När jag jobbade som projektledare för jämställdhet fick jag vara med i ett patientmöte med en ung kvinna, hennes man och lilla barn ( bebis) när hon fick reda på att hennes cancer var tillbaka och hade spridit sig i kroppen. Jag var helt tagen, de båda läkarna med över den grymma orättvisan att cancern var tillbaka och prognosen var allt annat än god.. just denna kvinna var mycket speciell..hon hade en särskild aura runt sig och hon var så lugn i situationen trots den förtvivlan som var hos hennes man (och oss som befann sig i rummet). Jag har tänkt på henne och hennes familj supermkt och jag gick förbi dem då och då i lilla staden.. varje gång var jag glad att hon levde och hoppades att cancern gett vika..idag läste jag dock att hon dog i helgen..låt oss leva i varje sekund för de som lämnat vår värld och inte längre kan vara här..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar