Ro

..har jag fått nu för några dagar..
Mamma&moster hjälpte mig att tömma huset och jag önskar E lycka till och hoppas du kommer trivas:-)

Det har varit outhärdligt svårt att avsluta "livet som jag levt" i norr..och allt rämnade..när världen rämnade fören stund så fick jag en fristad hos G&G-tack kära ni, med mat,värme och omsorg så blev det lättare att andas.

E (min vän&hyresgäst ställde upp på ett fantastsiskt sätt tillsammans med sin familj) för att jag skulle få sova ut en natt, de gick promenader med L och E sov hemma hos mig så jag slapp vara ensam..

Mammasom satte sig i bilen och körde 105 mil (avskyr verkligen att köra bil så jag förstår vilken insats du gjorde)och tog över ansvaret i några dagar och röjde ut huset och lastade sin lilla bil full med mina saker och min nya framtid.

När mamma åkt-så kom kära S och hämtade mig och nu bor jag&Livia hos henne och hennes familj-KÄRLEK!!Jag har fått ett eget utrymme (husvagn)och de finns runt hörnet med mat och samvaro-skönt att få ta del av deras familj med barn och vardagsliv-gör att jag längtar efter mitt:-)

På torsdag så susar vi då norrut och för att få ett svar på min fysiska existens..känslan säger att det blir förmodligen ingen op,jag har ju ingen huvudvärk (mer än spännings när det blir för mkt). har låg stress tolerans men det beror förmodligen på att det varit så många tuffa händelser på kort tid-igen..

Efter Umeå så styr jag kosan söderut till Skåneland och där sammanstrålar jag med barnen,de större när de slutat skolan..sedan blir jag Österrikebo för ett tag för ännu finns det jokrar i leken för hur vår framtid kan bli..

Jag mår bättre,fortfarande trött och sliten (för Trolla vaknar många gånger under natten..suck..)