Det finns hopp

har TV:n på i bakgrunden. En fd vitmakt-medlem är numera i en relation med en transexuell jude (i fängelsemiljö). Dock; vitmakt-medlemmen är gift med en kvinna och har två barn utanför fängelset och är därmed otrogen-mindre bra.

Tänkvärt.
En kille (33 år)är dömd till 521 år fängelse och 11 livstidsstraff. Behöver inte vara ett geni för att räkna ut att han kommer dö i fängelset. Hursom-reportern frågade honom hur han ser på sitt återstående liv? Killen säger att han har det bättre än de flesta; tak över huvudet, egen säng, behöver aldrig vara rädd att förlora jobbet. Han saknar inget då han menar att "friheten" där "ute" endast adderar roligheter till livet (eller faror) så han väljer att se till det positiva i sin tillvaro-tak över huvudet, mat etc. Han fick frågan om han funderat på om han har en störning mentalt-nej, svarade han. Jag förstår vad jag gjort och jag känner skuld. Men-jag har suttit "inne" sedan jag var 12 och vet inget annat liv-det här ÄR mitt liv och min trygghet. Killens brott är inget jag kan skriva om (missade det) men man får inte hans domar för att man snattat på ICA;-)

Men-lärdomen av hans story är hur han hanterar sin situation. Dvs fokuserar på det positiva han har istället för att göra sig själv till offer och tänka på hur orättvist allt är och att han aldrig kommer ut. Då skulle han förgöra sig själv.
Är glaset halvtomt eller halvfullt?