Mitt-i-mellan födelsedagar och annat

Känns det som just nu..galne G är hos dagmamman..han var alldeles förtvivlad igår när hemlige mannen lämnade honom, lika förtvivlad när vi hämtade honom..han skrek och ulkade i ca 2 timmar. Behöver jag säga att vi kände oss som de mest usla föräldrar som vandrar på detta jordklot?Dock så beror det på att han hann aldrig få kläm på det hela då han gick tre dagar,bröt tummen, var hemma en vecka och igår så var det då dags igen..Men,enl dagmamma R så var han glad och lekte hela tiden,somnade utan problem så självklart får han vara arg och ledsen på oss när han kommer hem. Dock så var Livia mkt gnällig igår,sov mellan 8.30-10..das war alles på hela dagen men hon somnade i gengäld kl 20 och sov till 06.15 med ENDAST en amning under natten..jag vaknade upp helt groggy imorse:-)

Tog båda barnen och lämnade G imorse och han började gråta när jag öppnade dörren till dagmammas hus..det blev ett kvickt avsked och snart ska jag hämta upp honom igen.

Livia har dock sovit lunch idag och sover fortfarande..hoppas nu att vi kan få en lugnare fas ett tag-vi behöver sova för att behålla sinnet i behåll..och då blir jag fantastiskt rastlös, helt plötsligt tid men har ingen aning om hur jag ska förvalta den för egen del då jag vet av beprövad erfarenhet att den kan ta snabbt slut(dvs hon vaknar).

Äntligen kom mina böcker igår-psykologi i katastrof/kris men oxå andlig utveckling.

Just nu läser jag om tecken (signs) och synkronicitet tex-otroligt spännande varför saker och ting händer och om vi kanske får meddelanden från framtiden eller universum...eller är det bara "slumpen"?

Imorgon fyller Galne G 2 år. Detta kommer firas i en MR-tunnel och med vaccination mot borrelia på eftermiddagen. Förra året firades G med inskrivning hos BM R då vi började resan mot liten Livia och tårta på Törners..samma ställe som förlossningen startade på för 2 år sedan när jag stötte ihop med G som av en "slump" eller inte, med tanke på boken jag läser:-)

G och jag följer varandra,hand -i-hand i utveckligen av våra liv-spännande och givetvis finns frågan där; hur är det möjligt och vad väntar oss efter de otroligt tuffa resor som vi just nu genomgår?

Som sagt, MR-bilder imorgon och jag hoppas så innerligt att vi kan få ett svar (och inte ett icke-svar) för nu vill jag framåt..