Stjärnfamilj

Stjärnfamilj

lördag 26 september 2009

Tankeställare

Läste i Aftonbladet idag..påminner mkt om hur jag farit fram i livet och nu vill jag sätta punkt för företagssamhet i all ära men det har ett pris oxå..och denna artikel fick mig att fundera..Jag har oxå hittat påallt möjligt för att hålla igång men nu går det inte och jag har så svårt att acceptera att jag måste ta det lugnare..kanske det har med hjärnop att göra,kanske med tätisarna,kanske med min infernilska vilja att "det ska gå" det är bara att köra hårdare..men, batteriet står nästan på tomt och även om jag avskyr att säga det; detta är förmodligen den bästa lärdomen i mitt liv-att värna mitt liv och vad är eg viktigt för mig?!Lättare sagt än gjort..

Entreprenören Therese, 24, driver tre företag och har varit nära döden – två gånger
Som 19-åring blev hon rik på att sälja en spray som räddar liv.

Som 23-åring blev hon Europas bästa unga entreprenör.

Däremellan var hon nära att dö två gånger.

– Du vet aldrig när du står på toppen eller botten, säger Therese Albrechtson, 24.

När Therese var 18 år blev hon drogad och föll ihop på dansgolvet inför sina vänner.

– Dagen efter läste jag att fem tjejer hade blivit våldtagna efter att ha besökt samma krog. Jag fick panik och kände: ”Tänk vad många som är rädda för att gå ut”, säger Therese Albrechtson.

Eftersom hon läste Ung företagsamhet på gymnasiet beslutade hon sig för att satsa på personsäkerhetsprodukter.

Men på grund av att hon levde på studiebidrag och att banken sa nej till lån kunde hon inte köpa loss ensamrätten till självförsvarssprayen Bodyguard.

På ett hjälpcenter för nyföretagare mötte hon Åke.

– Han sa: ”Snälla lilla söta flicka. Du är 19 år, har ingen utbildning, inget kapital och inga föräldrar som är företagare. Läs på Handels först och starta eget sen”. Jag kände: ”Nu jäklar ska jag visa honom och alla att jag kan”. Jag gick ut till lokalpressen i Partille och frågade om de ville skriva en artikel och fråga om det fanns snälla gubbar som kunde låna mig lite pengar.

”Jag skulle bara lyckas”
Flera företagare, inklusive hennes morbror advokaten, hörde av sig.

Hon lånade ihop drygt en halv miljon kronor och lovade att betala tillbaka allt inom ett år. Hennes fokus var att sälja och marknadsföra sin produkt.

– Jag skulle bara lyckas. Det fanns inget annat på planeten.

Ju mer folk ifrågasatte mig desto gladare blev jag.

Den ökade osäkerheten i samhället, orsakad av Hagamannen, Cykelmannen och andra våldsmän, ökade efterfrågan på hennes livförsäkring på burk.

– Vi hade inte sålt en enda spray i Umeå innan, men då sa det bara pang.

2006 sålde 3 000 butiker självförsvarssprayen och flera tjejer vittnade om att de räddats av hennes produkt.

Somnade bakom ratten
Men att driva ett företag är ett heltidsuppdrag. För att få in pengar till bolaget tog Therese dessutom bokföringsuppdrag och organiserade godisvaror i butiker på fritiden. Dessutom spelade hon handboll på elitnivå – och festade som den 19-åring hon var.

På E6:an på väg till en kund i Kungsbacka somnade hon bakom ratten och körde in i en lastbil.

– Eftersom jag var så lealös så hände inget med mig. Hade jag varit vaken och krockat kunde jag ha knäckt nacken sa läkarna.

Då insåg hon två saker; dels att hon måste jobba mindre – men också att hon säkert inte var ensam om att nicka till i bilen.

Hon började sälja ett larm som tjuter om föraren slumrar till.

– Det var väldigt många fruar som köpte den till sina män som alltid somnade i soffan hemma.

Fastnade i tullen
Så har det fortsatt – hennes framgångar är oftast resultatet av ett bakslag.

På väg hem från Kina fastnade hon i tullen med tjugo piratkopierade märkesväskor i bagaget. Det ledde till att hon satsade på ett eget modemärke för kläder och smycken, Greyzone.

Therese företag expanderade, men en söndagsförmiddag för två år sedan när hon skulle gå ner med tvätten ramlade hon i trapporna.

– Jag drog av ledbandet och slog huvudet i stentrappan. Efter det minns jag ingenting. Ambulansmännen sa senare att jag studsat 30 trappsteg på bakhuvudet.

Läkarna på Sahlgrenska sjukhuset konstaterade att hon fått flera små blödningar i huvudet och att nervtrådarna hade skadats.

– Jag blev extremt ljud- och ljuskänslig. Jag mådde dåligt om någon tände en lampa i rummet. Periodvis kunde jag inte se. I början fick jag panik och skrek. Jag kände inte igen mig själv och orkade ingenting.

Tävlingsinstinkten hade varit hennes drivkraft. Nu var den direkt skadlig. Så fort mobilen kom för nära huvudet så gjorde det ont. Läkarnas förbud gick inte att missförstå – sluta arbeta för en tid och fokusera på rehabiliteringen.

”Jag blev ledsen”
Hon som hade hållit föreläsningar för 4 000 personer ordinerades vila. Hon fick styrketräningsövningar i form av sudoku, korsord och schack. Detta byggde nya motorvägar i hjärnan. Dessutom gick hon i terapi.

– Jag blev min värsta fiende. Jag blev ledsen på mig själv när jag inte hade orken.

Samtidigt röstade den ansedda tidskriften Business weeks läsare fram henne till Årets unga entreprenör i Europa, men det var för farligt för henne flyga till prisceremonin i London.

– Jag fick kämpa utifrån den nya plattformen. Det är ingen mening att bli besviken på sig själv. Det var därför jag kom tillbaka så snabbt. Jag försökte inte tänka på hur det kunde ha varit utan såg det som att jag blev en erfarenhet rikare, att jag antagligen skulle växa som människa och lära mig något av det.

Dessvärre hade hennes hjärna en egen agenda. En gång när hon var på väg till jobbet ringde en kollega och bad Therese ta vägen om Skatteverket.

– Det blev kaos i min hjärna. Hur skulle jag kunna gå till jobbet och till Skatteverket? Jag kunde inte ta in en ny order. Jag spydde i en buske.

Nära konkurs
Under hennes konvalescens var Greyzone nära att gå i konkurs och de andra bolagens kurvor dök.

När hon blev arbetsför igen sålde hon Bodyguard och satsade i stället på sina två andra bolag och föreläsningar.

– Att inspirera andra ger mig jättemycket energi. Om jag får hundra personer att göra som jag så har jag glatt hundra personer i stället för att jag startar hundra bolag. Det är mitt nya motto.

I dag omsätter hennes tre bolag flera miljoner kronor. Näringsminister Maud Olofsson har kallat henne ”en fantastisk förebild”. Therese senaste förvärv är ett it-bolag, i vilket hon är delägare. Tröttheten griper fortfarande tag i henne. Läkarna säger att hjärnan tar flera år på sig att läka.

”Gäller att vara ödmjuk”
I augusti släppte hon boken ”Våga, vårda, vinn”. Hon vill inspirera människor till att göra det de tror på och inte skjuta saker till morgondagen.

– Tänk om alla fokuserade på det man kan påverka i stället för på vad man kunde ha gjort eller hur det kunde ha varit. Då spiller man inte negativ energi på saker man saknar inflytande över. Jag har lärt mig att man aldrig vet när man står på toppen eller när man är på botten. Det gäller att hela tiden vara ödmjuk och göra sitt bästa av sin dag, för man vet aldrig. Man kanske inte ens lever i morgon.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article5794978.ab

1 kommentar:

anna-stina sa...

Åh, herregud man blir alldeles matt. Varför räknas man bara som en förebild om man överpresterar precis hela tiden? Det är egentligen inte alls ett ideal att sträva efter...