Vad är 1,5 år mot 10 år?

Jag har haft lite psykbryt senaste veckorna då jag "tvingas" att studera. Jag vet att kunskap är makt och jag gillar att läsa både fakta såväl som skönlitterärt i vanliga fall..Det jag störs av är mindre bra pedagoger och okunniga i planering. Nästa vecka händer det i igen-ändrad inläsningstid dvs en dag tidigare och seminarium kör vi en eftermiddag på annan dag än den som är planerad. På 5 veckor 2 seminarier flyttade..Jag försöker se det som en övning i tålamodsprövande händelser ( men inte ens afghanerna var så här struliga med sina av/om-bokningar av möten). Jag kanske har för höga förväntningar på ett universitet. Jag har det senaste 1,5 året fått höra; du är ingen akademiker, du kan inget för du kan inte BEVISA din kunskap empiriskt ( man använder gärna fina latinska ord för att påvisa att man är beläst). OM du inte är akademiker har du inget att tillföra i en diskussion.

Ok, nu är jag i den akademiska världen för att bli upplyst och lärd (igen-jag läste redan 2000)och jag kanske har otur (igen) att träffa på lärare som har hög faktakunskap men mindre förmåga att lära ut och hålla tidsplaner. Jag har redan ifrågasatt viss kunskap i våra ämnen (kom ihåg; på universitetet ska man få kritiskt granska och framföra åsikter objektivt) men som vanligt blir människan bakom kunskapen hotad. Skilj på sak och person är mitt råd. Vi diskuterar sakfrågan inte din kompetens.

Dock-tillbaka till rubriken; stora L berättade häromdagen att en ryttare i Spanska Ridskolan spenderar 10 år!!!! för att få sin titel och få rida in i en fullsatt manegé. Vad är då 1,5 år för mig ( försöker se det som endast transport-sträcka till mitt mål)? Jag var ju i Sverige 1,5 år innan jag flyttade hit och den tiden gick ju vansinnigt fort trots allt? Kanske det kan vara en övning inför arbetslivet här där jag ska hålla låg profil och do as told? DET kommer bli mitt livs utmaning! Hursom, jag behövde ventilera innan jag fortsätter helgen med att plugga analys..som jag för övrigt jobbat med nästan hela mitt arbetsliv och dessutom gjort när jag skrivit uppsatser tidigare på universitetet och fått B;-)Men-inte på rätt sätt tydligen utan nu är det något annat som jag förmodligen aldrig mer kommer använda:-)

Läs inte inlägget som att jag föraktar akademiker-absolut inte! Mina bästa vänner är alla välutbildade akademiker och ingen av dem har någonsin "krävt" av mig att jag ska läsa..jag är betraktad som smart ändå;-)Jag skulle önska att arbetsmarknaden här oxå vågade kliva utanför boxen och vågade anställa mig med den "tysta"kunskap jag har-dvs. praktisk erfarenhet av ett varierande yrkesliv och erfarenheter som många teoretiker aldrig ens varit i närheten av. Dock är min uppfattning att det ena utesluter inte det andra- och så tycker även de akademiker i Sverige som anlitat mig som konsult i januari:-)