Sjukdomsinsikt

Så kom vi tillbaka till Umeå..efter att ha kört på en grävling (redan död förvisso men oj,vad den slog i bilen).Kändes otroligt märkligt att vara där igen, mådde lite illa av nervositet pga de minnen då jag fick vara med om mitt livs så här långt mest skrämmande händelse-en op i hjärnan..

Men,men-kändes tryggt att träffa läkarenoch det började som en klassiker;inga MR-bilder hade kommit honom tillhanda..men,efter ett samtal till röntgen i Ösd så var bilderna i hans dator.
Han skrockade belåtet att det såg bra ut-dvs cystan är identisk med förra sommaren..Que?

Och då kom förklaringen-Corpus Pineale Cysta kan man INTE ta bort,dvs man kan bara punktera,klippa sönder cystan men den återbildas hela tiden då vätskan kommer ur cellväggen.
Tänk om jag det vetat från början (eller inte). Jag måste lära mig leva med att min cysta är STOR men att lyssna till kroppen,dvs den komplikation som kan uppstå är "vattenskalle" dvs att akvedukten täpps till sakta men säkert. Boten är återkommande operationer alt. att man opererar in en shunt som leder om vätskan i skallen men detta görs bara om symptom uppkommer. Han berättade att en cysta är "intelligent" dvs som om man bryter benet så blir benet starkare där de läkt ihop..med en cysta så blir cellväggen segare att punktera så denna metod ska endast göras när patienten är påverkad av cystan.Han sade oxå att om han stod i min situation så skulle han ej själv välja op utan låta cystan vara tills vidare.

Han berättade oxå att han följer 12 patienter för tillfället med corpus pineale cysta,alla unga kvinnor men han har bara opererat 2 av oss,mig och en annan patient som hade tuff huvudvärk. De övriga går på kontroller,fast mer av psykologiska skäl (skrämmande att ha en cysta som kan växa i huvudet) än av fysiologiska.Han sa att kontroller ej behövs göras förräns jag får ev.symptom för cystan har inget utrymme att växa där den sitter..dvs börjar den växa så kommer det att kännas.Och det blir aldrig akut utan man kommer ha tid att planera åtgärder.

Fortsatt blir att jag får med mig ett brev på engelska till Wien om vad som gjorts och alla MR-bilder om ifall att något händer..men,som sagt, nu är det igen 50/50 dvs den kan helt avstanna att växa alt sakta,sakta växa under år..

Samtidigt som jag är otroligt glad att nu är det "bara" att börja leva som vanligt så känns det lite så där att ha "hotet" kvar i hjärnan men,ok, nu får tiden ha sin gång och jag MÅR JU BRA:-)

Ett stort tack till S som rattade bilen i 8h och skrattade och grät med mig..lilla Livia som inte sade ett pip på hela resan..

Nu önskar jag SÖMN..två nätter i rad helt upphackade är tufft..

Nu är nästa steg att ta det lugnt i helgen och sedan flyga söderut på måndag.