Fattigdom och spark i magen..

Idag sken solen, stark och varm och tanken var att hemlige mannen skulle jobba till 16. Ringde honom vid 14 och det visade sig att han hade inga möten på em så då jackade han ur och kom hem. Vi klädde oss fort som ögat (dvs jag klädde son, dotter och mig själv)medans mannen fixade sig..otroligt eg men så är det här om man vill komma iväg snabbt. Tanken var att sonen skulle få röra sig ngt, dvs springa runt men se så fel vi hade..han tvärvägrade..tårarna sprutade som på lille Skutt så det blev att stoppa honom i vagnen igen. Vi traskade iväg till banken för att hämta ut lite pengar, jag först och sedan maken. Väl ute igen med mina Euros(maken inne på banken) så kommer det en man upp till mig. Han har skakningar, skitiga och slitna kläder, visar en tom medicinförpackning och önskar få pengar för att köpa medicin till sin astma..detta förstår jag av hans lika dåliga tyska som min. Jag känner mig inte hotad av honom men jag ställs inför ett dilemma-att vara medmänniska och ge honom några Euros eller nonchalera honom som de flesta gjorde som passerade förbi honom..Jag tittade han i ögonen (otroligt vackra klara ögon och de finaste, vita jämna tänder jag sett)och sade; nej..Att vara i Wien innebär många som tigger-de kommer hit från Rumänien, Ungern mm och hoppas förstås på en bättre framtid än den de lämnar bakom sig men de befinner sig här illegalt. Detta är svårt, för det finns många som tigger, vem ska få vem inte?Dessutom så finns det ligor (precis som hemma som livnär sig på vår givmildhet alt rånar en-tänk Stockholms tunnelbana tex).Han gick iallafall iväg och då kom den, sparken i magen..jag skulle så gärna velat rusa efter och gett honom 10 Euro men jag fegade ur..men det kändes, JAG kände mig rixusel som i minuterna efter slösade 18 Euro på en ansiktskräm som jag inte ens vet om den fungerar..blähh..hans ögon förföljer mig..

Nu skriker det minsta livet, jag har en inventering av företaget att göra så att jag blir klar någon gång så kvällen är planerad..I morgon ska vi förhoppninsgvis ta oss iväg till Svenska Kyrkan och småbarnsträffen där..om Gustaf inte blir dålig (han har varit på "sjukhumör" de två senaste dagarna).