En rest av min sjukdom?

Jag har mått väldigt bra så länge som jag får sova.
Imorse fick jag ta barnen till dagis och jag mådde väldigt kymigt och lite förvirrad i verkligheten.
Detta har hänt från och till men idag var det så uppenbart att jag måste skriva ned det.

Det hela påminde mig om vart jag var den 28 juli förra året.

Jag mår inte bra i kroppen,inbillat (psykiskt) eller är det något annat?Hela varningssystemet drar igång meddetsamma..Vaknade i småtimmarna igen och mådde halvskumt..har haft svårt för morgnar ett bra tag nu dvs kan inte äta förräns det gått några timmar och sedan mår jag bra under dagen..Imorse fick jag rusa till toaletten och kräkas, riktigt kaskadkräkas efter att ha kämpat med att äta lite mat..mådde sedan bra.Känner mig yrslig men förmodar att det har att göra med sämre sömn och det varma vädret.Jag har inte ont någonstans och jag försöker intala mig att detta HAR INGET med att min cysta skulle växa och hitta på något..för då borde jag ju rimligtvis ha huvudvärk oxå pga ett ev.ökat tryck...Kan det vara att jag reagerar så starkt på att jag är ensam med ansvaret om barnen?Jag känner mig glad inombords men det är som sagt kroppen som strejkar..Hemlige mannen stressar mig oxå då han har inga timmar att ta ut så han stack till jobbet idag och jag är hemma med Livia.Ligger mest i soffan och hoppas denna dag snart är slut och att det är en tillfällig svacka pga trötthet och ansvarskänsla..

Jag har kommit långt, arbetar heltid, jag är den som reser och byter miljöer om och om igen. Har ett jobb just nu där jag är på nya områden om och om igen vilket innebär ny kunskap hela tiden.
Det är helt otroligt att kroppen läkt men jag inser oxå efter förra veckans strapatser med träning (3ggr) och aktiviteter att jag är inte i mål. Idag är förmodligen ett rejält bakslag men då får jag börja om igen och ta det lugnt.
Som det verkar så åker jag och maken iväg i 2 dagar för spa och retreat varvat med mina uppgifter och jag tror att det är det som behövs.
Min klocka säger att jag bör sova mellan 22-07.30. Lång tid men den tid som jag och min kropp tydligen behöver för att må bäst och kunna hantera vardagens vedermödor.
Jag fick ju diagnos utmattningsdepression och depressionen har flugit sin kos medans kroppen strävar efter balans. Många har sagt åt mig att det tar lika lång tid som du försatt kroppen i utmattningstillstånd som att komma upp på fötter tom dubbel tid som det tog dig att springa in i den berömda "väggen" och då blir jag imponerad av min kropp som knappt ett år efter mitt jävligaste tillstånd är med i vardagen. Nu gäller det att vårda mig själv och sätta gränser för MIG själv och inte vara DUKTIG. Lagom är bäst.

Om detta är konsekvens av cystan så är det ett lindrigt tillstånd som går att åtgärda. Jag tror mig nämnt det i bloggen förut att det tar ca 2 år att komma tillbaka efter en hjärnop men att man förmodligen alltid får leva med att man är mer stresskänslig och inte helt hundra efter att blivit petad på inne i hjärnans strukturer.