Light andas

gör jag nu.
Gårdagen var den bästa och jobbigaste på länge. Vaknade upp med en förlamande kramp i magen, som sur syra ochfick börja med att rusa till toa. Jag var så ledsen,arg och mådde illa.Natten var urusel,jag kunde ej sova utan tankarna malde fram och tillbaka.Ingen mat fick jag i mig, knappt vätska och paniken var total. Sa till hemlige mannen att nu orkar jag inte mera,kan inte mera när kroppen nu oxå ger upp..Han satte igång med att ringa alla nr vi fått..numret från akuten var värdelöst då de kunde ge oss en tid den 15/4..hemlige mannen gav ej upp utan menade på att vi har ju en megakris just nu och att jag behövde hjälp. Vi hittade då fram till en "kris" avdelning och fick tid på en gång.

Under tiden ringde jag Umeå och min läkare är borta i 2 veckor och man tar inte gärna över varandras fall men en läkare ska ringa upp idag och jag hoppas att han kan remittera för en MRT här på plats så att jag slipper åka hem just nu med den stress och press det innebär i det skick som jag är i mentalt såväl som fysiskt.

Vi for iväg med de två minsta barnen och jag fick träffa en bra psykolog som bekräftade det jag redan visste. Fick oxå utskrivet medicin så att jag kan få sova för det måste jag i denna initiala fas för att få ihop kroppens resurser. Har alltid känt mig avig till tabletter men detta är en mild sort,eg allergimedicin,som kan tas som sömnmedel när man ammar.Dessutom så fick jag en ny uppföljningstid på torsdag och läkren som skrev ut medicinen ville prata per tel idag så att jag mått bra efter denna första natt på medicin.Och det gör jag (även om jag har lätt bakfylla just nu)så somnade jag vid 19 och hemlige mannen gick upp och hämtade L när hon behövde mat och lade henne till mig så att jag kunde amma i dimman:-)
Har aldrig kollat klockan hur ofta hon vaknar men det var så här; 19.30, 22, 00.15,03,05 och vaknar för dagen 07..inte undra på att även det är en belastning...

Suverän support från detta kriscenter-är så tacksam. Jag fick inga lugnande då jag ammar men nu ska jag försöka få min dotter att acceptera flaskan,iallafall på dagtid.

Vi hämtade oxå upp bilderna från CT och det var som bläckplumpar så det sade oss amatörer ingenting..

Allt är nu oxå fixat för en ev operation, älskade S med familj tar de små barnen, min familj har erbjudit sig att ta hand om mig och barnen vid ev.återhämtning (hemlige mannen har fullt upp på jobbet och det är tveksamt om han kan få 3 månader igen).
Min familj har oxå erbjudit mig att ta hand om barnen i några veckor/månad så att jagkan ta hand om mig själv just nu men samtidigt är barnen min livlina.

I Österrike kollar psykologen upp stödorganisationer vid tillfällig sjukdom som kan hjälpa till med barnen här på plats och imorgon onsdag ska hemlige mannen och G besöka dagmamma som G ev.kan börja hos..

Idag så ska jag försöka fortsätta vila och dagens budskap är-ENSAM ÄR INTE STARK!