Oj,vad jag sov

fast i min egen säng:-)När det väl var dags att bege sig iväg så kändes det inget bra så jag stannade hemma. 21 låg jag i sängen och läste och typ 21.30 slumrade jag..hade förmodligen sovit ändå till 07 om inte grannens kärlek kommit hem 05 men jag somnade om snabbt iallafall.
Ingen hjärtklappning igår kväll,ingen hjärtklappning nu i morse-fantastiskt. Frukosten smakar bra och jag är dåsig men det är bieffekten av Atarax..går snart över..

Dock så ska vi ha grannens lilla L idag för nu har E det jobbigt. Morfadern kommer som det ser ut ej klara sig och mormodern mår ruskigt dåligt psykiskt då maken stod för pengar och den som höll i de stora sakerna som hus mm..Dessutom så fick lilla Ls farmor oxå åka in till sjukhuset pga hjärtat så nu är det många smällar på en gång och E som försöker finnas till för oss alla går på knäna..hemlige mannen håller ett öga på 2-åringarna och jag har Livia.

Imorgon blir det återigen en het dag-34 grader..suck..men, snart är högsommaren förbi och vi går in i en kallare höst (svensk sommar)som kan ha upp till 20 grader så långt som in i november..

Trött,svårt att slappna av

Idag är så äntligen dagen D-vi har nycklarna till lägenheten.
Ikväll så stänger jag dörren,softar ner i ett badkar,lägger mig och lyssnar på min avslappningscd och sedan läsa min bok och så slappnar jag av från allt:-)

Imorgon har jag fm-skift med barnen-hemlige mannen tar en ego-stund. Eftermiddagen tar han och jag kommer åter för middag,lek och läggdags. Natten sover jag igen i lägenheten..Söndag kör vi samma skift. Ska ev. åka och hälsa på hemlige mannens mamma men det kan bli så att han åker med ett barn eller båda barnen,vi får se.

Måndag har vi båda barnen hemma och skiftgången fortsätter. Tisdag så har vi hjälp med Livia,onsdag förhoppningsvis oxå att grannen E tar henne..Es morfar var med i en ruskig trafikolycka som fick hennes mormor att kollapsa så därför fick E prioritera. E har vuxit upp med sin mormor och för mig är det självklart att familj kommer först även om det knäckte mig att ej få avlastning..men,det är hemlige mannens och mitt problem att hitta en lösning men Es hjälp fick upp mig över ytan och jag återfick livslust tack vare henne. Och vår relation består och kommer säkert växa framöver så fort jag samlat kraft.

Torsdag och fredag har vi Livia utanför hemmet mellan 8-13.Äntligen struktur och ordning.Hoppet och känslan att jag nu har en lösning framför mig gör att jag kan slappna av. Kanske ni undrar om jag inte kan släppa taget bara?Kan inte,har inte med hemlige mannen att göra utan har med min ansvarsplikt och kärlek till barnen-det suger ut mig totalt. Jag är megabunden till Livia på gott och ont men nu måste jag kapa navelsträngen för jag orkar ínte mera.

Ändrat-igen

Caritas har ingen tillgänglig hjälp för nästa vecka så då faller det hela,men-hemlige mannen och jag satte oss ner och har nu gjort en plan för kaoset. Livia kommer vi ha hjälp med 3 dagar i veckan så det innebär 2 dagar utan hjälp men då är hemlige mannen hemma+att vi har lägenheten i 2,5 vecka så att jag kan komma ifrån. Sedan kommer Emma och hemlige mannen återgår då full tid till jobbet och jag hoppas att hemlige mannen kan få lite rolig egentid då för nu sliter han hårt i oron i hur att få till allt..

Den 14/9 rullar vi sedan in i rutiner,dvs Gustaf börjar på dagis 5 dagar/veckan. Bra för oss alla.
Det är ett privat dagis som är tvåspråkigt och inkl mat så kommer det kosta 3500 sv kronor månad.

God natt

Hemlige mannen ringde runt olika alt igår och vi insåg att jag är fysiskt slut och behöver hjälp med att bygga upp mina reserver. Vi fick ny tid hos kriscentret och där fick jag utskrivet Atarax(ytterligare en medicin mot klåda men oxå mot oro).Jag har provat denna medicin förut då min mamma har den och efter ca 3 nätter med hjälp till att komma till ro så kunde jag sova själv..så nu ska jag ta dessa i ca 1 vecka så ska det säkert bli bra.Vi tog nu oxå tag i att jag måste få avlastning och jag är from måndag entledigad allt ansvar med barnen. Igen,jag är otroligt tacksam att vi bor i österrike. Vi kommer få hjälp av en organisation som heter Caritas (katolska kyrkan).
En kvinna kommer hit och tar hand om Livia från kl 08 till 16 och jag får vila (dvs sjukskriven istället för föräldraledig).Det kommer att kosta en hel del (ca 60:- timmen) och jag är tacksam att vi har en del reserver som kan hjälpa oss i denna svåra tid.

Dessutom så har vi vännerna Ms lägenhet dit jag kan gå och vara för mig själv då Livia ses efter i vår lägenhet. Inget ansvar,bara vila,ta hand om mig själv,långa promenader etc..På nätterna sover jag kvar i lägenheten,är med min familj under em och kväll och sedan sömn..Om inte detta får mig på fötter då undrar jag verkligen vad som felas mig..Sedan kommer kära Emma och då kan jag fortfarande "vila"i delat ansvar dagtid.

Idag kräktes jag inte så det är ett tydligt tecken att jag kräktes av stress och inget annat två dagar i sträck..

Åker in

till sjukhuset. Kan inte äta ej heller sova..behöver hjälp att bryta cykeln och behöver förmodligen lite lugnande då jag har konstant hjärtklappning..
Hoppas på inläggning så jag kan få några dagar att ställa om kroppen från att gå i högsta läge till att kunna slappna av igen..Hoppas så att jag snart är på benen för detta är det märkligaste jag genomgått..

Vad händer?

Jag mår inte bra i kroppen,inbillat (psykiskt) eller är det något annat?Hela varningssystemet drar igång meddetsamma..Vaknade i småtimmarna igen och mådde halvskumt..har haft svårt för morgnar ett bra tag nu dvs kan inte äta förräns det gått några timmar och sedan mår jag bra under dagen..

Imorse fick jag rusa till toaletten och kräkas, riktigt kaskadkräkas efter att ha kämpat med att äta lite mat..mådde sedan bra.
Känner mig yrslig men förmodar att det har att göra med sämre sömn och det varma vädret.
Jag har inte ont någonstans och jag försöker intala mig att detta HAR INGET med att min cysta skulle växa och hitta på något..för då borde jag ju rimligtvis ha huvudvärk oxå pga ett ev.ökat tryck...

Kan det vara att jag reagerar så starkt på att jag är ensam med ansvaret om barnen?Jag känner mig glad inombords men det är som sagt kroppen som strejkar..
Hemlige mannen stressar mig oxå då han har inga timmar att ta ut så han stack till jobbet idag och jag är hemma med Livia.Ligger mest i soffan och hoppas denna dag snart är slut och att det är en tillfällig svacka pga trötthet och ansvarskänsla..

Stresstålig..

är intejag..gårdagen blev lite tuff då jag packade,fixade och trixade innan jag begav mig ensam med Livia till staden..Vi tog Ubahn till Stephansplatz där vi mötte upp med Syster T. Jag hade rekat på nätet efter typiskt turistiga saker och hittat bl a en buss som åkte runt sevärdheterna i staden,ca 1 h och 13 Euro skulle det kosta. Vi knatade iväg till en påstigningplats,det fiffiga var att man skulle kunna hoppa på/av så ofta man ville..men,inte på vår 1h tur ( i efterhand skulle jag fattat att de ej hade någon koll).Efter mkt om och men så hade jag fått kläm på hur jag skulle sära min barnvagn, lastat in den i lastutrymmet på bussen,klivit på med Livia..Syster T tog Livia så att jag skulle kunna lyssna på infon i hörlurarna om sevärdheterna då lilla damen älskar att käka sladd:-)Vi åkte i exakt 7 minuter när vi fick infon att turen var slut och vi skulle byta buss för den vi åkte med skulle gå en annan route..jippeih..vi kände oss ganska lurade med tanke på med strulet med barnvagn,förflyttningar etc och vi hade ju fått info att denna buss skulle gå den "röda "turen..förbannad var jag men vi hoppade av och gick och tröst åt italiensk glass istället..

For hem vid 16.30 och passerade Schnitzelhaus på vägen så var middagen fixad..På väg hem så fick jag ett telsamtal från E..hennes mormor mår ej bra så hon fick åka till henne för att hjälpa till och det innebär att jag är ensam denna vecka med Livia..fick avboka terapeuten..Livet är så här men det är tufft när jag levt för de 3h egentid som jag fick under några dagar..Nu får jag bita ihop tills nästa vecka när vi fått till en mer permanent lösning för Livia..
Jag erkänner att jag grät idag när veckan börjar med att vara ensam med båda barnen och ej har möjlighet till stöd under veckan..har inte orken och blir SÅ frustrerad..jag vill så mkt men kroppen säger verkligen NEJ.
Insåg att 3 veckor utan dagmamma för Gustaf kommer bli svårt för mig att lösa och Michael har bara få timmar kvar nu att kunna vara behjälplig hemma då han fick vara hemma så mkt i våras när jag krisade rejält pga ovissheten om cystan i hjärnan..

Men en livs levande ÄNGEL dök upp idag så nu har jag hjälp i 3 veckor (de veckor som dagmamman är ledig).Hon kommer flygandes från Sverige och blir sällskap och hjälper till med barnen.Namnet på denna ängel är Emma och hon bor i mitt hus i Svea:-)Jag är så tacksam för all hjälp jag får då jag är så skör just nu men jag har allt hopp om att när vi kliver in i förutsägbara rutiner i höst att jag kommer få landa och ladda energi igen..Jag inser att man inte hämtar igen de senaste åren i ett ögonblick..men,jag är stolt över att jag lyft blicken och lyckats återkomma tillbaka till livet och inte se allt som nattsvart med oro och ångest som jag gjorde för endast 3 veckor sedan...

Gissa ämnet

trött..hjärnan vill mer än kroppen.Denna vecka har flugit förbi,roligt har jag haft men slarvat med att lägga mig i tid och i kombination med denna otroliga hetta så nätterna ej varit goda. Dock-barnen är oskyldiga,Gustaf har sovit hela nätterna från 19-07.30 och Livia lika så..

Jag tränar mig på att vara i nuet och framförallt att det är ok att slappna av..Planen var idag att hemlige mannen skulle få en egen stund i stora staden men jag vill bara ligga ner och vila så han avbokade. Får ta dagen som den kommer, lugnt.
Imorgon åker jag och Gustaf till Stadtpark med syster T och jag ska försöka komma ihåg kameran. Blir en väldigt tråkig blogg utan bilder.
På måndag är jag ensam med båda barnen då hemlige mannen ska börja jobba mån-fre igen.När han kommer hem så åker jag med E till staden som smakråd till henne då hon ska vara tärna på ett bröllop kommande helg.

E och jag har på dessa få veckor skapat en studentkorridor dvs knack,knack vad gör du?Så byter vi barn, sover lite ensam för att få kraft,en lagar lunch,den andra middag..inga skrupler och ett nej är oxå ok..E är väldigt öppen och jag inser att vi alla människor bär på sår,ärr och erfarenheter och det bästa är när vi delar detta,vågar släppa in och ge förtroende och framförallt visa oss sårbara..det ger näring för en sann relation..Vår vänskap kommer förmodligen gå igenom alla stegen från smekmånad,ro tillsammans i båten till att kanske vilja knuffa den andra ur båten;-)Spännande..

Visst är de lika?!

2 nätter med sömn

Vi har sovit nu två nätter på raken..dock är det så hiskeligt varmt att vi ändå kravlar runt i bomull och är lätt yrsliga..jag vaknar fortfarande vid 05..så otroligt störigt då vi måste ha vår sovrumsdörr öppen för att få in lite vindar i vårt rum..

Annars är det fullt upp..var hos Ingrid (psykoterapeuten) igår och det är intressant att bolla sina händelser och få en annan människas syn på saken. Jag häpnar över min oförmåga att inse att jag har haft det tufft och det är ok att vila i det som hänt och jag behöver inte rusa på..Jag undrar så varför jag har detta mönster men ok,det är ju en del av mig.jag har oxå fått övningar att träna på dvs att bara andas utan att "tänka". Ska oxå träna på att det är ok att vara emotionell för jag är en praktisk och rationell människa men haft svårt för att släppa fram känslor utan alltid intalat mig att vara "stark" och inte släppa ner min mur..men, nu tränar jag som sagt i att behöver jag gråta så gråter jag..det är ju oxå en känsla så väl som glädje,lycka,ilska mm..
Just det-det spännande med Ingrid är att hon är militärbarn,hennes mamma flyttade till Österrike när Ingrid var 13 år och tog barnen med sig och Ingrid var ej glad över denna "tvångsförflyttning".Dessutom var det för dyrt för att flyga, utlandssamtal var hiskeliga (detta var för ca 40 år sedan)och den gång om året hon träffade sin pappa så var det 28 timmars tågresa som gällde..ger mig perspektiv på att betrakta hur mina tjejer har det..för jag inser att det gör så ont att mina tjejer i Sverige men att rycka upp dem och flytta dem hit vore förmodligen såmkt tuffare för dem.De är trygga där de befinner sig med pappa och hans familj.

Jag inser att flytten hit till Österrike är sund för mig..här finns inte Jante,man får njuta av livet dvs ta sig ett glas vin varje dag för att det är gott,gå ut och äta middag mitt i veckan utan att bli ruinerad..Men,visst, mamma-klubben har jag mött,dvs man ska vara hemma så länge som möjligt för barnets skull (gärna tills de börjar förskolan)och man ska laga sin egen mat från grunden till bebben-men,det skiter jag i:-)Skyller på att jag är svensk och så gör inte vi:-)Ganska skönt att kunna dra den nödutgången...så feg är jag:-)

Nu vill Livia ha sällskap.

Tisdag

Tröööööttttt..hemlige mannen och jag lade oss 20.00 och somnade därefter..Gustaf vaknade och gallskrek kl 0045..jag hämtade honom till min säng,hemlige mannen iväg till gästrummet..sedan blev jag sparkad på, sonen rullade runt mm i över en timme då jag till slut fick säga till på skarpen och då somnade han..06.30 var det morgon igen och Gustaf hade väckt mig x-antal ggr då han sover så lätt och låter och far runt..suck...Livia sov dock igenom hela natten men har fortfarande diarée..dubbelsuck...nedräkning till sista juli då vi har lägenheten för återhämtning..jisses,vad detta är tufft...
Tack kära värld för att Livia just nu är hos grannen sedan kl 08 och jag gjorde min avslappningsövning och vilade lite..Märker att jag sjunker i mitt humör utan sömn och jag vet att det är inte är konstigt lixom att jag vet att det är en fas men biologiskt mår jag uruselt..lägg dessutom till PMS..hoppas mensen kommer som den ska denna månad och inte försenad med 3 veckor som de två ggr förut..

Måndag

men först söndag. Natten var ok,dvs Gustaf vaknade inte under natten utan först kl 07 på morgonen. Hemlige mannen och jag hade bestämt träff med syster T i Wiens äldre delar så efter lunch for vi iväg med Ubahn. Vandrade runt och bara mös i det sköna vädret dvs svensk sommar:-)
Avslutade eftermiddagen med italiensk glass och Gustaf var super,gick bara upp och ner på sin stol och glädjeyttringen när han fick sin glass var obetalbar..en av de där stunderna när man får ett kärleks slag i magen..

Måndag, Livia sov uselt under natten,jag låg på soffan och "bevakade" utgången..var vaken ca 3 ggr mellan 23.30-05 då Gustaf vakande med ett gallskrik..försökte få honom att somna om men icke..Hemlige mannen tog honom så från 05.30 har vi haft dag (jag försökte sova till 06.50).Jisses,vad lång en dag är när man börjar redan 05.30.

Vi for iväg till ToysR us och införskaffade en rutschkana till Gustafs rum..sedan iväg till Ikea där vi köpte sängen till grannen och en hel del förvarings pryttlar till barnens rum..vi har släpat oss fram idag men det har gått..Dock,Livia har nu feber och diarée och en NY TAND till är på intågande...suck..förväntar mig ytterligare en sömnlös natt..

Men,positivt är att i slutet på juli så har vi fått låna hemlige mannens kompis lägenhet (ca 100 m bort från vår läg i ett annat hus då de far på semester) så då jäklar ska det sovas i skift;-)Vi behöver bygga upp styrka då båda barnen sedan är hemma med mamma medans pappa arbetar och dagmamman har semester i 3 veckor..

Jag mår annars väldigt bra även om denna sömnbrist gör att jag är som en zoombie men i själen har jag hopp om min framtid och har mkt roliga saker att ta tag i..

Hemlige mannens och min relation är iallafall stark och vi har hittat strategier för hur vi ska kunna hantera vår vardag..bl a med att ge varandra utrymme om så bara en egen timme här och där utan ansvar..

Nu ska jag bege mig ut i sandlådan med grannen och hennes dotter och mina två huliganer..operation trötta ut Gustaf ska härmed börja dvs han får ej lägga sig förräns 19.00 idag..

Och,tack till er som lämnar kommentarer (jag känner ju de flesta av er som nu läser)och ni känner mig på olika sätt men era hejarop och erfarenheter som ni delar med er av stärker mig!!

Var rädda om er!

Sömn,sömn..var är du?

Inlägget försvann..ingen sömn inatt iallafall..Gustaf vaknade 24,hemlige mannen hade projekt öppna/stänga fönster resultat väckte Gustaf och mig...jag storknar snart..05.30 morgon och dagen har gått att stå på benen utan att ramla ihop..

Galne G

Livet är en berg&dalbana..Just när man fått upp näsan över vattenytan så vaknar Gustaf kl 01.30 och tycker det är dags att leka..dvs gallskrek och helt förvirrad,svettig som bara den..in med honom i vår säng och det är han ej van vid så där för han runt och efter 1,5h så orkade jag inte mer..bar tillbaka honom till sin säng men då blev det 7 resor värre..han skrek,skrek och skrek..Tillbaka med honom till vår säng,gjorde det riktigt mörkt,i med en flaska välling till och sedan somnade han,äntligen..hemlige mannen hade jag skickat till gästrummet..det var en trött familj som slog upp sina blå denna morgon..ja,alla förutom Gustaf då..kära grannen som stod beredd att Livia var slut hon med för hon har sitt sovrum bredvid Gustafs och med dessa tunna pappersväggar så fick hon oxå vakna mitt i natten..men, Livia tog hon iallafall och jag tog hennes hund för en promenad och kastade hennes sopor;-)
Förmiddagen gjorde jag en progressiv avslappningsövning och det funkade super denna gång..har haft så svårt att slappna av men redan nu efter 2 dagars träning så går det lättare och jag blir tung som bly..
Vi är bjudna på grillning hos hemlige mannens vän med familj ikväll så det ser vi framemot..
Imorgon ska vi flytta runt lite i lägenheten och försöka komma iordning..vi har gjort en bytesaffär med grannen så vi får hennes klädskåp till barnens rum och hon får en säng till sin dotter från oss..Dessutom sitter jag med en leksakskatalog som levererar hem det man beställer så nu ska det bli en hoppborg,bollhav och rutschkana hit..Dessutom ska jag måla Pingu i Gustafs rum för han är helt galen i "pickoo" som han säger..Livet känns redanså mkt bättre och hade det inte varit för sömnen inatt så hade alltverkligen varit toppen..jag är så känslig för att inte få sova men det är ju småbarnsårens dilemma..De stora barnen rapporterar att jag BÖR inte ringa före 11 på dagen då de -SOVER!!Jisses,hade de varit här så hade jag pinat upp dem tidigt som revansch för deras usla sovande när de var små..Jennifer berättade att hon spelat SIMS och lyckatsfå en bebis och så tvillingar på det..så körigt att hon ej vill spela den familjen mer..tänk om det kunnat vara så IRL.man bara tog en paus och samlade kraft och fortsatte sedan köra..dream on,eller hur?

Framåt

Jag har haft det riktigt jävla tufft sedan jag kom tillbaka till Wien. Jag insåg att nu fanns det inga hinder bara möjligheter men jag såg dem inte för jag var så slut..så trött på att vara en kropp för Livia,så trött på att inte få sova när jag ville gå lägga mig..så trött på ansvar att jag bara ville kräkas..Jag har dock haft fantastiskt stöd av vänner, familj och min mamma som i sin vardag försökte stötta så gott de kunde..det är jag evinnerligt tacksam för..men,trots all hjälp så kände jag mig ändå kvävd..denna känsla har jag burit på ett bra tag när mitt "eget"liv stannade upp förra sommaren då dokus låg på överlevnad,nära min bebis så att hon skulle få en chans att födas till denna värld,att finnas till för mina stora tjejer som haft många funderingar på hur framtiden skulle bli,en helt galen son som är hyperaktiv dagtid och innan jag fick dagmamma till honom så förstod jag inte hur jag skulle hänga ihop som människa..dessutom blev jag arg på hemlige mannen för han vägrade dra ner sargen och fråga människor runt oss om hjälp för detta skulle vi klara själv..detta skapade frustration för mig och jag var för trött för att själv söka hjälp och hitta lösningar..
Nu har jag tagit tag i min situation och skiter faktiskt i att han ej vill ha hjälp utifrån för jag behöver det desperat..jag kan ju aldrig vila från mitt jobb-dvs barnens behov 7 dagar i veckan,natt som dag. En klassisk kvinnofälla som han ej kan förstå då han lämnar hemmet och lever i en vardag med annat fokus än bajsblöjor och mattider..
Jag har aldrig trivts som hemmamamma då mina intressen alltid legat utanför mitt hem,dvs mitt jobb,vänner och aktiviter..inte sitta och kolla klockan för att tiden ska gå..Dessutom så förde hela den här cysthistorien med sig att jag vågade inte gå ut själv pga om jag skulle svimma igen..det har varit fruktansvärt att bli så hämmad i sitt liv pga rädsla..Nu har jag börjat utmana mig själv att ge mig ut..kortare sträckor,åka tunnelbana mm..Det finns massor att göra i denna underbara stad och den väntar på mig:-)

När jag kom hit igen så grät jag bara,kunde inte lyfta blicken,kändes som om jag satt instängd utan valmöjligheter..Nu, ca 2 veckor senare så har allt vänt till det bättre..Jag har bett om hjälp och fått det,min granne tar Livia 3 timmar om dagen som då blir återhämtning för mig..vi kommer gemensamt göra saker ihop,hon erbjuder sitt nätverk till mig så att jag ej ska känna mig ensam och sysslolös..fantastiskt!Hemlige mannens syster har erbjudit sig att vara Oma (farmor) till våra barn,dvs hitta på saker med mig och barnen och visa mig Österrike och stötta med att ta kontakt med de instanser som behövs..hemlige mannen drar sig för allt sådant här vilket retat mig till max men nu är även det ur världen.

Jag fick åka akut till kriscentret igen mina första dagar och då skrev de ut SSRI (serotonin höjande) till mig..jag tog det 4 dagar sedan gav jag upp..låg och kräktes och kunde ej vara upp förräns kl 15 på dagen..jag blev iallafall botad från min hypokondri för jag insåg att jag aldrig varit sjuk..detta kändes som en brutal maginfluensa med ångestattacker och yrsel..Min teori är att jag har inte en depression utan mer en "burnout" dvs jag är så slut,så slut efter detta tuffa år att jag helt tappade konceptet när jag kom tilllbaka till Wien.Dock,sjukvården har varit suberb här Wien..vi ringde på morgonen och på em fick jag tid. De har hållt kontakten med mig och det är bara att ringa om jag känner mig svag och behöver support.De tog oxå fram listor med svensktalande personal på det stora sjukhuset till mig-enorm trygghet.

Jag träffade oxå en psykoterapeut igår och hennes jobb blir att lotsa mig till att kunna befinna mig i nuet,dvs inte fly eller planera eller längta efter annat..detta mönster vill jag verkligen bryta och få bukt med den inre rastlöshet som alltid plågat mig..Konstruktivt har denna rastlöshet varit oxå men tokdumt för det mesta då jag pressat mig alltför långt på mina barns bekostnad..Min familj är det viktigaste jag har och jag vill finnas i nuet tillsammans med dem..

Nu vaknar Livia och det är dags att städa..

Skydda min blogg

Nu går mitt liv in i ett annat skede och då min blogg startade som en reklamblogg för att sedan bli en sjukdomsblogg (valde att skriva då jag själv letade info om hjärnop och cystor)till att hålla kontakt med nära&kära då vi for fram&tillbaka mellan Sverige&Österrike.. men nu, som ni kanske förstått, så mår jag inte helt tipp topp och känner då för att begränsa min blogg (bloggen är min tidsaxel och dagbok).

Om ni vill fortsätta läsa så hör av er (skriv gärna varför) så kan jag lägga upp er som läsare.

Maila: zzat2005@gmail.com

Bättre och bättre dag för dag...

Jisses,hur mkt trötthet kan bo i en kropp?!
Jag somnar typ 21 och vaknar tyvärr 05 då solen tränger sig in i vårt sovrum..men,det är ju 8h på raken..

Hade en superbra helg, blev omhändertagen med god mat, vin och tidig kväll..sov till 08.
Söndagen låg jag i hammock och gungade till fåglarnas kvitter och alla växters doft..glömde kameran men det var nog inte sista gången jag var hos syster T.
Denna vecka handlar om att sova,äta och ja,hrmm,skrivs ej ut men ni förstår nog.Lite städning står oxå på schemat,lite promenader med grannens hund och på söndag blir det utflykt med ett eller två barn i Wiens gamla kvartèr och syster T.

Operation återhämtning skall denna gång göras i lugnt tempo utan yttre press-hoppas jag..
Har dessutom en tid hos en psykoterapeut som pratar svenska imorgon och jag hoppas kunna få en skjuts på vägen och kanske kunna lämna en demon eller två på hennes kontor..hon håller tydligen på med yoga oxå så nu tror jag minsann det är dags att lära sig konsten att vara här och nu och inte i framtiden..

Vaccin togs oxå igår mot fästingar..fam K var ute i god tid dvs vi hade HELA 3 dagar tillgodo på 3 månaders tiden:-)

Vi sov

Lilla stumpan repade på sig under gårdagskvällen och somnade (dock efter skrik och protester) vid 20.00 och vaknade 06.15..Mamman lade sig 21 och somnade bums..
Idag är jag trött (fast inte slut) och Livia är en glad liten tjej som kryper runt på golvet..Gustaf är hos dagmamman där de leker circus med dagmammans två äldre tjejer (de är hästar)..Gustaf leker förstås detta när han kommer hem och han har utsett Livia till häst-inte så bra att få sin lille storebror sittandes på sig..

Murphy följer mig

Natten var annat än god..Livia hade (har) hög feber och har diareé och var så ledsen..vi halvsov mellan 01-05 och idag är jag helt slut-igen..hon är fortfarande dålig och vi misstänker tandsprickning även om det sägs att detta ej ger feber och dålig mage..
Men,i helgen åker vi till hemlige mannens syster och efter att ha haft lite trevligt så stannar jag kvar för att SOVA med stort S..och barnen åker med hemlige mannen hem..

Give mig Kraft

Utan att gå in på några detaljer så har jag haft en djävulsk vecka där jag bla fick prova en typ av medicin för en åkomma jag har som däckade mig rejält..För att se något positivt så tappade jag 3 kg i bara farten då jag ej kunde äta och bara kräktes och mådde illa..Beslut blev-ingen medicin utan självläkning.

Jag är så sliten,så sliten men en gåva har givits mig från grannen bredvid i form av hennes sällskap. Det gör mycket att veta att man har någon att spendera sin tid med..är så tacksam för min första uppgift är att skapa mig ett nätverk (och här min första vän) för ensam är inte stark..

Här är iallafall en av mina solstrålar som håller humöret uppe:-)

Trött,trött och trött

Är nu åter i Wien efter sommarens avslut och jag har nu råkat ut för den totala,maximala tröttheten..dvs kroppen slappnar nu förmodligen av efter allt som hänt mig på så kort tid.
Gustaf var riktigt glad att jag är hemma igen och båda barnen har anpassat sig till sin nya miljö-dvs de sover bra så det innebär att jag kan vila oxå..Jag inser att det kommer ta många veckor (kanske månader) innan jag är på benen som jag var innan allt drog igång förra sommaren..