Fy FN,denna dag hoppas jag virvlar förbi..Gråt,gråt,gråt,gråt,gråt och ännu mera gråt..Ett stort tack till dig,som underbart mjukt men bestämt,lotsade mig igenom den tuffaste fas jag upplevt sofar med dina egna erfarenheter..jag nämner dig ej med namn då jag vill skydda din integritet..Detta är dosjustering,allt förstärks och kanske oxå är det så att när jag nu kan sova igen så kan kroppen börja bearbeta allt som hänt i det emotionella minnet..kanske oxå årsdagen av att jag födde Livia och med alla de rädslor som fanns om hon var frisk och om jag kunde föda utan att något skulle hända mig med tanke på hjärnoperationen..jag fortsätter med VALDOXAN tom måndag och då utvärderas om man ska avbryta och sätta in en annan medicin som kan "lyfta" mig dagtid..usch och blähh..men,det måste (numera förbjudet ord för mig)göras så att jag kommer över vattenytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar