Förunderligt

Tänk att jag ska bryta upp och kasta mig in i det okända. Låter säkert märkligt för många av er som läser..typ; jamen, om du gift dig med en person som kommer från ett annat land och dessutom fått barn som bor hos honom då måste du väl ändå förstått att du måste flytta-hur svårt kan det vara?
Jättesvårt tycker jag. I min värld (den som jag hade när jag träffade min man) var nog tanken att han skulle få pendla och jag leva med alla mina fyra barn på ett och samma ställe.
Arbete (läs försörjningsmöjlighet)har alltid stått som nummer ett på min lista. Kanske för att vår släkt är präglad av kvinnor som blivit kvar då männen på ett eller annat sätt inte bidragit till försörjningen. Mantrat har varit; ge inte upp ALLT för en man utan se till att du har en plan för dig själv. Detta mönster sitter så hårt men samtidigt så fick jag möta den stora kärleken som jag så längtade efter.Jag har aldrig heller mätt kärlek i tiden man spenderar ihop för tid har spenderats men det har varit olyckligt. Jag lever nog i en svart/vit värld i denna fråga men ska nu prova gråzonen. Den zon som finns i andra delar av livet. Kategorisera är så mycket enklare men även jag inser att man kan inte dela livet i två sidor-antingen eller. Ibland får man kompromissa lite och det får jag göra nu liksom min man som kompromissat i andra delar då han inte ville leva på det sätt som jag ville leva. Det handlar om att ge och ta och nu får jag ge som tagit ett tag. (Det finns andra parametrar oxå men de är privata och de som känner mig vet vad jag velat i). Jag har oxå kommit fram till att även om jag flyttar behöver jag inte bli beroende-kan faktiskt stå på egna ben i vår relation och det har jag benhårt bestämt mig för. Min man och jag är otroligt olika och drar inte alls åt samma håll i vardagen. Däremot i det stora filosofiska sammanhanget har jag aldrig mött en människa som delar min världsbetraktelse på samma sätt och det gör det lätt att leva. När vi kommer sitta gamla och gaggiga kommer vi har massor att prata om för dialogen dör aldrig oss emellan. Min man betraktar allt från det lilla till det stora och är diskussionslysten. Inte delar vi alltid samma åsikter men det gör det till en utmaning och det gillar vi båda. Jag känner ro i mitt innersta men i det yttre så är det oroligt. Att bryta mönster är ohyggligt svårt men jag vet oxå att likväl som utgången kan bli negativ så kan det ju faktiskt oxå bli positivt med helt nya möjligheter. Världen är större än där jag befinner mig och människor lever och njuter i andra länder oxå.
Men-nog inser jag att det patriakala land jag ska flytta till kommer utmana mig på många plan;-)