andra men jag bestämde mig för att bara vara och vad som händer-det händer-och inget hände:-) Har inte bowlat sedan vet inte när men det gick fort att komma in i spelet och roligt var att jag spöade T..
Körde hem Us bil och T följde efter och sedan åkte jag med honom till staden, käkade mat på Simon&Victor och sedan bio-Shutter Island. Jag har läst boken för länge sedan och med tanke på det som jag upplevt så fanns det ett och annat i filmen att fundera på-klart sevärd. Som T sa när vi åkte hem; får sätta på Disney Channel när jag kommer hem så jag kan sova:-)

Fryser

Köldknäpp i Jämtland,ska bli minus 22 i helgen.
Idag var jag pigg på morgonen och fram till lunch då hjärnan blev mkt trött. Blir nog superbra med 50% i 4 veckor för att hitta en stilla lunk och repa kraft.

Imorgon stressar jag av-ev.promenad i kylan eller kanske en simtur?!!

På söndag ska jag bowla med min Lumparkompis T.

Spanade på vädret i Wien och ser nu att våren börjar anlända med sol och plusgrader.

Idag blev jag stressad då jag fick mail av aupairen-hon har blivit utvald att få göra en resa till Uruguay och detta ska ske i början på April..efter några telsamtal så löste det sig det hela, nya aupairen anländer den 26 mars,K har intro med henne i ca 10 dagar innan hon lämnar oss för Sverige...och givetvis bör man stötta när hon får en sådan superchans till äventyr;-)

MEN, hon kommer tillbaka en vecka i maj (hon och J tar barnen) så att jag och hemlige mannen ÄNTLIGEN ska få en honeymoon-det blir något att längta efter:-)

Ni Österrikare-några tips i Österrike med spa&lyx?

Tomater

"Det sägs att anledningen till att dagens tomater inte smakar så mycket
är att tomatforskningen så framgångsrikt räknat ut exakt hur mycket
sol, vatten och skydd en tomat behöver. Tomaterna riskerar inte att få
för mycket vatten eller för mycket sol, de skyddas mot frosten och
mot vinden och insekter och allt som skulle kunna göra illa tomaterna –
med följden att de inte smakar något längre.
Det som ger tomaten dess smak lär vara just en plötslig frostnatt, någon
dags torka, en vind som nästan tvingade tomatplantan på fall, det lär
frigöra ämnen i tomaten som gör att den får karaktär och personlighet.
Jag tänker inte säga att människan är som en tomat, för det är för
banalt, ni får tänka det själva.
Men så är det: Människan är som en tomat.
Det måste finnas sprickor för att omvärlden på gott och ont skall kunna
sippra in.
Det är genom våra sprickor Gud kan sippra in."

Ur Jonas Gardells Blogg

Denna fick jag skickat till mig via en kär kollega efter ett fantastiskt samtal vi hade i veckan. Tack L!!

Varför?

Varför är det så svårt att förstå att man får ligga i sängen när man är sjuk utan att "göra något"?

Varför är det så svårt att förstå att åratals av utmattning på gränsen kommer att ta längre tid än en vecka att "bota"?

Varför är det så svårt att förstå att man måste inte leva varje dag med en adrenalin kick för att kalla det att leva?

Varför är det så svårt att förstå att livet förmodligen är långt för oss alla (iallafall en sådan där 80 år)och att just nu är nu?

Varför är det så svårt att förstå att man behöver inte ha tankarna i framtiden utan nu&här? Det sparar ju iallfall en massa onödig energi.

Varför är det så svårt att förstå att jag behöver inte ansvara för vuxna människor-det kan de själva göra och jag kan se till att bli frisk istället?

Jag är iallafall gift med en man som står kvar i det stormande vattnet och ger mig utrymme och tid att få bli frisk och stark igen.Jag får nu den tid jag behöver för att lägga om min livsstil i lugn&ro.

Feber

Huttrar och fryser..blir till att stanna i sängen imorgon.

Satt och diskuterade om man lägger till när man tar muntermometer kontra örontermometer..hittade följande studie:

http://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=12932

Om man muntempar så ska man lägga till 0,7 och inte 0,3 som man sagt förut.
Örontemp-då lägger man till 0,4.

Min temp: Strax under 38..

Bild på kotten

Hittade en bra hjärnbild..I min hjärna pressar den lila pluppen på väggen som ligger mot kanalen,akvedukten.

Undrar om jag har feber?Huttrar men är varm..suck..

Läkarbesök

Då mina stress symptom kommit tillbaka så gick jag till läkare idag.
Yrseln är värre så i samråd så kommer nu ny MRT att göras för att jämföras med de bilder som finns här i Östersund.

Jag har blivit rekommenderad samtalskontakt (och jag hoppas nu äntligen få verktyg att bearbeta allt det som hände under förra året,året dessförinnan och alla år innan dess;-)

Kommer jobba 50% i en månad och andra halvan ska jag sakta och säkert bygga kraft.

Nu är frågan?Flacka eller vila?Vila förstås..detta är ingen lätt situation för hemlige mannen ej heller för mig eller våra barn. Men,jag måste ta itu med detta på ett bra sätt för att kunna gå vidare.

Jag ser (tror jag) vad som gör ont..Kontroll och prestation,två starka krafter som jag bör komma underfund med och inte låta styra mitt liv. Jag missar ju livet genom att stånga mig själv blodig och upprepa vissa saker om och om igen..

Är trött idag (sover som en stock dock mellan 22-06 varje dag).
Kanske nu kroppen släpper allt och det är kanske därför det känns som jag sprungit rakt in i en vägg..

Sandwich

sandwich,sandwich..

Dagen innebar bl a att öppna gamla dokument från 2007..trots att jag var sjukskriven 100% pga hotande förtidsbörd så jobbade jag ihop 44 h (idiot). De timmarna tar jag nu ut då jag lyssnar in kroppen.
Gamla Mia har ännu ej släppt taget men nya Mia brottas och vill ut:-)

Denna vecka kan innebära goda förändringar..nästa vecka kommer förhoppningsvis innebära personlig utveckling-målbilds analys och mental träning-spännande!!!

Var trött idag,hängig,sov på soffan en stund.
Äldsta dottern är sjuk-förkyld..
Saknar de mina..

Ont i halsen och huvudet

Sonen i familjen jag bor hos har feber och hemskans hosta..

Får se imorgon hur jag mår..

Fokuserad på uppgiften

Summering av första veckan

Att jobba heltid fixar jag inte..
Hela helgen har gått åt för att komma upp över ytan.
Jag måste bryta mina "dukto-mönster", hoppas på att kunna jobba 75% dvs 8-15 max. Övrig tid blir till att få igång kroppen,yoga och fysisk aktivitet.

Jag saknar min familj så det gör ont men inser att jag behöver denna break..men, 4veckor är lång tid.

Helgen var kul-att få sova med min tvåa i samma säng-gos och att få följa med och se min stora tjej tävla..dock, miljön var ganska tuff för mig som fortfarande har problem med ljud och folksamlingar men det gick över förväntan. Dessutom körde jag bil och det känns helt ok.

Hur gick det då? Hon placerade sig i mitten av alla tävlande-verkligen godkänt för någon som simmat i ca 3 månader..

Jag har dock varit fruktansvärt yr denna vecka-stress relaterat även om jag på ytan tyckt att det varit ganska lugnt..men, jag inser att jag MÅSTE lyssna när kroppen protesterar..

Saknar barnen..

..och maken..

Promenad på Memory Lane

Idag var en resa bakåt itiden..gick på kända gator där minnena kröp fram,ena efter det andra..Pratade med min lumparkompis per telefon..lade på,han ringde upp igen för han hade oxå fått minnena från förr att välla fram:-)Oj,vad vi skrattade åt vad vi gjorde som töntiga men tuffa 20-åringar..

Jag förväntar mig se människor från förr,kollegor,kadetter,föräldragruppen när vi fick Jennifer..men, jag inser att minnena kanske man ska bevara i sin burk för den tiden kommer aldrig åter..

Jag har varit på mental resa i Afghanistan igen,mailar frekvent med en person som just nu befinner sig i Kabul och sist vi sågs var för 6 år sedan och vi utbyter minnen från den tiden då vi tjänstgjorde ihop..

Jag minns när jag fick åka tillbaka till Kabul, ett år efter att jag kom hem från min FN-tjänst...lika där,förväntade mig att se mina kollegor,att staden såg ut som då-men, inga kollegor,nya människor som hade tagit "min barre",som hade nya koder som de skrattade internt åt,men staden var sig lik..mycket märklig feeling.

Frågan jag funderar på är om vi uppförstorar våra minnen,ska vi låta det förgångna vara eller ska vi dit igen och röja runt och förstöra de äldre minnena eller blir det istället ett tillfälle till att skapa nya?Eller blir man besviken då man försöker återuppleva det som varit?

Svammlet fortgår men jag har verkligen färdats bakåt i tiden dessa dagar..

Gus och Livvi mår bättre med medicin.
Enl en vän så har tydligen typ vartannat barn bronchitis och inhaleras hemma i Wien-pga den dåliga luften..då inser jag vilken guldgruva det är att andas Östersunds luft.
Imorgon ska jag få krama min allra käraste vän under en lunch då hon är språng mellan sina uppdrag-ser jag framemot.

Dag 3 bra dag

Idag var en bra dag-sov bra,somnade till en meditationsskiva-perfekt.

Lite orolig dock-Livia är tydligen väldigt sjuk,hög feber och betett sig "konstigt" dvs stel och har otroligt ont..jag väntar nu på att hemlige mannen ska lämna rapport efter läkarbesöket..

Bisak

eller eg NOT-en rejäl huvudsak.
Familjen i Wien är numera lortgrisar och äter mat som går att kocka i mikro eller ugn.
GASLÄCKA som berört några hus där vi bor..om tre veckor hoppas de kunnat laga det hela.
Grannen som har elspis har hjälpt till att värma vatten..
Gustaf är dessutom sjuk..

Kamilla,om du läser detta-du är min sanna hjälte!!
Kramar

Andra dagen

Sov dåligt inatt igen..inte bra,men det susade många interna filmer genom huvudet..
Dagen gick dock bättre, utsattes igen för minnen från då,men reagerade inte lika starkt..På APT skulle jag berätta min bakgrund och jag velade fram och tillbaka hur privat jag skulle vara men då jag idag var så låg mot igår så tänkte jag att det är lika bra att ge dem info.
Grät gjorde jag och de gjorde många av dem med..det är en mindre arbetsplats med lite mer,erfarna människor,och jag kände mig lättad när det var klart..Några kom försiktigt fram och sade;det var så bra det du gjorde,nu vet vi.

Min närmaste medarbetare kollade oxå vad hon skulle göra om jag skulle svimma..tack för visad hänsyn-det skapar en otroligt stark trygghet för mig när jag nu möter mina demoner från det förflutna.
Idag är jag trött,som en urvriden trasa..införskaffade lugn meditationsmusik som jag tänkt varva ned med ikväll..

Ibland undrar jag om inte ödet har ett finger med i våra liv..av en slump så gick och käkade lunch med S (som dessutom visar sig vara syster till P,som jag gick i föräldragrupp med Gustaf). Vi har samma behov-en grundkärna vi bär på och nu hoppas vi kunna lotsa oss till roligare saker..bestämde oss för att gemensamt prova Yoga, promenera och åka skridskor (långfärds)på isen framöver..kul saker att se fram emot.

I helgen så åker jag med tjejerna hem till dem,åker med dem igen på söndag för ytterligare tävlingar och xet får en egen dag. Åker med honom till jobbet på måndag.

Första dagen

Jag var emotionellt uppstressad under natten (förstår jag idag)då jag än en gång ska få prova att jobba..förra gången så blev det 2,5 dag innan chocken om cystan..
Det var jobbigt att gå i lokalerna,träffa människor som kramade om mig och sade;har undrat vad som hände med dig då du blev sjuk..då fick jag vända bort huvudet och blinka bort tårarna..jag insåg,inser, att jag måste vara i detta,det är ok och nu skapar jag nya minnen av Östersunds sjukhus.

Vid lunchen så hamnade min behandlande läkare på stroke-avd som jag tillhörde bordet bredvid mitt och jag fick genast lite hjärtklappning..det är så många minnen i hjärnan som är kopplade emotionellt..

Men, iallafall,min arbetsplats verkar toppen,många nya människor och tempot känns som att jag kan hantera det. När jag känner att jag stressar upp mig själv,så lutar jag mig tillbaka och andas,andas..

Idag blev ju förstås xtra jobbigt med tanke på Gunnars för tidiga död och jag som kämpat så hårt för att börja LEVA och inte oroa mig fick mig en skjuts nedåt men jag kan inget göra,andas,andas och gå vidare.

Jag har dock varit ruskigt yr de senaste veckorna,men tror själv att det har med stressen att göra,alla de kast och förväntningar som jag måste hantera.
Dock,jag försöker ta det lugnt och hoppas det kommer fortsätta så..

Mr Average-I miss you dearly!!!

Gunnar Andersson,dödad i strid i Afghanistan 7 februari 2010

Chocken blev stor när jag kom upp imorse och fick se framsidan på tidningen efter en usel natts sömn (nervös inför dagen)

Gunnar var elev till mig på Militärhögskolan, Östersund och sedan kollega på F4 där han dock tjänstgjorde på annat kompani.

Vi är många som idag tänker på honom och givetvis väller det fram minnen av denna kille. Igår förlorade en pappa sin son,en bror sin bror och många kollegor en god vän.

Mitt minne är Gunnar med en stor bandare typ 80-talet som han kånkade runt på under en lättsammare get together övning på F4. Varm sommar och cool musik..denna låt var plågan den sommaren och Gunnar körde den om och om igen..
Du var alldeles för ung för att dö men visste oxå riskerna med ditt uppdrag.
Våroffensiven har just startat..var rädd om er alla därute!!!!

Hit it bro

Melodifestivalen

Salem-du är min nummer 1

Dolph-du är den som står sig trots 52 år och varför använder du dig inte av ditt födelsenamn, Hans?
Vi har förlåtit dig för dina B-movies i USA,din svenska är sexig och du är dessutom trevlig och ser väldigt bra ut i Tux.

Modigt av dig att komma hem och slå hela Mellanmjölks Sverige på fingrarna i en Melodifestival som INGEN ser på-jo,tjena-det kanske är dags att erkänna nu;-).

Vi vet allt,känner alla,har rätt att döma alla efter våra egna livserfarenheter och dessutom kalla det för SANNING..

Här är iallafall Dolph igen: http://www.youtube.com/watch?v=9wBq3wPBOXc

Enjoy!!

Ont i magen

Lingon,lingon,lingon..

Förberedelser

Somna 23
Vakna 09

Frukost-svensk havregrynsgröt med lingon

Mån-Fre shoppat på Vero Moda för halva priset
Apotek
Lunch
Jeans-uppsydda&klara
Vart är kärnan? (Förvirrad i min gamla stad)
Mat-fibrer,fibrer,fibrer
Krama E,spanade ut på isen då det idag var invigning

Minus 5,STRÅLANDE solsken,glada människor
Babian armar efter att ha burit alla påsar

Taxi hem

Softa soffa-Melodifestival första deltävlingen ikväll

Söndag; träffa lumparkompis T och snacka skit (inte brunt,kära ni) över en fika
Innan dess,långpromenad.

Nästa helg; Norrlandsmästerskapen i simning där äldsta dottern deltager-HEJA,HEJA,HEJA

I ett hus vid skogens slut,liten tomte tittar ut..

Här bor jag,bakom snömängderna.





Jag och min råååssaa mössa:-)

Resrapport BRUN (varning för känsliga läsare)

Jahapp..i brådskan på morgonen så hann jag inte med nummer två och som alla tjejer vet,fina flickor gör inte nummer två och speciellt inte på offentliga toaletter och dyl..så gissa vad som händer,har precis satt mig på planet,känner att det trycker på och inser att..
1. Om jag väntar och en annan passagerare går in före mig så kan jag coolt komma ut och säga;stinker om den som var före mig..men,har jag då otur så kanske den före mig går in och ut på ca 15sekunder och jag kan lova-den tiden klarar inte jag..mer 15 minuter..inser att det är rökt för mig,jag får hoppa över fika och kaffe på planet och sitta med benen i kors trots risken för proppar..
Vilket leder in mig på fler anekdoter från förr,här kommer ett urval av de bästa.

1. Lumpen,i en skog inte alltför långt bort från dig...
Vi var anvisade att använda papptoaletter för att skydda miljön från våran skit-det förorenar tydligen så varje övning hade vi oftast med oss denna papptoalett.
Den var en låda, svart säck och ett papplock för att hålla vissa flyg och fä borta.
Denna dag har det regnat, jag höll mig förstås för att inte behöva erkänna att även jag gjorde DET så när det äntligen blev kväll,all verksamhet lugnade ner sig och mörkret sänkte sig-då ÄNTLIGEN kunde jag ila iväg..Men, puckot före mig hade ej täckt papptoan och när då regnet vräkt ned så förstår ni själva..blöt papp..av med alla militärkläder,vapen under uppsikt,är supernöjd att ÄNTLIGEN få SKITA,böjer mig ned,känner på vägen ned att något är fel men hjärnan hinner inte registrera vad förräns jag sitter på en blöt,hoptryckt papplåda med massor av SKIT under mig-men,inte MIN skit:-(
Ryser fortfarande när jag tänker på det och inte mildrade den episoden min ångest för att kunna göra nummer två..

2. Afghanistan..vi hade en hygienbarack med tre toaletter och tre duschar.
Toaletterna hade mellanrum mellan golv och toadörr,ca 15 cm och likaså uppe på dörren,ca 30 cm upp till taket-kul..inte alls, då vi var ca 35 personer som delade dessa toaletter och igen,fina flickor bajsar inte..dessutom hade vi en afghansk städare,ja,inga kvinnor fick jobba utan bara männen så ur jämställdhets synpunkt härhemma så kan en man städa toaletten (även om min säger att det är inte en mans jobb;-))fast min man får städa ändå:-)som oxå lurade på att komma in och städa..det var som han hade en klocka för när man äntligen hade kusten klar från männen i kontingenten,jamen, då jävlar dök han upp med sina städgrejjor...Kan säga att de flesta av oss hade strul med magen då man inte kunde övermanna sin nojja för att bajsa om någon av kollegorna skulle hoppa in på toan bredvid..

Och nu det bästa,vi tjejer upptäckte efter ett tag att det brände i rump-regionen..efter närmre inspektion upptäckte vi hade fått brännblåsor?!Fattade ingenting men efter ett tag så lyckades vi härleda det till att det var efter att vår städare städat..när vi undersökte det så berättade han glatt att han fått nytt rengöringsmedel (och det var ej från Europa) och det använde han flödigt av-det skulle spädas rejält men det hade han missat..aj,aj..

3. Första daten
På första daten vill man absolut ej behöva göra nummer två..men, om man måste så gjorde jag följande trick..fyllde toastolen med toapapper (för att dämpa plumsen)..problemet var att toapappret i stolen sög upp vattnet,själv satt jag och pressade (kom ihåg minst 15 min för när man dessutom är stressad-då går det inte snabbare)Vad händer?Ingen plums men ack väl stopp i toan..hur sexigt är det på en skala att behöva tala om för killen attman orsakat stopp i toan och ja,det är mina utkrystade rester som flyter ovanpå toappret som satt igen din toastol?
Behöver jag säga; ingen andra date blev aktuell:-)

Nej, nu slutar jag detta bruna ämne och ska luta mig tillbaka och vila en stund på tåget..

Resrapport GRÖN

Efter hej då och framåt så begav jag mig till flygplatsen.Var där i god tid,shoppade snålfika på Billia men lyxade ändå med en Doppelt Espresso i restaurangen.
Ner till avgångshallen, fann min flight och satte mig ner..
Fick då syn på en man,skitig i ansiktet och klädd i suspekta kläder och med en grön väska-militärväska.
Efter att jag kännt hans blickar (pendlade ett tag mellan att han tyckte det han såg var snyggt(läs mig) men insåg efter ett tag att det var nog min råååssa,hängande Åre-mössa som tilldrog sig hans ögon) så fick jag för mig att vi kanske kände varandra från förr i det militära livet. Dessutom var jag urbota nyfiken om de kanske kom från ett land långt bortifrån så efter en stund efter att boostat mig själv till 100 kg jägarsoldat och stora biceps så klev jag coolt fram och frågade; är ni på mellanlandning från hrrmm..?Nej,svarade ettan medans tvåan lade till..hrrmm..Jaha,sade jag förvånat..Försökte nysta lite mer även om jag vet att operations säkerheten är hög och varför ska man berätta statshemligheter för en smurf i rrååssa Åre-mössa(fast jag hade själv image av jägarsoldat).Frågade vart de jobbade,ettan svarade glatt (ett ställe som jag oxå jobbat på och jag lovar,vi var aldrig svarta i ansiktet av skit, bar cargobrallor och sjalar och hade en svart plåtlåda som bagage) men ettan fick en blick av tvåan och jag insåg att konversationen var nog snart över..Och du då,frågade de..Ja,gift med Kalle Anka (förr i världen hette de som inte fanns något ur Disneys alla figurer-numera har de vanliga namn fast ej sina egna)har 4 barn,Knatte,Fnatte,Tjatte och Snövit.
Dessutom kan jag inte säga vad jag gör i denna stad,ej heller kommande arbetsuppgifter för då måste jag överväga att ta era liv för att ha röjt vår operations säkerhet..
Men,nej..nu hittade jag på-de var inte intresserade av mig och i min sårade stolthet så hittade jag på storyn om MITT nuvarande liv;-)Jag blev påmind om alla de år som jag mött så många "coola" boys,som lägger en filt av myter runt sig själva..fast..de röjer sig själva..som denna etta och två..högt och ljudligt började de diskutera vem de var utsända av,anekdoter från platsen de varit, engelska förstås blandat med svenska i bussen på väg ut till planet-så coola men ack så "barnsliga"..
Det jag förundras över är att jag drogs med-trodde jag vuxit upp och inte reagerade på detta jobb längre..men,tydligen-jag är ej helt klar med det jag upplevde där och då i det militära:-)

Corpus Pineale Operation

Jag har fått kontakt med en annan tjej som oxå har opererat sin cysta på samma sätt som jag gjort-vilken känsla att kunna få höra hur hon upplevde det för vi är få som fått problem med denna cysta fast den är så vanlig-40% av hela Sveriges befolkning har en sådan. Men,som sagt, ytterst få får problem.

Här är hennes historia-dock avindentifierad för att skydda hennes integritet.

Så dum som jag var läste jag även själv mitt svar på datortomografin jag först fick göra. Trodde jag skulle dö när det stod att jag hade en cysta i hjärnan! Eftersom jag jobbar där jag jobbar dessutom.. Men läkarna kom in och försökte lugna mig, det var ju "bara" ett bifynd. En MR stod på tur samma dag och i och med det så fick jag en ansvarig neurokirurg som ansågs duktig på just cystor.

Efter Magnetkameraundersökn såg man då att cystan var ca 2cm och hade septeringar, alltså flera olika skikt. Som jag antar att din också hade. Ett av de "skikten" formade typ en näsa på cystan som blockerade en liqvorkanal i akvedukten. Som i sin tur gjorde att trycket höjdes i huvudet pga flödesstoppet. Det förklarade min huvudvärk de senaste åren. Helt sjukt..
Man ville operera och jag fick en tid ca 1 mån senare. Men yrseln tilltog och jag blev sämre så operationen blev av efter 2 veckor.
De gick in precis som på dig, genom pannan med ett endoskop och drog liksom sönder cystan.
Efter 6 mån gjorde jag en kontroll MR, som då visade en sammanfallen cysta. Samt att mina ventriklar i hjärnan var betydligt mindre, vilket var bra. Neurokirurgen berättade då också att om jag inte tagit bort cystan så hade det inte gått bra..

Under ett år ungefär var jag huvudvärksfri, men nu har det tilltagit igen och jag gjorde en MR i december. Som då visade att den fyllt på sig, men att ventriklarna är oförändrade och därför vill han inte operera. Det är inget akut.
Men som du också beskrev, man vet ju att man har den där j-kla cystan i skallen och det känns som om man bara går o väntar på att den ska fylla på sig ännu mer!

Saken blev heller inte bättre av att i julas när jag jobbade hade sån hemsk yrsel, så en av neurokirurgerna på annan avdelning än där jag jobbar kom in o tittade på mig. Vi gick igenom mina röntgenbilder och han sa att man nog måste operera bort cystan med öppen kirurgi. Alltså att man då öppnar upp bakhuvudet och delar på hjärnhalvorna och i sin tur avlägsnar hela cystan. Så är den borta för alltid. Till det hör att den operationen är inte helt riskfri om man säger.. Min största skräck att behöva göra något sådant! Då jag ser vad som kan hända efter en sån op här på jobbet.

Känns helt fantastiskt ska du veta att du gjort detta också, att man inte är ensam. Det är ändå något som förändrat ens liv.
JAg och min sambo vill också ha barn, men vill ju inte försöka när man inte vet hur det ska gå.. För jag intalar mig att om jag måste operera mig igen så kommer det inte gå lika bra.. har värsta nojan för det där..

TAck för att jag fick skriva av mig:) så skönt bara att få det ur sig! Det är ju inte varje dag man hittar någon som gått igenom samma konstiga grej:)

Och för mig är det lika skönt att finna mer fakta och fler personer som har "det är ju bara en cysta"-personer!

Resfeber

Imorgon så är det dagen D-nu får vi se hur det går framöver,för mig utan make&småkottar och familjen utan mig..hemlige mannen muttrar om städschema och annat som han nu inser faller på sin lott;-)

Fina U hämtar mig vid tåget och jag hoppas att SJ inte frusit ihop utan kan leverera mig till Östersund.

Dock har jag planer för lördagen-semla,semla,semla,shoppa,shoppa,shoppa,krama E,krama E..najs..

Idag hade jag dock en mysig fika med J och G1,det är ett något som bör ske oftare-trevligt!Fick en del tips och trix oxå (J är verkligen den som vet det mesta man bör veta om att vara i Wien som förälder-även fast hon säger att det inte är så;-))

Annars är det PMS-magont,huvuvärk och grått väder..

Just det-två Åre-mössor har det blivit-en rååssa och en svart.

Allt har gått bra!

Vilken lättnad-E har klarat sin op galant och ligger nu och sover..jädrans vad orolig jag har varit!
På lördag blir det kramkalas!!

Corpus Pineale funderingar

Jag måste medge att jag inte tänker så mkt längre på min cysta.
Jag måste oxå medge att jag funderar på om jag blev opererad i onödan då det ser ut som det gör i min skalle (enligt min hjärnkirurg när vi hade vår uppföljning ett år senare så medgav han oxå att min hjärna "var mycket individuell".)
Jag tror att när jag svimmade så var det pga blodsockerfall,pga av kollaps då jag slitit ont med att starta företag,ensam med galne Gustaf,tjejerna och gravid..idag fattar jag faktiskt inte själv hur jag tänkte; typ inte alls:-)och när hemlige mannen dök upp till sin ledighet-då tog kroppen ut sin rätt..men,man kan alltid spekulera men fortfarande tror jag att cystan är mer en "mental" sjukdom än medicinsk.Med mental menar jag att veta att man har en klump i hjärnan som kan växa och den sitter elakt till dvs svår att nå..man opererar dessa ytterst sällan för som ni vet så växer cellmembranet ihop-cystan återtar sin form.Det man gör är att lägga shunt eller ny kanal för hjärnvätskan.Denna vetskap skapar ett enormt mentalt trauma för hur ska man förhålla sig till detta?Att ha en klump i hjärnan som kan börja trycka på kanalen när som helst?Jag trodde att när detta skulle börjadå skulle jag dö omedelbart..nu vet jag att cystan är inget akuttillstånd då den sakta,sakta pressar ut sig och blir större.
Kanske jag har fel nu i mitt åtagande men de som jag fått kontakt med nu som oxå har cystan är perfektionister,många järn i elden,ett jäkla tempo i livet,kontroll personer förmodligen.
Enligt schakra medicinen så står just corpus pinelae för det som har med vår intution att göra och jag iallafall, har levt,konstruerat med hjärnan istället för med hjärtat och oj,vad tokigt det blivit när man går emot sin "gutfeeling".
Detta tror jag är den bästa lärdomen för mig med cystan att lyssna mer inåt och släppa den förbannade kontrollen för man kan inte kontrollera allt som händer..Börja lev istället-enklare sagt än gjort.
Jag vet att det finns människor som dött av cystan men,det är ytterst ovanligt och man har fruktansvärda symptom,huvudvärk då kanalen med hjärnvätska pressas på..
Jag hade aldrig tillstymmelse till huvudvärk..

De neurokirurger jag hade kontakt med i Umeå då "min kirurg" var borta sade att de aldrig ens skulle ge sig på att op denna cysta för den sitter vanskligt till men sa oxå att varje kirurg har sin egen åsikt..kanske jag blev op i onödan, vad vet jag..men, den mentala resan ahr varit nödvändig även om jag led fruktansvärt förra året och det var en jävla käftsmäll att att bli opererad när man är gravid och sedan har ett litet pyre att ta hand om och rapporter om att cystan växer..Henns spädbarnstid var ett töcken av oro och inre stress..

Mycket pyssel i kulisserna

Idag så skruvades det ihop de sista IKEA-möblerna..
Håller på att undersöka en del saker inför återinträdandet i det jämtländska samhället.

Imorgon så kommer min vän,E,genomgå en komplicerad operation och vi håller tummar&tår att allt kommer gå väl!!Tusen cyberkramar till dig (även fast du fick dem i telefon idag).

Imorgon blir det mys&mys i stora staden med maken (som jag tror tycker detta är svårt och tufft att jag åke på fredag för några veckor). Vi har inte varit ifrån varandra många dagar sedan 2008 då livet kastades omkull rejält.
Själv märker jag att jag gör som jag alltid gjort,blir fokuserad och pragmatisk för detta har jag fått träna i många år med säga farväl till mina älskade stortjejer. Om man inte gör det så överlever man inte..jodå,men det gör mindre ont i hjärtat på detta vis.

Ny kompis

Idag adopterade Livia en ny kompis-en varg,eller vovvovv,som hon säger. Lämnar den inte en sekund och hon har varit på ett sockersött humör hela dagen-sådär ljuvlig som gör att man bara ÄLSKAR och det blir alldeles varmt när man ser dem göra framsteg. (Ja,älskar dem gör man i allafall men vissa dagar är lättare att uthärda än andra;-))

Imse Vimse Spindel