Barnen vilar lunch

ute droppar snön bort då solen lyser stark och klar.Kanske det är dags att gå vidare nu, kanske dags att äntligen få leva-helt,fullt utan ångest.

Inser att kriserna duggat tätt på sistone och jag har inte ork,inte energi..svårt att samla ihop sig efter det som hänt, att få landa i sig själv..är så känslig för minsta lilla just nu då jag är så trött, trött i själen.Jag hoppas att inga fler överraskningar ligger och lurar utan att jag nu får landa och växa med mina erfarenheter..