2 nätter med sömn

Vi har sovit nu två nätter på raken..dock är det så hiskeligt varmt att vi ändå kravlar runt i bomull och är lätt yrsliga..jag vaknar fortfarande vid 05..så otroligt störigt då vi måste ha vår sovrumsdörr öppen för att få in lite vindar i vårt rum..

Annars är det fullt upp..var hos Ingrid (psykoterapeuten) igår och det är intressant att bolla sina händelser och få en annan människas syn på saken. Jag häpnar över min oförmåga att inse att jag har haft det tufft och det är ok att vila i det som hänt och jag behöver inte rusa på..Jag undrar så varför jag har detta mönster men ok,det är ju en del av mig.jag har oxå fått övningar att träna på dvs att bara andas utan att "tänka". Ska oxå träna på att det är ok att vara emotionell för jag är en praktisk och rationell människa men haft svårt för att släppa fram känslor utan alltid intalat mig att vara "stark" och inte släppa ner min mur..men, nu tränar jag som sagt i att behöver jag gråta så gråter jag..det är ju oxå en känsla så väl som glädje,lycka,ilska mm..
Just det-det spännande med Ingrid är att hon är militärbarn,hennes mamma flyttade till Österrike när Ingrid var 13 år och tog barnen med sig och Ingrid var ej glad över denna "tvångsförflyttning".Dessutom var det för dyrt för att flyga, utlandssamtal var hiskeliga (detta var för ca 40 år sedan)och den gång om året hon träffade sin pappa så var det 28 timmars tågresa som gällde..ger mig perspektiv på att betrakta hur mina tjejer har det..för jag inser att det gör så ont att mina tjejer i Sverige men att rycka upp dem och flytta dem hit vore förmodligen såmkt tuffare för dem.De är trygga där de befinner sig med pappa och hans familj.

Jag inser att flytten hit till Österrike är sund för mig..här finns inte Jante,man får njuta av livet dvs ta sig ett glas vin varje dag för att det är gott,gå ut och äta middag mitt i veckan utan att bli ruinerad..Men,visst, mamma-klubben har jag mött,dvs man ska vara hemma så länge som möjligt för barnets skull (gärna tills de börjar förskolan)och man ska laga sin egen mat från grunden till bebben-men,det skiter jag i:-)Skyller på att jag är svensk och så gör inte vi:-)Ganska skönt att kunna dra den nödutgången...så feg är jag:-)

Nu vill Livia ha sällskap.