Jävlar oxå

..så är det dags igen..Tårarna har skvalat i Wien då jag fick svimningskänslor när vi skulle iväg på utflykt och benen bar mig ej..Jag kunde ej få benen att lyda,detta skapade panik när vi var i tunnelbanan (minnet i kroppen från i somras)så hemlige mannen fick ta mig till närmaste Apotek, ringa ambulans och iväg bar det till AKH och neurologen..Kvar lämnade jag alla barnen med hemlige mannen som fick ta hem dem (och liten Livia som jag bara ammat).
På AKH så kom jag in kl 12, 12 .15 iväg skickad till CT-skalle..fick svaret kl 14 att just nu ingen uppenbar fara i mitt huvud men min cysta växer..den är nu 15*17 mm..mot 11 mm i december...så hans råd är att kontakta Umeå..
Fan,fan..även om jag vet att den kan växa så är ju nu skiträdd..antar att jag får skicka iväg CT-bilderna till umeå och avvakta vad som kommer att hända..

Hemlige mannen kom till AKH för att hämta mig men jag mådde ej bra,kunde fortfarande ej stå upp utan yrsel och kände mig helt matt,helt slut i kroppen och svårt att andas fulla andetag..då kallade de på kardiologen och han var helt suverän. Gjorde EKG och tappade mig på blod (i Österrike så gör läkarna själva blodproven och inte syrrorna,för de vägrar).Kardiologen var professor och det är första gången i mitt liv en professor kallas till akuten för att sedan sitta och ta blodprov;-)

Proven visade dock neg för propp alt pågående hjärtinfarkt (i min familj på min mammas sida så har mina morbröder varit 36 och 42 lixom mamma när deras hjärtan fått problem)och detta ville man utesluta..

Kvarstår är att jag förmodligen fick en djävulsk ångestattack där kroppen gick upp i högberedskap. Vi fick dock numret till kardiologens svärfar som visar sig vara en av österrikes ledande inom stress och dess problematik så nu hoppas vi få kontakt imorgon så att jag kan få hjälp..vår familj lever just nu på bristningsgränsen med vad vi klarar så vi hoppas få hjälp,stöd och strategier för så här kan vi inte leva..

Men först, telefonsamtal till Umeå imorgon..

Mina tappra tjejer som kom till oss för att få uppleva zoo, museum mm..men,det får ännu en omgång av livets hårda skola. Skönt är ändå att få hålla dem nära och vi pratar och pratar..

Jag är arg, bitter och ledsen men nu är det dags att kämpa,igen..