Ångest,ångest

Så svårt att andas, stirrar in i ångestens ansikt..jag har gjort det förut, trodde att jag erövrat strategier för att slippa men inte..jag förstår varför när jag tittar tillbaka i backspegeln. På något sätt så måste jag älska självplågeri då jag försätter mig i svåra, energi tömmande situationer om och om igen..

Den här gången kommer jag inte loss ur greppet som ångesten kopplat om mig.Jag är fast, både i det mentala,andliga såväl som fysiska...Jag upprepar som ett mantra att detta händer just NU och snart så kommer ett annat NU och jag blir bara starkare med den självinsikt som jag kommit till..Det är svårt då jag är en emotionell person, jag önskar att jag inte behöver sjunka så djupt ner/in i det som händer men min hjärna fungerar ej så.Jag landar i tankeprocesser då mitt rationella jag försöker förstå och finna en lösning. Åh, jag är en frihetsälskande person men som låter mina fötter cementeras fast i betong..Detta måste bli min sista omgång för jag står inte ut..Tänker på talesättet; en idiot gör samma misstag om och om igen, ett geni gör nya misstag om och om igen. Jag trodde jag var ett geni men inser att jag är,just det, en idiot. Men, inte i den negativa aspekten för mina misstag vill jag inte vara utan;-)Kanske bara det är så att jag kräver längre tid för att verkligen förstå mina handlingar..eller inte..ja,ja..

Tror min ångest är här då hemlige mannen jobbar fulla dagar denna vecka och min sömn är rixdålig (Livia vaknar ofta),lixom mitt humör, vilket drabbar de små som på barns vis blir än mer fulla av energi för att säkerställa att de är viktigast i mitt liv. Ett slags logiskt svar för överlevnad...

Men, i mina svarta stunder svär jag; inte många minuter för mig själv, ingen påfyllnad av roliga saker,sådant som inte stavas plikter, närvaro och att ge till andra..Detta är roten till ångesten och detta måste jag försöka åtgärda.